Nyckelord

fanta

Besöker

I fail at life igen.

Jag kokade lite nudlar. Såna där färdiga där man bara kokar upp vatten och häller ner i nudelkoppen. So far so good. Men sen tyckte jag att det blev för mycket vatten, så jag hällde över det överflödiga nudelvattnet – som för övrigt såg ut som en blandning av diskvatten och typ… fostervatten – i en tom fantaburk.

Tro SATAN att jag glömde bort vad jag gjort och drack ur burken!

Jag var på bio idag, med min fader konungen. Vi såg The Stig-Helmer Story, som faktiskt var riktigt bra. Det enda dåliga var att vi satt ganska långt fram, och längst ut på ena sidan. Så resultatet är nackspärr med ett visst inslag av åksjuka.

Jag hade köpt mig ett paket nappar (godiset alltså, jag är ju för tusan en vuxen man) och en liten fanta utan is. Jag spillde ut en tredjedel av fantan när jag råkade slå till den innan bion. När vi gått och satt oss i salongen slog jag ut en tredjedel till eftersom bägaren var för liten för hållaren på stolen. Nåväl, den sista tredjedelen var god.

Sen funderade jag över ett märkligt fenomen. Folk som går på bio, och så skrattar de åt diverse reklamer som går innan filmen börjar. Samma jävla reklamer som går hemma! Varför skrattar de? Jag vägrar att tro på att ingen av dem har en egen TV hemma. Det är märkligt. Vill de imponera på andra? Berätta att de minsann också har humor? Vill de försöka passa in genom att förenas under humorns baner? Vad handlar det om?

Idag, go’ vänner, ska jag berätta en liten historia. En historia som utspelade sig den 24:e Mars 2007.

Jag är, som många vet, ett enormt fan av tv-spelsserien Final Fantasy. Och några dagar innan situationen jag ska berätta om utspelade sig så hade jag precis fått hem Final Fantasy XII, efter år av väntan. Ni förstår säkert att det var heligt. Stänga-av-mobilen-och-ta-ledigt-från-jobbet-heligt.

Nu hade jag just denna dag kommit till sista bossen, och precis klarat denna efter mycket kämpande, mycket hårslitande, och mycket svordomar. Den välbekanta känslan av vinnarglädje delat med en tomhet över att spelet var slut infann sig i min svettiga kropp. Slutfilmen började spelas. Ni som spelat Final Fantasy-spel tidigare vet att de brukar pågå en sisådär 20 minuter; pampigt ska det vara.

Det var bara ett problem, och det var att jag var alldeles infernaliskt kissnödig. Jag höll på att DÖ. Och slutfilmen gick naturligtvis inte att pausa. Kissa på sig eller missa slutet av spelet? Jag vägde de båda utgångarna i mina händer, och bestämde mig…

Jag kissade i en tom fantaflaska.

Ni hörde vad jag sa.

Jag gjorde bort mig på McDonalds idag. Nu kan jag aldrig mer återvända.

Jag hade precis fått det jag beställt och skulle gå därifrån, när jag upptäckte det hemska. Jag hade fått cola utan is istället för fanta utan is. Oförlåtligt. Som äkta svensk tänkte jag för en sekund över möjligheten att bara gå därifrån för att slippa vara till besvär, men som sagt. Oförlåtligt. Jag vände på klacken och sa till att jag ville ha fanta och inget annat.

Då fick jag min fanta, och det är här själva bortgörelsen av sällan skådat slag utspelade sig. McDonaldsmänniskan kom tillbaka och gav mig en ny mugg med något ljust och genomskinnligt i. ”Vatten, bubbelvatten eller ännu värre – fanta light med citronsmak” tänkte jag och sa till igen. Jag fick då lära mig sanningen den hårda vägen. Det var fanta, det var bara bubblorna som orsakat en synvilla och tonat ner den orangea färgen.

… Fattar ni magnituden av det jag gjort?! Jag måste emigrera till Förenade arabemiraten nu. Tvingas leva i exil i nån bergsgrotta med endast mina egna fingrar att fästa blicken på, allt som straff för min dåraktighet. Fan. Jag visste att jag skulle tagit en kebab ikväll istället.