Nyckelord

gravid

Besöker

Folk ringer mig från dolt nummer. Det händer ganska ofta, speciellt om kvällarna.

Jag förstår inte riktigt vad grejen är. Jag är inte särskilt paranoid av mig, men jag vill veta vem som ringer. Jag tänker inte svara om det är dolt nummer. Om jag svarar så lär någon av följande situationer utspela sig:

1. ”Jamen hej Daniel. Sitter du ner? Det är så att vi har fått tillbaka provsvaren nu. Du har en aggressiv form av AIDS-syfilis-carcinom, och har exakt… två timmar kvar att leva.”

2. ”Jamen hej Daniel. Det är från polisen. Vi skulle behöva prata med dig gällande dina internetvanor. Vi uppskattar om du kommer ner till stationen självmant.”

3. ”Jamen hej Daniel. Det är jag. Vadå vem? Kajsa! Från förrförra sommaren! Jag vill bara berätta att Daniel Junior har börjat fråga efter dig. När hälsar du på?”

4. ”Jamen hej Daniel. Snart. Hör du det? Snart.”

5. ”Jamen hej Daniel. Jag tänkte bara meddela att jag kan se dig väldigt väl härifrån. Sätt på dig ett par byxor är du snäll.”

Det känns som att det är många i min närhet som skaffar barn just nu.

Jag tycker att det är märkligt hur vissa personer som fått barn verkar förlora sin egen identitet. Man ser det ganska ofta. Allting kretsar kring barnet, och de benämner sig själva som ”Edvins mamma” och sånt. EDVINS MAMMA?! Man är väl fortfarande en egen person, med eller utan en Edvin?

Det är samma sak med graviditeter. Alla blivande föräldrar verkar tro att de går igenom något som ingen någonsin har gjort förut. Jag minns en episod på jobbet, då en avlägsen kollega skulle bli pappa. Hans chef kom och frågade hur det går med hans frus mage, och han ropade tillbaka – i nästan obehaglig extas skall tilläggas – att slemproppen hade gått. Slemproppen hade alltså gått. Och alla bara ”åh, grattis!”.

Måste man säga så till alla? Att slemproppen har gått? Man kan inte säga att barnet beräknas komma inom 24 timmar eller vad det nu kan vara? Man måste nämna just den där slemproppen? Fy fan vad äckligt. Det fattades bara att han kunde visa upp bild på eländet på sin telefon.

Men jag vet ju inte. Jag kanske blir likadan. Om några år kanske det är jag som bloggar om att slemproppen har gått.