Nyckelord

Graviditet

Besöker

Det känns som att det är många i min närhet som skaffar barn just nu.

Jag tycker att det är märkligt hur vissa personer som fått barn verkar förlora sin egen identitet. Man ser det ganska ofta. Allting kretsar kring barnet, och de benämner sig själva som ”Edvins mamma” och sånt. EDVINS MAMMA?! Man är väl fortfarande en egen person, med eller utan en Edvin?

Det är samma sak med graviditeter. Alla blivande föräldrar verkar tro att de går igenom något som ingen någonsin har gjort förut. Jag minns en episod på jobbet, då en avlägsen kollega skulle bli pappa. Hans chef kom och frågade hur det går med hans frus mage, och han ropade tillbaka – i nästan obehaglig extas skall tilläggas – att slemproppen hade gått. Slemproppen hade alltså gått. Och alla bara ”åh, grattis!”.

Måste man säga så till alla? Att slemproppen har gått? Man kan inte säga att barnet beräknas komma inom 24 timmar eller vad det nu kan vara? Man måste nämna just den där slemproppen? Fy fan vad äckligt. Det fattades bara att han kunde visa upp bild på eländet på sin telefon.

Men jag vet ju inte. Jag kanske blir likadan. Om några år kanske det är jag som bloggar om att slemproppen har gått.

Det här är Thomas Beaty. Han var kvinna, blev man, men lämnade kvar vissa kvinnliga delar och blev gravid. Jättefint. Jättekul. Jätteudda.

Men allt jag kan tänka på är… Varför har de censurerat hans bröstvårtor? Inte för att jag bryr mig så enormt mycket, men jag tycker det är märkligt. Han vill ju vara en man, och mäns bröstvårtor censureras aldrig. Är inte det diskriminering att då censurera hans?

*skriver ett argt brev någonstans*

Minns ni Dissar vi minns del 1? Min första riktiga kärlek, eller något. Jag facebook-stalkade henne lite nyligen, och fick veta att hon är gravid. Hon är lika gammal som jag. Och hon är inte den första, det finns flertalet gamla skol”kamrater” som nu har både en och två ungar. Läskigt.

Är det jag som börjar bli gammal eller är det folk som är tidiga?

Graviditeter. Barnafödande. Ett femhundratal veckors menstruationer. Gynekologbesök. Ni kvinnor har det egentligen rätt bra. Det tror ni inte, nej? Men så är det nämligen. Jag tänkte här avslöja den mest dolda hemlighet vi män har. Jag tänkte berätta om den enorma psykiska press vi ständigt lever i. Många män kommer att sätta ett pris på mitt huvud, det är jag medveten om. Men det är dags att sanningen kommer fram. Håll i er, för nu kommer många världsbilder att krossas.

Vet ni, egentligen, hur svårt det är att tvingas kissa och träffa mellan vattnet och sitsen? Luke Skywalkers träff av Dödsstjärnans värmeutblås var enklare, och vi män (utom just Luke då) har generellt varken Kraften eller någon målsökardator att förlita oss på. Träffar man vattnet så låter det högt, och då vet eventuella ninjor i närheten direkt var man befinner sig. Träffar man sitsen så… Ja, då är det game over helt enkelt. Man har inte många centimeter till godo. Varje toalettbesök är oerhört ångestfyllt.

Vad säger ni nu då, kvinnor? Va?! Ångrar ni inte alla år av förtryck och fabricerat martyrskap? Skäms ni inte?