Idag hade de ställt fram en skål med godis på jobbet. Jag smakade på en, och det var nog det äckligaste jag varit med om. Den gick ner, men nu börjar jag ångra mig eftersom jag har mått illa sen dess.
Köper eget godis nästa gång.

Idag hade de ställt fram en skål med godis på jobbet. Jag smakade på en, och det var nog det äckligaste jag varit med om. Den gick ner, men nu börjar jag ångra mig eftersom jag har mått illa sen dess.
Köper eget godis nästa gång.
Okej, det är dags att trappa ner på godisätandet nu tror jag. Receptionen på mitt jobb har nämligen en skål med små karameller med reklampapper runt, som jag girigt plockat åt mig av varje gång jag gått förbi. Häromdagen gick jag fram och fick se att de var slut, och såg tydligen så besviken ut att receptionisten omedelbart gick och fyllde på. Sen har jag gått och nallat därifrån i stort sett varje gång.
Idag var första gången jag lät bli, och skulle precis gå på lunch när jag hörde receptionistens röst bakom mig:
”Ursäkta! Vill du inte ha…”
Jag stannade till, och skulle precis vända mig om när hon fortsatte.
”…ett tillfälligt passerkort?”
Hon pratade med nån annan. Jag hade bara utgått från att hon tänkte föreslå att jag skulle ta några karameller. Paranoian blir värre och värre.
Man vet att man äter för mycket onyttigt när man, varje gång man är i affären, är beredd att försvara sig med att ”man ska ha fest ikväll”.
Ja, Daniel Andreas Werner, vad har vi lärt oss idag?
1. Det tar längre tid än man tror att äta upp 40 sorters jelly beans.
2. Man bör se till att förpackningen är stängd innan man vänder den uppochned för att läsa på baksidan. Åtminstone om man vill att de sorterade bönorna ska förbli sorterade.
Ja, här har vi då en närmare titt på aftonens tröstätargodis. 40 sorters jelly beans, i olika smaker (såklart)!
Jag vet ärligt talat inte om jag ska börja äta eller lägga en pärlplatta med dem. Det är nästan så att det känns dumt att äta dem överhuvudtaget.
Är du ensam och ledsen såhär på Alla Hjärtans Dag? Denna vidriga stund man måste gå igenom varje år, som bittra singlar kallar ”kommersiellt trams” medan de som får uppleva tvåsamhet mer påstår att det är ”myspys deluxe”.
Det är ju inte utan att man som singel tycker att det känns lite extra dystert att inte ha någon att hålla handen med i soffan. Att inte ha någon att kramas med. Ingen att skeda i soffan med. Inte en endaste själ att kanske, inte vet jag, pussa lite i nacken kanske, och sedan sakta föra in ena handen unde… eh. Heh.
Jo! Okej. Här kommer då jag, som den goda människa jag faktiskt är, för att givmilt dela med mig av mina egna tips och tricks för att överhuvudtaget orka gå upp på morgonen. Åtminstone när det gäller idag; alla andra dagar kan jag nog inte hjälpa er med.
Hur hanterar ni denna dag, kära läsare?