Nyckelord

Bromma

Besöker

Jag gjorde en liten video om hur lägenheten ser ut just nu. Allt är inte helt klart, ska upp lite tavlor osv. Men helt okej. Sen har jag lite nojor gällande det hela, som ni gärna får peppa mig om (negativa kommentarer kommer kanske få mig att gå i barndom totalt). Dessutom så var det idag helt omöjligt att hitta orden (Alzheimers som knackar på dörren), vilket fick mig att svära och ta om några tagningar. Så jag hoppas att ni har överseende med det.

Jag gick precis ner i källaren med en gammal tavla (den föreställande ett enormt isberg, för den som bryr sig – en äkta IKEA) och två flyttkartonger. Jag kände mig extremt duktig då jag slog i tavlan i vartenda trappsteg hela vägen ner. Dessutom gjorde det hela mig så irriterad att jag sannolikt hade bett eventuella kommenterande grannar att fara åt helvete.

Dessutom, på allmän begäran (okej, en person) så tänkte jag berätta hur det gick för Star Destroyern. Den höll! Jag trodde aldrig att det skulle gå, men det gick väl på Guds försyn eller något. Jag beställde en stor taxi – nåt lastbilsliknande för +50% av priset – och satt med Destroyern i baksätet. Krampaktigt. Som att jag höll i mitt döende barn påväg till akuten, typ.

Men det är inte över än. Just nu står den hos mormor, eftersom det var närmast. Nån gång, när jag kan få skjuts, ska den till Bromma. Helst hel.

Ikväll var jag i Bromma och mätte lite. Min penis är lika lång där. Fascinerande!

Haha. Ha. Heh. Nej, jag mätte de olika rummen, eftersom jag var ganska säker på att soffan inte kommer att gå in på det sätt jag vill ha den. Men efter några drag med måttbandet insåg jag att det räcker med råge. Det är t.o.m större än min nuvarande lägenhet, på sina ställen! Mycket nöjd. Och det hela kändes klart bättre idag; kanske handlade allt om att det var så jävla kallt sist. Nu var det inte nyvädrat (jag antar att det var det) utan helt normal temperatur.

Några nackdelar finns dock kvar:

  • Jag insåg att jag är höjdrädd från balkongen. Det är inte superhögt upp; tredje våningen, men jag blev alldeles skakis av att stå där. Trodde inte att min höjdrädsla var så pass illa. Nåväl, det kanske växer bort. Är ju van att bara ha typ tre meter ner.
  • Det finns en spegeldörr till den inbyggda garderoben i sovrummet. Den kärvar lite.
  • Kattlådelösningen jag hade tänkt ha (en HOL-förvaringspryl från IKEA) kommer att bli för stor för att ha i hallen. Jag får köra på bara kattlådan.
  • Bredbandsuttaget sitter som vanligt helt åt helvete till. Nämen absolut, installera det gärna så att det är så nära köket som möjligt, vad som helst utom i närheten av vardagsrummet, där har man aldrig några teknikprylar. Så det får bli skarvsladd-bonanza. Nåväl.

I övrigt kanske det möjligen kan bli bra, detta.

Nu har jag äntligen fått tillträde till lägenheten, och var givetvis där och tog pulsen.

Vore man smart så skulle man kanske låtsas som att det är världens finaste lägenhet, i klass med nån våning i New York. För många handlar ju allt om ”fake it ’til you make it”. Men jag är en ärlig och transparent person, så… det är inte helt utan ångest jag skriver detta. Det var ju ingen dålig lägenhet, men… Nja. Dels var det SVINKALLT därinne. Det kan förstås ha berott på att städarna hade vädrat bara någon halvtimme innan. Dessutom fanns det lite andra småfel; exempelvis att träpanelen bredvid diskmaskinen lossnade när jag försökte titta där bakom. Jag menar, det var ju korkat av mig att tro att man kunde öppna den som en lucka bara för att den hade ett handtag. Silly me.

Nåväl, här kommer Brommaplan the movie. Vad tror ni? Kan det bli bra eller bör jag hänga mig medan jag har en ordentlig lampkrok?

Den här låten (ja, jag vet att det är en cover, men den är bättre än Sundströms original) känns lite som mitt livs tema de senaste månaderna. Denna eviga väntan och detta eviga nojande.

I morgon blir jag i alla fall officiellt ägare till nya lägenheten i Bromma. Ska till mäklaren och få nycklarna, så sen bär det av dit för att inspektera det hela. Jag förväntar mig något slags kaos; typ att jag öppnar en skåplucka och ser att det vimlar av kackerlackor däri. Eller märker att hela lägenheten är rutten. Något fel måste det vara! Eller Jag får ju inte bli nöjd, eller hur? Då tillbakabildas universum. Och det blir inte kul för nån.

Usch, det är obehagligt hur lite man egentligen får veta om den lägenhet man köper. Man måste i princip undersöka den i detalj för att ta reda på eventuella fel som finns; man måste titta under mattor, lyfta på tavlor, lysa med UV-ljus över väggar, och liknande. Så nu är jag lite nojig över lägenheten. Nåt måste ju vara fel! Vad skulle kunna vara så pass hemskt att jag inte skulle kunna bo kvar?

Har lägenheten använts som bordell? Har folk dött där inne? Vibrerar hela huset varje gång ett flyg ska till Bromma flygplats? Är grannarna militanta höger-, vänster- eller mittemellan-extremister? Luktar det gammal säd där? Spökar det? När man ska sova på natten, och allt är knäpptyst, kan man då väldigt vagt höra någon viska ”just det… det är bra… sov vidare bara… shhhh… låt det bara ske”?

Vad tror ni?