Jag tänkte bara meddela att jag lever. Och bygget gick… över förväntan.
Två spikar på fel ställe, ett gäng svärord, samt ett primalskrik. Så på det stora hela ingen större fara!
Jag har beställt ett sideboard från IKEA.
Sideboard är en möbel som används till serveringsbord, sideboardet kan även vara en barmöbel med drycker och glas bakom dörrar. Sideboard kan se ut på olika vis från enkla bord med med fyra ben till att var utrustade med skåp och lådor.
Mvh Wikipedia
I morgon har jag tagit ledigt för att ta emot leveransen från IKEA, samt bygga ihop åbäket. Det ska bli väldigt spännande. Nu var det ju här med min pessimism igen, men det skulle förvåna mig om allt går som det ska. Istället tror jag att något av följande händer:
- IKEA har glömt min leverans. Jag väntar förgäves, men de ringer aldrig. Istället dricker jag mig full, somnar, och vaknar av att jag kissat ner mig.
- IKEA levererar paketet och åker. Men när jag packar upp det hela märker jag att jag istället för ett sideboard har fått en bänkpress. Jag blir kraftigt deprimerad. Jag dricker mig full, somnar, och vaknar av att jag kissat ner mig.
- Jag får mitt sideboard, men under själva bygget råkar jag slå mig själv på tummen med hammaren. Jag blir ilsken och sliter sönder tröjan, för att sedan dricka mig full och kissa ner mig.
- Jag inser att jag byggt ihop hela sideboardet uppochned. I ren ilska sliter jag sönder skjortan och kissar sedan ner mig.
- Jag lyckas bygga ihop mitt sideboard efter konstens alla regler, men på grund av den psykiska stressen av att följa en IKEA-manual hamnar jag i en psykos och ger mig naken ut i natten för att äta på andra människors ansikten. Jag döms till livstids fängelse och kissar följdaktligen ner mig.
Jag byggde lite lego i helgen.
Såhär ser man ut när man uppgivet letar efter ”THAT FUCKING PIECE” som man såg tio gånger när man inte behövde den.
Mindfuck! En bit var kvar efter att allt (dittills) var hopbyggt. Det visade sig vara en liten, ful och helt osynlig bit i ena foten som jag missat. Perfektionist som jag är var jag givetvis tvungen att ta isär allting, och sätta dit den.
Resultatet blev att det var ett rent helvete att få ihop sakerna igen. Lego har ju som en hemlig agenda att det bara ska gå att bygga ihop deras saker en gång. Bitarna kilas fast värre än IKEAs prylar.
Men efter mycket stånkande och stönande, och kanske en och annan svordom, var jag klar. Vackert. Majestätiskt.
Jag har fått min Starcraft-lego-grej! Jag sitter i bara kalsonger och bygger. Mina fingrar ömmar.
Häromdagen var jag och Dorthe på IKEA, detta Mecka för förälskade par som ännu inte bråkat offentligt. Målet var att hon skulle köpa ett skrivbord och en datorstol, eftersom jag fyllt min 65 kvadrats lägenhet med nördprylar och således inte riktigt gett henne en egen plats att vara på. Nu har vi trots allt bott ihop i typ åtta-nio månader, så det är hög tid.
Efter att ha hittat möbler vi gillade, konstaterat att dessa var slut, hittat nya, ätit köttbullar och potatis med lingonsylt, gjort bort oss vid en handikappstoalett, hämtat ut varorna, försökt styra vagnen som har totalt ostyrbara hjul genom en decimeter hård snö, hittat en taxi, artighetskonverserat i en halvtimme och slutligen kånkat in allt i porten så var vi äntligen hemma. Då kom det riktiga eldprovet, eftersom jag fått till uppgift att bygga ihop skrivbordet.
Det tog bara några minuter, sedan var jag rejält i gasen och arg som ett bi. Jag hade byggt ihop stommen av bordet, och skulle nu försöka få en liten irriterande skrivbordslåda på plats. Detta skulle ske genom att skruva fast gängor på insidan av skrivbordet, och på utsidan av lådan… Helt omöjligt. En hand skulle längst in i skrivbordet och hålla i skruven, en annan skulle hålla fast gängorna, och en tredje hand skulle skruva fast skiten. Resultatet blev att jag satt på golvet, svettig och väldigt arg, drog ut lådan i huvudhöjd mot mig och skrek att det inte finns någon bra ställning för att göra detta. Sedan följde ett lång rad svordomar, ett par knytnävsslag i golvet, och en lång suck. När jag var klar så gick det ändå inte att stänga lådan, så vi (läs: Dorthe, eftersom jag var i ett frustande upplösningstillstånd) fick montera bort allt och använda den utan gängor istället.
”Epic fail” suckade jag och gick och tröståt inlagda vitlökar i chilimarinad.
Dagens legobygge. En TIE Fighter Advanced x1 Ultimate Collectors Series.
Dock verkar jag ha tappat bort en legobit, och fick ersätta den med en likadan som jag hade fått med nån borg när jag var 8 år. Liiiite blekt med åren, fast biten syns inte ens eftersom den är under ett gäng andra bitar. Men ändå. Detta grämer jag mig enormt för. Perfektionisten i mig dog en smula.
Men nu, såhär efter allt legobyggande är klart och modellen står på hyllan, känner man sig väldigt tom inombords. Sådär tom som det är brukligt att känna sig när ett kort ögonblicks pulshöjande byggande har kommit till sin ände. Vad gör jag nu? Vad ska jag göra nu? Vem är jag? Hallå?
Hmm… Undrar om det finns nåt bra pris på den där X-wing:en på ebay…?
