Nyckelord

Fredag

Besöker

Idag är det den internationella kvinnodagen! Passande nog betedde sig min mage som en vagina i morse (enter vita kränkta radikalfeminister!). Den värkte och orsakade illamående, högst troligen för att påminna om kvinnors rättigheter vilket jag naturligtvis var tacksam för.

Efter ett toalettbesök och lite slötittande på nyhetsmorgon kändes det bättre, så jag begav mig mot jobbet. Jag kom visserligen en timme för sent, men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade en timme till godo från i måndags.

Vid ovan nämnt toalettbesök insåg jag för övrigt att jag håller på att gå lite överstyr med mina nojor. Av nån anledning så började jag tvätta händerna innan jag spolade, fråga mig inte varför men idag klaffade det på det viset bara. Så hur skulle jag spola utan att riskera en komplett bakteriehärd på spolarfingret? Lösning: Jag stod på ett ben och spolade med stortån. Sen kände jag mig väldigt larvig.

Jag hade ju bara kunnat spola, och sedan tvätta händerna på nytt. Men… nej.

Det har hänt en grej.

Jag… jag vet inte vad jag ska säga. Det känns jättejobbigt, det här, men jag känner att jag inte kan ljuga. Ni måste få veta; ni är ändå mina läsare. Jag älskar er, det vet ni. Ni förtjänar att få veta.

Det är nog bäst att ni sätter er. Sitter ni? Nähä. Nu då? Okej, bra. Okej, här kommer det… Jag satte mig i soffan och åt lite chips. Ni vet hur det är; man kommer hem efter en lång dag på jobbet och behöver bekräftelse. Man känner sig sårbar. Jag slog på TVn. Idol var på. Well, det ena ledde till det andra… Jag började… gilla det hela lite. Förlåt. Jag tänkte på er hela tiden. Jag lovar!

Jag kan inte hjälpa det. Jag tyckte Idol var lite fredags-mysigt att titta på. Förlåt. Okej?

Ikväll har det varit tacoafton i Casa del Werner. Det innebär följande ingredienser:

  • Mjuka tortillabröd, storlek medium. Large är för stort och small är för smått. Logiskt.
  • Hårda skal, närmare bestämt ”mini taco tubs”, vilka – som även en vän kunde bekräfta – genererar minst spillratio. De stora tubsen orsakar mest spill, men även de vanliga tacoskalen lämnar en hel del på tröjan (speciellt i form av tacosås, som med dessa skal får en perfekt ränna att forsa fram i, för att slutligen landa där den gör mest skada). Men å andra sidan kan inte jag äta någonting i matväg utan att behöva tvätta efteråt, så det är väl en fråga om relativitet.
  • Köttfärs. Jag kör alltid ekologisk sådan. Förväntar mig applåder för detta.
  • Tacokrydda.
  • Salsasås. Jag brukar köra mild sådan. Mest för att jag tycker mild är godast, men också för att jag är en sån jävla mes till man.
  • Creme fraiche. Många brukar ju köra med gräddfil, men det ger en smått sur bismak, så creme fraiche gör jobbet så mycket bättre. Testa själva nästa gång! Tro mig, jag är en tacokonnässör av vida mått.
  • Gurka. Svensk. Stor. Styv.
  • Paprika. Idag lyxade jag till det med både gul och röd (grön fungerar bara i grytor och sånt), men annars räcker det med en färg.
  • Majs.

Oerhört gott. Mäktigt. Underbart.

Efter två mjuka bröd och inte mindre än sju hårda skal låg jag mest och kippade efter andan i soffan. Det är så det ska vara.

När jag var i affären och letade efter ovan nämnda ingredienser fick jag syn på en tjej. Hon delade ut smakprover på något slags frukostbröd, och log när jag gick förbi. ”Hej” mumlade jag så tyst att någon omöjligt kunde ha hört det. Jag hämtade creme fraichen som jag var på väg till, och funderade sedan över nästa drag. Snart stod jag vid hennes bord och smakade på brödet. Smakade väl inget speciellt. Hon hade stått där sen 11 i morse, sa hon. Det hade jag inget svar på.

Sen blev det som det alltid blir. Då menar jag alltid. Min hjärna låser sig totalt när jag inte vet hur jag ska bete mig. Det kom en familj och började äta gratisprover de också. Själv blev jag stående ganska handfallen, och låtsades tänka över om jag skulle köpa brödet eller inte. Det kändes som jag stod där i en halvtimme, fast det var nog bara någon minut. Sen insåg jag hur tramsigt allt var, och gick därifrån. Jag var ju trots allt inte intresserad av brödtjejen, utan det var mest leendet jag ville utforska.

För övrigt vill jag bara berätta att jag upptäckt en tidigare outforskad kärlek till ölkorv. Det trodde man inte, men det är förvånansvärt gott. Dock helt utan öl för min del, eftersom jag tycker öl smakar havre och gammal fot. Till en iskall läskedryck (som inte är coca cola eftersom jag försöker trappa ner); ja tack!

Freddy Kreuger, släng dig i väggen.

(Och ja, jag har bara kalsonger på bilden. Jag råkar tycka att det är skönt att klä av mig när jag kommer hem, okej?!)

Ja, ikväll är det inte roligt vill jag lova. Trots kebabtallriken och iPhonen så känns det helt tomt inombords. Ingen är online på MSN. Jag har ingenting att göra. Godiset jag köpte är stenhårt. Dessutom… Salahuddin bara bråkar, han springer omkring och skriker och gömmer sig och klöser på min hallmatta. Jag anar att han blivit sinnessjuk till slut.

Måste man ha kul när man är själv? Det sägs ju att man måste lära sig att trivas med sig själv. Jag trivs med mig själv, jag har bara förbannat tråkigt när jag umgås med mig.

SMSade söta saker till Hanna tidigare idag. Satt på ett tråkigt möte på jobbet och fick ett romantiskt infall, kände att jag ville göra det. Inget frieri direkt, men garanterat något som hade lyst upp min dag i alla fall. Men inget svar. Sånt gör mig lite ledsen. Faktiskt.

Suck… Nåväl. Schakalen på TV. Mycket bra film, Bruce Willis är kanon som känslokall yrkesmördare. Men även den filmen har jag sett åtminstone tre gånger förut.