Nyckelord

Community

Besöker

Ibland tror jag att jag har någon slags sjukdom. En sjukdom som gör att jag måste finnas på varenda community som överhuvudtaget existerar på internet. Eftersom jag har ett sånt begränsat umgänge ”IRL” (är det ens försvarbart att skriva så?) så måste jag ha ett desto större ånn-lajn.

Problemet är att det inte finns några mötesplatser längre. Facebook har tagit över allting, och där kan man ju knappast varken ragga eller träffa nya bekantskaper av icke-sexuell karaktär. Liksom, hur ska man presentera sig? ”Åh, jag ser att vi har en gemensam vän, därför torde vi också kunna bli extremt bra vänner. Jag ser absolut ingenting av din profil, mer än att du gillar banan och Richard Gere. Ska vi älska med varandra?”

Häromdagen fick jag dock tipset att gå med i en sida som heter Emocore.se. Haha! EMOCORE! Det låter hemskt redan där. Men emokid-Daniel kunde givetvis inte hålla sig från att testa, och snart var medlemskapet ett faktum. Efter några timmar såg min besöksstatistik ut såhär.

Och det var ungefär där jag insåg att stället nog inte är något för mig. Det finns ingen plats för mig på internet längre. Jag är för gammal. Dags att ta ner skylten. Det är över.

Mina damer, herrar, hermafroditer, frumafroditer, katter, köttslickepinnar och italienska skinnsoffor… Nu, har det blivit tävlingsdags på bloggen igen!

Den lyckliga vinnaren kammar hem en nästan sprillans ny godisask i form av en Nintendo-handkontroll, innehållande mint-godisar som jag bara tagit ett par stycken av eftersom jag inte tyckte de var goda! Missa inte den här chansen att få hem en av kinesiska barnarbetare stilrent designad ask, som er stora bloggidol kört ner sina – givetvis nytvättade – fingrar i.

Tävlingsregler:

Jag kommer att maila 20 st för mig okända singeltjejer från Stockholm (i åldrarna 20-25) på en icke namngiven nätcommunity. Mailet jag skickar är följande:

Hej!

Får jag chans på dig? 🙂

[ ] JA
[ ] NEJ
[ ] KANSKE

Ett JA (eller liknande svar) ger 3 poäng.
Ett KANSKE (eller liknande svar) ger 2 poäng.
Ett NEJ (eller liknande svar) ger 1 poäng.
INGET SVAR ALLS ger 0 poäng.

Nu är det upp till er att gissa HUR MÅNGA POÄNG jag kommer att ha fått kl 23.59 på söndag kväll (19/6).

Maxpoängen är alltså 60 poäng, om alla 20 svarar ja, och minimipoängen är 0, om ingen svarar. Om alla svarar nej blir det 20 poäng. Ni förstår säkert. Ni tävlar genom att skicka en kommentar på detta inlägg, med er gissning. Viktigt är att ni tar med er korrekta mail när ni kommenterar, eftersom jag kommer att maila den som vunnit. Om ingen gissar exakt rätt så är det den närmaste gissningen som vinner. Om två personer gissar på samma siffra så är det givetvis den som gissat först som tar hem segern. Opartiska och groteskt enväldiga domare är jag själv och min consigliere Salahuddin.

Lycka till!

Jag pratar lite med en 25-årig tös på en icke namngiven nätcommunity.

Jag: Hej där!
Hon: Hej hej…
Jag: Hur står det till denna vackra sommarmorgon (nästan)?
Hon: Ja det var väl lite å ta i kanske? Men snart är vi där hoppas jag 😉 Det är bara fint tack! Sj?
Jag: Haha, litegrann kanske. Jodå, det är bara fint här, sitter på jobbet och hjälper stackars vilsna kunder. Vad gör du och hur går det?
Hon: Ska läsa nu…. hej.

Förstår ni varför man tappar lusten ibland?

Hade en intressant internetkonversation med en okänd 22-årig kvinna på Helgon.net ikväll. Här får ni en inblick i hur det kan vara på nätet. Förstår ni varför man tappar lusten ibland?

Hon: Jag tappar hoppet om mänskligheten när jag läser din blogg.
Jag: Ojdå. Hur kommer det sig?
Hon: Jag dör av dess tomma innehåll.
Jag: Ah, okej. 🙂 Hoppas din egen blogg blir bättre.
Hon: Haha, ja den var ju bra.
Jag: Ja, folk brukar tycka att jag är rätt rolig. 🙂
Hon: Ja, du är nog lätt att skratta åt. Det kan jag faktiskt köpa.
Jag: Jajemen vettu. Jag går faktiskt en teaterkurs just nu, så det blir bara bättre och bättre.
Hon: Usch, teatermänniskor. Jag gick faktiskt på en teaterkurs för ett år sen, och jisses vad jag blev avtänd.
Jag: Du verkar må bra. :*
Hon: Det var ju verkligen ett relevant svar.
Jag: Det var inget svar, det var min reflektion av en tjej som inte mår så bra och finner nöje i att förolämpa folk utan anledning.
Hon: Jo, jag förstod det. Fortfarande inte speciellt relevant. Men människor som inte kan ta kritik brukar ju försvara sig på de mest tarvliga sätten.
Jag: Jag tycker inte direkt att det har något med att jag inte kan ta kritik att göra. Du gillade inte min blogg, det gör mig inget. Men du märker väl själv hur du greppar efter halmstrån för att kunna dissa mig så mycket som möjligt? Hihi.
Hon: Tror du på det själv så, ja. Då är ju precis så korkad som jag befarat.
Jag: Haha. Känns det bättre nu, när du fick lätta ditt hjärta lite? 🙂

Jag hoppas verkligen att hon mår bättre nu, det lilla livet.

Som tur är tar jag inte åt mig särskilt mycket, eftersom jag ganska ofta får höra att min blogg är rolig och att jag skriver bra. Det gör mig lika glad varje gång, så stort tack till er alla. Ni motiverar mig. <3