Nyckelord

dröm

Besöker

Ja, eller nånting hemskt drömde han om i alla fall.

Precis när jag stängt av kameran klappade jag lite på honom, och då vaknade han och fräste. Salahuddin fräser ALDRIG (förutom åt dammsugaren). Men sekunden efter lade han sig på rygg och började kurra. Han var väl glad att det bara var en dröm. Vad vet jag, min arme dräng.

I morse uppstod lite märklig stämning i det Wernerska residenset.

Jag vaknade ovanligt utvilad, under mina två täcken (jag ligger under det ena och kramar om det andra när jag ska somna – extremt löjligt förmodligen). Alldeles tyst var det i lägenheten. Och utanför. Uh-oh. Tittade på klockan och såg till min förskräckelse att klockan var kvart i tolv! Jag hade försovit mig!

Strax började jag dock fundera lite. Jag skulle jobba idag. Varför har ingen ringt mig? Varför har ingen SMSat? Varför har ingen saknat mig? Jag föll tillbaka i sängen och gjorde mig beredd att höra av mig till jobbet när jag plötsligt… vaknade. Och tittade på klockan. Hon var 06.00. En timme innan klockan skulle ringa.

Det var en underbar morgon.

Inatt drömde jag att jag började jobba igen efter semestern. Till min stora chock var allting annorlunda. Nån smart person hade kommit på att man skulle slå ihop teknisk support (där jag jobbar) och sälj. Så nu var fokus på att försöka lösa kundens problem och samtidigt sälja en massa.

När jag kom in i den nya salen vi hade blivit flyttade till märkte jag hur alla satt som telefonapor i varsitt bås á nån halvmeter. Inte alls som det sett ut tidigare. På skärmen fanns det inga verktyg för felsökning utan bara ett gäng knappar där man kunde boka på nya mobilabonnemang. Jag totalvägrade, satte mig i mitt bås i hörnet, och började att surfa porr istället. Fråga mig inte varför. När dagen hade gått kändes det helt vidrigt inför att behöva gå tillbaka dagen efter.

”Okej, jag vill börja på Core (en annan grupp på mitt jobb)! Hör ni det?! SNÄLLA låt mig börja på Core!” skrek jag medan jag sprang ut och försökte få tag på min gamla chef. ”Du måste kunna massa SIP-signalering för det” sa en gammal barndomskompis, som av okänd anledning nu jobbade där, stöddigt. ”Men det kan jag ju redan!” ropade jag, men ingen hörde mig.

Istället hörde jag min nya chef bakom mig. ”Daniel! Har du tid en stund?” Och det hade jag ju, så vi satte oss i cafeterian. Han förklarade att min säljstatistik var helt värdelös och undrade varför, varpå jag blev ilsken och menade att detta inte längre var teknisk support utan sälj.

När jag sagt det kom en 14-årig kille och satte sig bredvid mig vid det runda bord där jag och chefen pratade. Han började att ropa saker till sin kompis som satt bakom chefen, så det var omöjligt att ha ett samtal. Jag vände mig till 14-åringen och bad honom irriterat att försvinna. Han blev superarg och börajde att putta på mig.

”Du kan dra åt helvete!” skrek jag, bara för att finna att jag i samma stund har vaknat och skrikit rakt ut i ett tomt sovrum.

Jaha, så har det hänt igen. Gick och lade mig igår med förhoppningen att inte sova bort hela dagen. Och det gick ju sådär. Vaknade av att larmet ringde klockan 11. Stängde av det, men kände mig så pass pigg att jag naivt tänkte ”äh, jag kommer bara sova nån halvtimme till, det är lugnt”. BAM! Nästa gång jag tittade på klockan var hon 13.44. Horliv.

Dessutom drömde jag någon väldigt märklig dröm som gick ut på att jag och mamma satt vid min dator då jag skulle visa en bra bild på mig. Men allt som kom fram på skärmen var bilder där jag tagit kort rätt in i mitt eget arsle! Vad i helv…? Går det ens att tolka såna drömmar?

Hur som helst. Jag har spenderat ett par dagar med det utomordentligt braiga Darksiders 2 till PS3. Kul spel! En hel del svordomar har yttrats i den Wernerska residensen, men ändock. Kul spel!

Lite för ärligt, bara.

I natt drömde jag att jag kände nånting hårt i ena skinkan. Ja, redan här märker ni ju vilken karaktär det är på det hela.

När jag kände efter märkte jag att min stackars sargade skinkbit hade ett hål i sig. Jag pillade lite i hålet, och fick tag i nåt riktigt hårt (okej, jag inser hur det här låter). Sen drog jag i den (låter fortfarande fel).

Efter lite slitande fick jag ut ett stort järnspett. Som en sån där blompinne i metall. Ur min skinka! Den hade gått ända ner i benet, för att hålla upp själva konstruktionen. Så när jag vaknade i morse var min första tanke att jag måste hitta nån som kan svara på om den där blompinnen kommer att behövas.

Så… ja. Vem behöver LSD liksom?

Okej… Natten och dess dröm måste ju slagit något slags officiellt rekord i skumhet. Jag minns allting väldigt detaljerat eftersom jag nyss gick upp, och vad talar då emot att jag berättar allt för er? Inget!

Jag drömde att jag var på något som måste ha varit en bordell. Det var i en källare, där man redan vid dörren fick betala hundra spänn för en gång eller 150 spänn för hur många gånger man vill. Jag minns inte vilket jag valde, men plötsligt låg jag ovanpå en porrskådis i ett stort badkar fullt av flytande tvål. Runt omkring stod affärsmän med lossade slipsar och hejade.

Det hann dock inte bli så mycket av det roliga innan jag kom till nästa ”scen” av drömmen. Det är märkligt det där, varje gång jag drömmer något sexuellt så vaknar jag innan inträdet, så att säga. Vad säger Freud om det?

I nästa drömstycke har inte jag någon aktiv part, utan det är som en film som spelas upp. En man sitter i sin bil, och ska precis parkera vid ett motell där det redan står ett gäng bilar uppradade. Han slinter dock till med ratten, och kör in i baken på en annan bil. De båda ägarna går ut, påköraren är en skäggig typ med bandana runt huvudet, och den påkörda är en gammal man med glasögon. Bandanamannen är dock den som blir arg, trots att det var hans fel. Han skriker att han ska ha ersättning för detta, och när han märker att han får medhåll från den äldre mannen börjar han lugna ner sig lite.

”Nu ska vi se… Det här kommer att gå på ganska mycket… Det borde bli 1500 kr i självrisk.” säger han medan den påkörda plockar upp ett kuvert med sedlar, och börjar bläddra i dem. Han räcker över 1300 kr, mumlar sedan fram ”… och här till dina 200 barn!” varpå han slänger ett par sedlar på marken. Farbrorn skrattar.

”Du är ju helt senil…” säger bandanamannen småchockat, men strax fortsätter han. ”Du har ju en najs BMW förstås. Jag kan ju ta den istället? Ska vi byta?!”

Han ler girigt, och går sedan runt BMWn för att liksom inspektera den. Han sparkar lite på ett däck, och hmm:ar på ett bekräftande sätt. Sen börjar han knacka på plåten vid bakluckan. Han knackar med knogarna, och det låter väldigt högt.

Det är då jag vaknar av att Salahuddin står och kräks vid fotändan av sängen. Det är hans hulkande jag har hört.

I natt drömde jag en märklig sak. Eller snarare ett gäng märkliga saker.

Jag var i studion för ett racingprogram, och satt i någon slags proffstyckar-panel där. Allting sändes live, och jag och två kändisar (vilka minns jag inte) satt och pimplade martini i en låtsas-bar, och slängde ur oss anekdoter.

I en reklampaus så visade de ”Biggest loser”, och hur hårt de körde med deltagarna. En kvinna kräktes, och det minns jag mycket väl. Det var en sån där långdragen spya i flera omgångar. Sen filmade de en get som gick baklänges och spydde. Jag tyckte det hela var obehagligt.

Snart var det i alla fall dags för racingmomentet. En svensk förare körde ihjäl sig medan vi satt där. Hela panelen blev chockad, men inom kort kom hans likdelar in i olika provrör. Programledaren, som stod bakom baren, berättade att vi nu skulle smaka på den avlidnes ringfinger. Så i provrören fanns alltså olika delear av hans f.d ringfinger, som vi skulle smaka på. Det var tydligen en delikatess, och nu hade vi ju vår chans att testa. ”Det smakar precis som lövbiff”, sa någon. Jag skar en liten liten bit och stoppade i mig, och tyckte mest att det smakade segt.

Sen minns jag inte så mycket mer av drömmen, förutom att jag och en kollega på mitt nuvarande jobb gick omkring och tokraggade på unga töser. Det var åtminstone tre stycken som ville idka köttsligt umgänge med mig.

Sen vaknade jag. Tårarna bara rann. Jag visste att inget någonsin skulle bli sig likt igen. Den här drömmen hade öppnat mina ögon, och nu fanns det ingen återvändo.

(Okej, det där sista lade jag till som extra effekt. Förutom att jag vaknade. Det gjorde jag ju. Annars hade jag inte kunnat skriva det här. Ju.)