Nyckelord

facebook

Besöker

everybody-hates-meOkej, hur ska man tolka det när gamla skolkompisar plötsligt tar bort en som vän från Facebook utan ett ord? När de fortfarande är vän med 20 gemensamma vänner från den tiden? Men inte mig. De har alltså tagit bort endast mig.

Detta har hänt mig säkert fem gånger nu, och det är ändå bara de gånger jag har märkt.

Jag förstår inte riktigt varför. Jag tycker att jag är trevlig och snäll, och inte helt utan humor heller. Det torde väl räcka för att folk åtminstone inte ska tänka ”den där jäveln måste bort från min lista”? Men ändå så har jag en konstant känsla av att folk i allmänhet stör sig på mig, att jag är en sån där person man inte riktigt orkar med utan att man vet var skon klämmer.

Eller så har jag bara gammal hederlig låg-självkänsla-paranoia. Eller så ska man kanske inte bry sig så mycket hela tiden? Men ibland är det svårt, kära barn.

(PS. Detta är alltså inte fråga om något tyck-synd-om-mig-inlägg, utan det är bara ett litet fenomen som jag uppmärksammat och då undrar jag givetvis varför folk tar bort mig men inte någon annan.

Jag är inte deprimerad. Se, jag bifogar en smiley för att visa detta: :D)

Wow. De senaste åren har jag varit en riktig fascist vad gäller vad som dykt upp i mitt Facebook-flöde, och sakta men säkert tagit bort alla som varit irriterande, lyckliga, kära (mycket jobbigt när man är singel), politiskt korrekta, osv.

Nu lade jag tillbaka alla igen. Det visade sig att jag hade filtrerat bort 250 stycken genom åren. Där är ni ju igen!

  1. Mången är personerna som tycker att jag, via min Facebooksida, borde lägga upp en feed med mina inlägg, så man lätt kan se när jag skrivit något nytt.
  2. Jag gör detta.
  3. Jag får färre medlemmar, eftersom folk blir trötta på mitt inläggsspammande, och går ur gruppen.

(Som extra bonus lär jag på grund av detta inlägg få ännu färre medlemmar, eftersom folk troligen lär går ur den enbart för att jävlas. Väl mött!)

Jag råkade se en lite tråkig sak idag, när jag planlöst surfade omkring på Ansiktsboken. I gruppen ”Vita kränkta män” hade följande urklipp publicerats, tillsammans med den sarkastiska kommentaren ”varför är tjejer så krävande? :(”

Jag vet, jag är kanske inte helt opartisk när det gäller sånt här. Jag har själv varit där; när man skrivit till någon som verkat jätteintressant och fått nobben på ett mer eller mindre brutalt vis. Eller när det hänt för tionde gången på rad. Då känner man att man vill lägga ner alltihopa. Jag känner igen känslan precis.

Hemskt ledsen, men jag kan inte se vad signaturen ”Less Singel” har gjort för fel här. Han har beklagat sig offentligt, än sen då? Det enda som kan tolkas negativt är att han anser att tjejer är kräsna. Men kanske är det så? Varken jag eller han säger ju att det inte gäller killar också. Folk har blivit väldigt kräsna vad gäller dejting. Det är inte som på 40-talet då man träffades på logdans, delade en sockerdricka, och sen höll ihop hela livet.

Men tydligen väcker den här klagosången fruktansvärda känslor hos folk, främst då tjejer. Det finns vissa vettiga människor som faktiskt inser att det här inte torde gå under kategorin vita kränkta män, men de allra flesta kommentarer är av det hånfulla slaget, och försöker få det till att killen i fråga tycker att det är tjejernas skyldighet att dejta honom. Var har han påstått nånting sådant? Det kan åtminstone inte jag läsa i texten.

”Åh hjälp” säger en person. ”Hihi! Bittra vita män.” säger en annan. En tredje menar att ”det kanske är dags att ta sitt ansvar som kvinna och ställa upp på den dejt med ”less”, då.” varpå det bara fortsätter med ”Fan, insåg inte att jag hade skyldighet att dejta alla som vill dejta mig” och slutligen ”Jag skiter i hur synd det är om honom. Idén att det är kvinnors fel att män går ensamma är så jävla vidrig, så den åsikten ska hängas ut, pekas på och pissas på.”

Sedan orkade jag inte läsa mer. Det är ju skrämmande.

Ni kallar er feminister och jämställda (för vad jag förstår är ”Vita kränkta män” skapat under feminismens baner, som en pik mot traditionella medelålders män med lite halvsunkiga värderingar) men ändå är det just NI som är de värsta douchebagsen där ute.

Ni okränkta kvinnor föregår ju inte direkt med gott exempel när ni kommenterar som ni gör. Jag förstår att ni inte är vana vid hur det är att vara kille på dejtingsajter, men lite empati har ni väl? En kille får helt enkelt inte lika mycket mail som en tjej får. Baserat på vad jag läst och hört av bekanta så får de flesta tjejer en hel del. De flesta killar får det garanterat inte. De flesta killar har en mycket lägre svarsratio än de flesta tjejer, så är det bara.

Skärp er för fan, och försök sätta er in i hur det kan kännas för en person som i stundens hetta kände sig lite extra ratad, och ville få utlopp för detta. Det var förmodligen inte värre än så. Man måste inte tolka in patriarkatets förtryck och kvinnohat i precis allting. Kudos till er tjejer och killar som faktiskt försvarade insändaren, men er andra kan jag inte kalla annat än vita kränkta kvinnor.

Ibland tror jag att jag har någon slags sjukdom. En sjukdom som gör att jag måste finnas på varenda community som överhuvudtaget existerar på internet. Eftersom jag har ett sånt begränsat umgänge ”IRL” (är det ens försvarbart att skriva så?) så måste jag ha ett desto större ånn-lajn.

Problemet är att det inte finns några mötesplatser längre. Facebook har tagit över allting, och där kan man ju knappast varken ragga eller träffa nya bekantskaper av icke-sexuell karaktär. Liksom, hur ska man presentera sig? ”Åh, jag ser att vi har en gemensam vän, därför torde vi också kunna bli extremt bra vänner. Jag ser absolut ingenting av din profil, mer än att du gillar banan och Richard Gere. Ska vi älska med varandra?”

Häromdagen fick jag dock tipset att gå med i en sida som heter Emocore.se. Haha! EMOCORE! Det låter hemskt redan där. Men emokid-Daniel kunde givetvis inte hålla sig från att testa, och snart var medlemskapet ett faktum. Efter några timmar såg min besöksstatistik ut såhär.

Och det var ungefär där jag insåg att stället nog inte är något för mig. Det finns ingen plats för mig på internet längre. Jag är för gammal. Dags att ta ner skylten. Det är över.