Nyckelord

flickvän

Besöker

Herregud vad jag har blivit dålig på att blogga. Det är som att huvudet är helt tomt. Visserligen händer det extremt mycket spännande saker i mitt liv nu, men att sammanfatta det i ord på den här sidan, det går inte. Men ni kanske kan ana vad som har hänt. Det som nästan alltid händer när mitt bloggande tvärdör (därmed inte sagt att det är särskilt vanligt).

Jajemen, jag har träffat en tjej. En M. Och den sjuttonde gjorde vi det hela officiellt; passande nog när Werner hade namnsdag. Och jag måste säga att… det känns tokrätt. Det var åratal sedan något kändes så rätt.

Men det är otäckt också. Otäckt för att… Ptja, ju rättare det känns desto räddare blir man ju. Och sedan har jag på nåt sätt byggt upp en trygghet kring att vara singel, singeldeppig och ganska ensam. Sånt ÄR mitt liv, liksom. Jag vill inte ha det så, men nu när det ändrats så kan jag inte hjälpa att tycka att det känns lite ovant. Men på ett bra sätt förstås; jag klagar inte. Det kan faktiskt vara så att jag är lite lycklig nu.

Jag läste om en flickvän som hade gett sin pojkvän ett GTA 5 Survival Pack, komplett med spelet, chips, dip, godis, dricka, allt. Av ren kärlek!

Vanligtvis kan jag ju åtminstone hantera min kärlekslängtan, men när jag ser sånt förvandlas jag till ett litet otryggt barn som bara vill ha det där NU.

gta-survival-pack

Idag satt jag på pendeln hem tillsammans med min kära flickvän Micaela. Jag vet inte riktigt hur det kom på tal, men tydligen har jag nåt sätt att se på henne, som hon tycker ser… märkligt ut.

Micaela: Haha, ska du inte se sådär sexig ut som du brukar, när jag tycker att du ser död ut?
Daniel: Just det. ”Död ut”. Det gillar jag.
Micaela: Du vet sådär som jag såg ut i sängen igår.
Daniel: Eh… *tittar sig omkring i den överfulla tågvagnen*
Micaela:
Daniel: Sådär kan du ju inte säga.
Micaela: Eh. Jag menade ju inte så!

Ikväll blev jag dumpad, av en flicka jag träffat i ett par månader nu. Jag måste erkänna att jag tycker att anledningen var fruktansvärt larvig, och i stort sett baserad på en enda helg som blev lite misslyckad. Men jag tänker inte vara någon bitter liten farbror som sitter här och beklagar mig. Känner hon såhär så är det så det får bli. No hard feelings.

Nu är bara problemet – vad gör jag med hennes awesomely awesome julklapp som jag redan köpt? Hon älskade Doctor Who, så jag agerade underbar pojkvän/dejt/nånting, och köpte en gyllene Dalek-modell (trots att jag själv knappt vet vad en Dalek är för något; det låter som en dammsugare). Jag googlade t.o.m en massa bilder, bara för att hitta rätt.

Så, läsare… Vad bjuder ni? Ett sällsynt samlarföremål, med en historia bakom! Bli en stolt ägare av en äkta J.T.E.F.S.D.D.M.S.H.G.S.I.Ö*! Jag kan signera den!

*Julklapp Till En Flicka Som Daniel Dejtade Men Som Hann Göra Slut Innan Överlämningen

Idag råkade jag se en f.d flickvän på ett community för folk som gillar BDSM. Och ja, jag är medlem på en dylik sida. Dock väldigt lite för att jag uppskattar BDSMandets ädla konst – jag är själv väldigt vanilj av mig – utan snarare på grund av det faktum att jag känner att jag måste finnas på varenda mötesplats på hela internet. Det är som en sjukdom. Men skit nu i det.

Jag såg mitt ex där. Det var en halvskuggad bild med refens till hennes namn. Jag blev fundersam. Läste en text om henne, och efter det fanns det inga tvivel längre. Det var garanterat hon! Dessutom hade hon markerat undergivenhet som en livsstil. EN LIVSSTIL! Det var då fan ingen livsstil som jag kände till!

Den här tjejen hatade vårt sexliv så mycket att hon till slut knappt ville överhuvudtaget. Jag trodde inte hon var så sexuell av sig bara. Och så får jag läsa om hur hon gillar att bli nedtryckt och påsatt med ett äpple i käften! Det var en mindfuck av sällan skådat slag.

Ååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!

Jag vill också.