Nyckelord

Flashback

Besöker

Wow, jag fick precis en sån där riktig flashback från förr. Jag håller på att försöka få en gammal hallsoffa i trä såld via Blocket; något som visat sig vara svårare än jag trott. Folk är helt sjuka när det kommer till begagnade saker. Det spelar ingen roll hur hur bra skick något är i, om det säljs via Blocket så ska folk ha det tamejfan gratis. 100 kr? Nej, det ska ÄNDÅ prutas ner till 50 kr. Bara av princip, liksom. Om någon ens svarar på annonsen, vill säga. Men sänker man till 0 kr så får man HORDER med mail. Då passar ens grejer plötsligt. Jävla sossar (ska uttalas ”såssar”)…

Hur som helst. En person hade visat sig intresserad av soffan, men sen inte svarat nåt mer. Så jag mailade henne och frågade ”Dog intresset redan där? :)”

Och då mindes jag hur det var att hänga på dejtingsajter. Jag kommer ihåg att jag flera gånger mailade just såna där saker. ”Dog intresset redan där?” när nån skrivit ett långt inledningsbrev som jag besvarade, för att inte få nåt nytt svar tillbaka. Alla dessa konversationer som bara dog ut. Folk som tappade intresset utan att ha gett mig en chans. Folk som man aldrig mer hörde av. Det var ingen trevlig tid. Ibland tycker jag att jag har väldigt stor ångest inför att binda mig, men jag saknar verkligen inte dejtingträsket.

hallsoffan

Oh, just ja. Igår köpte jag och Martina en lägenhet. I Solna. En alldeles för dyr sådan, dessutom. Och det säger jag verkligen inte för att skryta eller kokettera, utan jag mår ganska dåligt över det hela. Jag vet att det är ett I-landsproblem, men jag är en orolig själ. Orolig att läget inte ska vara bra nog. Orolig över att tvingas åka pendeltåg (visserligen bara två stationer till jobbet eller centralen) när jag vant mig vid gröna linjen. Orolig att räntorna ska gå upp, eller att antingen bostadsbubblan eller förhållandet ska spricka. Kort sagt jävligt orolig över saker. Men förutom det känns det bra! Kan bifoga lite bilder vid ett senare tillfälle.

Jag fattar inte varför han inte bara reggar sig på spraydate och raggar runt lite, han är ju som vilken average 23-årig kåt datanörd som helst, han skulle garanterat kunna fixa en dejt där. Egen hemsida för att hitta en dejt känns lite over the top… Tjejerna som eventuellt hör av sig måste vara riktigt desperata bottennapp eftersom han framstår som så sjukt desperat med en egen dejt-sida.

OUCH, den kommentaren sved. Och ja, jag har syndat och läst flashback-åsikter igen. Och jag vet inte om det är någon generell ensamhet ikväll som får mig nedstämd eller vad det är, men det känns lite träffande ändå. Är det jag gör helt lönlöst? Det vägrar jag tro.

Jag förstår inte mentaliteten om jag ska vara ärlig. Om jag går med i spraydate, är inte det precis lika desperat som det jag har gjort? Man skapar en profil, skriver att man är singel och sökande, och att man hoppas på svar. Jag har skapat en egen sida, skrivit att jag är singel och sökande, och att jag hoppas på svar.

Jahapp, nu har det blivit lite för mycket uppståndelse på Flashback att jag måste ta ner sidan. Tror den var uppe hela två dygn. Oh well, easy come easy go. 🙂

Nu har de roligt åt bloggen istället, men det gör däremot ingenting. Hoppas ni gillar den, pojkar och flickor!

I morse när jag kollade på sidan så visade det sig att jag hade runt 1500 unika besökare. ”Vad i hela helv…” tänkte jag. Sen var en i gästboken på sidan vänlig nog att förklara varför. Det visar sig att jag har gått och blivit kändis över en natt. Jag är nu ett stående skämt i humorsektionen på det mytomspunna forumet Flashback.

Det hela känns lite obehagligt, eftersom Flashback är känt för att husera Sveriges största idioter. Men all publicitet är bra publicitet, right?