Nyckelord

ensamhet

Besöker

Ingenting, ingenting i min kalender idag, inga följd med krav.
22, bor i första hand och har inget kul, borde ta mig ut.

Stackars mig, ingen bryr sig om lilla jag.
Jag vill höra någon säga mig, att imorrn blir en bättre dag.

Ja, ikväll är det inte roligt vill jag lova. Trots kebabtallriken och iPhonen så känns det helt tomt inombords. Ingen är online på MSN. Jag har ingenting att göra. Godiset jag köpte är stenhårt. Dessutom… Salahuddin bara bråkar, han springer omkring och skriker och gömmer sig och klöser på min hallmatta. Jag anar att han blivit sinnessjuk till slut.

Måste man ha kul när man är själv? Det sägs ju att man måste lära sig att trivas med sig själv. Jag trivs med mig själv, jag har bara förbannat tråkigt när jag umgås med mig.

SMSade söta saker till Hanna tidigare idag. Satt på ett tråkigt möte på jobbet och fick ett romantiskt infall, kände att jag ville göra det. Inget frieri direkt, men garanterat något som hade lyst upp min dag i alla fall. Men inget svar. Sånt gör mig lite ledsen. Faktiskt.

Suck… Nåväl. Schakalen på TV. Mycket bra film, Bruce Willis är kanon som känslokall yrkesmördare. Men även den filmen har jag sett åtminstone tre gånger förut.

Dåligt bloggande på sistone. Jag ska skärpa mig.

Ikväll ska jag se på Let’s dance i min ensamhet. Kanske lagar jag tacos. Kanske handlar jag en El Nacho Grande-meny med nachos och guacamole. Kanske tröstäter jag en rå falukorv. Jag får se vad kvällen har att erbjuda.

Yesh… Jag har haft det väldigt trevligt och allt har varit bra. Lite sur har jag varit vid några tillfällen, men jag hoppas att Hanna tycker att jag på det stora hela har varit mysig att ha med till Gotland. Och att jag får följa med fler gånger.

”Borta bra men hemma bäst” tänkte jag när jag satt i bilen påväg tillbaka till Huddinge; och så är det ju. Det är alltid skönt att komma hem när man varit borta en längre tid. Men… Tusan vad tomt det känns.

Någon som blev glad att jag kom hem var iaf Mahatabuddin ”Kompis” Salahuddin, som glatt välkomnade mig genom att jama oavbrutet hela kvällen. Sedan kelade vi en stund. Ibland blir han grinig när han ligger och man klappar honom på fel sätt. Jag vet inte vad som är fel sätt, men han tycker att något blir jobbigt och biter till. Sen brukar han gå därifrån. Men jag vet att han har saknat mig, för denna gång bet han till och slickade massor direkt efteråt för att säga förlåt. Just nu ligger han på golvet och iaktar ena benet på min bokhylla. Spännande.

Det är lite ont om vänner just nu. Visst finns det några – jag dissar inte er jag har – men de är inte alltid tillgängliga. Det är mest på MSN om kvällarna det saknas en riktigt nära kompis man kan prata om allt med. Men men… Jag kanske bara har mig själv att skylla, jag har tidigare inte varit världens bästa på att ta tillvara på de i min närhet. Och det slår tillbaka på mig själv nu.