Nyckelord

brev

Besöker

Okej. Här kommer det. Jag brukar inte blogga om saker som faktiskt går som jag vill, men det kanske jag borde göra. Så nu gör jag det, för att påtala att mitt liv faktiskt inte är helt tragiskt och utan glädjeämnen, trots allt.

Jag har träffat en tjej. En fullständigt awesome tjej, för att vara exakt. Vi har träffats i några veckor nu, och det hela känns väldigt bra.

När jag kom hem från jobbet ikväll låg det ett kuvert utan frankering på dörrmattan. ”Herr Werner” stod det på det, vilket genast fick mig att tänka på flickebarnet i fråga, eftersom hon har döpt mig till det romantiska ”Herr Werner” i sin telefonbok. Först blev jag väldigt förvånad, eftersom jag inte hade en aning om när tusan hon varit och lämnat det. Sedan började jag tänka på att det kanske inte alls var från henne, utan från någon stalker som försöker vara rolig. Men å andra sidan, nej. Det finns bara två personer som kallar mig ”Herr Werner”, och om inte min lärare från sexan plötsligt börjat sakna mig så kunde det bara vara hon.

Ivrigt öppnade jag brevet, generad redan innan. Jag riktigt visualiserade det parfymbesprutade pappret, och de av kärlek drypande raderna. Och inom några sekunder blev allt så tydligt. Jag förstod hur det hängde ihop.

Det var från Jehovas Vittnen, som ville tala med mig om Jesus.

Igår kom det ett brev hem till mig. Ett brev med massor med hjärtan på. ”Okej, nu är det nån som ska jävlas” tänkte jag, och öppnade det. Däri låg det en stjärna i guldfärgat silkespapper med en ganska fin text på. Se själva!

Det finns såklart risk att det är någon som vill jäklas med mig. Nån som ska försöka skrämmas genom att visa att han/hon kan min hemadress (grattis, du kunde söka på hitta.se). Det hela ger iaf helt klart myror i huvudet på mig, eftersom stjärn-konceptet och skrivstilen för tankarna mot ganska unga personer, medan stavningen och sättet att formulera sig helt klart passar någon lite äldre.

… men om det inte är skoj eller trakasserier så kan det mycket väl vara så att jag har fått mina första riktiga groupies! Woohoo!

Tack, stjärnor (Daniels stjärnor, de nya Charlies angels?), jag blev riktigt glad! 😀

… unge herr werner! nu har det gått väl långt med divalaterna (?). jag (och säkert många med mig) tycker att det är högst nonchalant av dig att inte svara på kommentarer på bloggen. denna utveckling har, enligt mina noteringar, pågått under ett par månaders tid. det är enbart vissa kommentarer som blir besvarade. detta har bidragit till att yours truly (madly, deeply) dragit sig för att kommentera på sistone. (förutom i enstaka fall, då det varit oundvikligt.)

bättring, bitte!

/20

Fröken 20!

Jag beklagar att du känner som du gör. Anledningen är att jag ofta upplevt en något cynisk och hånfull underton från flertalet av mina läsare, vilket således bidragit till att jag ej haft lust att svara på dessa kommentarer.

Jag kan tyvärr inte göra det förgångna ogjort, utan kan endast lova dig en märkbar förbättring inom de närmaste veckorna. Förhoppningsvis blir du åter en nöjd läsare.

Med hopp om en ljusare framtid,

Med vänlig hälsning,
Daniel Werner