Nyckelord

gammal

Besöker

Jag känner fortfarande inte igen mig själv med snagg. Det blir alltid några millisekunders chock i spegeln. Men det är den lösningen det får bli när håret så sakteliga ger vika.

När 30 år har passerat, och kroppen börjar stänga ner.

Okej, gissa när jag gick och lade mig igår! Gissa! GISSA!

22.00! Nej. 21.00! Nej. 20.00! Nej.

18 och fucking 30 gick Daniel Werner och lade sig. Det är TRE TIMMAR innan min 87-åriga mormor! Jag kom hem från jobbet vid 16-tiden, handlade kvickt, och gick sedan hem och åt några nävar Doritos och en chokladboll. Och efter det höll jag på att somna i soffan vid typ halv sex. Så jag gick helt enkelt och lade mig.

Idag fick jag, efter att många saker pekat på motsatsen, ett bevis på att jag kanske inte är så gammal som jag trott.

Det stod en kille och delade ut flyers från Apoteket nere i centrum. Jag vet inte exakt vad det gällde, men jag kan tänka mig att det handlade om någon spännande information om stödstrumpor eller kanske rabatt på do-it-yourself-lavemang.

Här kommer det intressanta: Snett framför mig gick det en pensionärstant. Själv gick jag så långt från flyer-utdelaren som möjligt, i hopp om att slippa vara med om det extremt pinsamma i att behöva se honom i ögonen och skaka på huvudet. Pensionären däremot, hon gick fram till utdelaren (som stod med huvudet åt ett annat håll) och bad om en flyer.

HA!

Ofta är det här med ålder en långsam historia. Man är ett berg som genom eoner av erosion vittrar sönder. Eller något. Men poetiskt lät det. Eller kanske inte ens det. Fuck you! Ni är inte min riktiga pappa! *smäller i dörren och gråter på sängen*

Så var det i alla fall inte idag. Jag kunde faktiskt säga exakt när jag blev gammal. Jag gick direkt från ungdom till gammal, utan att passera vuxen. Det hela hände när jag skulle nedför pendelstationens trappor. Grabben framför mig åkte längsmed barnvagnslisten. Själv gick jag ner. Samt höll i räcket.

… på att jag antingen håller på att bli gammal eller utveckla Alzheimers visade sig idag. Jag köpte lunch på det lokala fiket, där jag köper lunch flera gånger i veckan. Inga konstigheter alltså.

Köpte mig en redig macka och skulle sedan betala den, som så många gånger förr. Stack ner kortet i läsaren, som så många gånger förr. Men idag tog det emot. Jag fick forcera ner kortet. Dessutom kändes det som att det gick ner något djupare än vanligt, jag vet inte riktigt varför.

Det sämsta var nog att kortläsaren inte reagerade överhuvudtaget. Det hände ju ingenting! Jag skulle precis säga ”Vad faan vad den var trög” när jag insåg mitt eget misstag.

Daniel Werner, mental ålder 83, hade med våld tryckt ner kortet uppochned.