Nyckelord

grek

Besöker

Jag tog en chansning idag, och köpte mat på greken. Och tro faan att de frågade om jag jobbar kvar på *censur*, hur det är där, om jag fick ligga i helgen, osv.

Helt sjukt! Hur kan de minnas mig efter så lång tid?

That’s it, jag köper aldrig mer med mig mat från Grekiska kolgrillsbaren i Huddinge. Idag hände samma sak som hänt förra och förrförra gången. Jag FATTAR inte hur de kan minnas mig så väl när jag inte varit där på över ett år. Men så var det. Jag hade inte mer än hunnit beställa och sätta mig ner för att vänta innan en ”grek” (han talade allt annat än grekiska med sina kollegor) kom fram och frågade vad jag jobbar med.

Daniel: *säger företagets namn*
”Grek”: Va?
Daniel: *säger företagets namn*
”Grek”: Va?
Daniel: *artikulerar företagets namn tydligt*
”Grek”: Va? *sätter handen bakom örat och för huvudet närmare*
Daniel: *känner sig löjlig, artikulerar företagets namn väldigt tydligt och lägger till ordet bredband*
”Grek”: Ahaaa… Jag tror du sa det en gång förut när vi pratade. Du programmerar och sånt ja?
Daniel: *förundras över hur han kan minnas det, men orkar inte rätta honom angående programmeringsbiten* Ja, just det.
”Grek”: Det är bra, bra kille! Bra man!
Daniel: Ja… Precis…*försöker undvika ögonkontakt vilket kan leda till vidare prat*
”Grek”: Du vet, en kompis jobbar i New York, säljer program till Telia. Miljoner kronor. Både lön och provision!
Daniel: Jaså? Ja, det kan nog bli mycket pengar där… Jorå… *pinsam tystnad*

Efter några sekunder kommer ”grek” nummer två och börjar snacka om att han har Com Hem hemma och att de blåst honom på bindningstid, att han vill uppgradera men inte får det och att han har deras ComBo-abonnemang. Jag vet precis vad det är, för jag har jobbat där. Men det säger jag inget om.

Som tur är räddas jag av gonggongen här; min mat är klar och jag kilar därifrån. För tusan, jag är svensk. Jag vill inte prata med främmande människor, och är för belevad för att säga något. Det är precis samma sak som på den lokala matvaruaffären, där jag alltid väljer den äldsta och fulaste kassörskan när jag handlar chips och godis och läsk och chilimarinerade vitlöksklyftor, och någon av de andra när jag handlar ris och köttbullar och mörkt bröd.

Phew. Det tar på krafterna att tänka mycket.