Nyckelord

flytta

Besöker

Idag lagade jag nästa kulinariska rätt direkt från Arla-appen, nämligen gratinerad pasta carbonara! FYYYYYYRA SOLAR!

Det känns nästan kul att laga riktig mat för en gångs skull. Det är stort när det kommer från mig, som inte varit peppad på nånting sedan 1988, typ. Flytten känns också skoj, och jag packar ner nördpylar varje kväll – inför fotograferingen som borde ske snart. Då är det ju bra om lägenheten inte ser ut som ”Dungeon Masterns Ungkarlslya 2000 +4” liksom. Det var länge sen jag brann för nånting på det här sättet!

Dessutom har jag inte druckit läsk på hela veckan. Eller okej, en halv avslagen en som jag hade kvar i kylen i måndags. Annars inget.

Nu ska jag bara börja träna också, och den biten är lite svår att komma igång med. Men jag har köpt gymkort på SATS och fått ångest när jag såg slutfakturan, så nu är jag på gång!

58f1cc762c5211e3b83922000ae91223_8

Nu har det gått lite framåt gällande flytten till mer centrala breddgrader.

  • Beställa en värdering av lägenheten. – Check!
  • Värderas till så mycket som jag hoppas på, eller mer. – Check!
  • Få lånelöfte hos banken. – Check!
  • Packa ner alla nördprylar, styla lägenheten och allt annat djävulskap.
  • Beställa fotografering och publicering på Hemnet.
  • Hitta en lägenhet jag gillar.
  • Inte bli överbjuden allt för mycket.

Lägenheten värderades till ungefär vad jag hoppades på, så jag verkar ha gjort en hyfsad vinst sen jag köpte den 2008. Förhoppningsvis kan jag då använda vinsten till kontantinsats för den nya lägenheten. Det känns dock ganska tungt att inte ha en enda bundsförvant när det gäller den här flytten. De flesta i min familj verkar vilja att allt ska vara som det alltid ha varit, och tror att jag kommer att bli skuldsatt över öronen om jag försöker mig på ett lite tyngre lån.

Micaela var åtminstone peppad, och någon att diskutera med. Jag skulle behöva ett bollplank liksom. Nu får man göra allting själv. Men det kanske är sånt jag behöver lära mig att klara av.

Jag är lite småstressad om dagarna, sådär undermedvetet där man går och grubblar.

Anledningen är att jag vill flytta. Byta upp mig lägenhetsmässigt. Jag vill komma närmare stan, slippa pendeln, gå ner i avgift (just nu betalar jag 5000 spänn i månaden till föreningen, which kind of sucks), och eventuellt få en trea om möjligt.

Problemet är bara att det är mycket som måste klaffa för att det ska gå.

Dels måste jag beställa en värdering av lägenheten. Dels måste den värderas till så mycket som jag tror, men inte alls är säker på, att jag kommer att få – annars kommer jag inte kunna köpa en lägenhet i den prisklass jag vill ha. Dels måste jag beställa nån sorts flyttförsäkring så jag slipper betala dubbla avgifter. Dels måste jag hitta en lägenhet jag gillar. Och dels måste ingen bjuda över mig.

Ja, jag vet, det är I-landsproblem allting. Så stäm mig då! … Eller nej förresten, gör inte det, jag behöver pengarna.

Jag kunde knappt sova igår natt. Låg och tänkte på allt möjligt. T.ex…

  • Mina ca 10 000 kr i månaden, inkl amorteringar och räntor på lån, jag betalar för mitt boende.
  • Att jag skulle behöva träffa någon flicka som kunde flytta in här och betala en sisådär 2000 av det.
  • Om Huddinge verkligen är rätt ställe att slå sig till ro på. Vill jag bo närmare stan? Vad vill jag?
  • Om jag verkligen trivs med att bo i ett land där man inte kan gå i t-shirt mer än några månader om året.

Missförstå mig rätt; jag älskar min lägenhet, jag har ett tokbra jobb jag trivs med, jag har vänner här. Här i min tvåa i Huddinge har jag skapat mitt liv. Jag har köpt en HD-tv och varenda spelkonsol som finns. Jag har köpt den där TV-bänken jag alltid velat ha. Här har jag gjort mig hemmastadd.

Men det är ju inte utan att det orsakar att jag känner mig smått låst. Jag kan liksom inte ta tjänstledigt från jobbet och plugga. Jag kan inte ta mina sparade pengar och åka till Thailand i några månader. Jag kan inte göra vad jag vill eftersom jag vid 22 års ålder har hissat flaggan och satt upp mitt tält här i Huddinge.

Man lever bara en gång (eller två om man heter James Bond, men det gör ju inte jag). Ska jag spendera mitt liv med att vara låst? Ett tryggt boende och att känna sig hemma betyder väldigt mycket för mig. Men betyder det tillräckligt? Vad vill jag med mitt liv?

Jag fick lägenheten! 25 000 billigare t.o.m, fear my prutnings-skills. Har varit och skrivit på papprena precis. Så nu flyttar jag in i slutet av Oktober. Känns superbra, fast njuta fullt ut kan jag nog inte göra förrän flytten av mitt 100mbit-fiber är klart och allt har gått bra. Jag har frågat ägaren, mäklaren, Bredbandsbolagets kundtjänst och alla säger att det finns. Jag har gjort kollen på deras sida och möttes av texten ”Grattis! Du kan få Bredband 100″… Men ändå känner jag mig inte säker. 100mbit or death. 😐

Och magkatarren börjar gå över. Fast jag tror att medicinen gör mig snurrig i huvudet… Det finns dock risk för att detta är inbillning… Det är nog inbillning.