Nyckelord

Bilder

Besöker

Häromnatten låg jag vaken och lyssnade på ”Vaken med P3”, passande nog. Där hade de nån slags tävling där man skulle skicka in foton man själv tagit, så skulle allt betygsättas av någon fotograf där.

Jag skickade in nedanstående bild. Jag skrev att jag hade valt att kalla bilden ”Minnen från ett lavatorium”. Men de svarade aldrig.

Jag har, som ni vet, börjat med Instagram. Instagramma, som ungdomarna kallar det. Jag är således en Instagrammer, och jättehäftig. Men! De goda nyheterna är att jag till följd av detta har börjat ta mängder med bilder, så det finns goda utsikter för att få se mer av mig och mitt liv i bildform.

Denna söndag har varit en typisk slappardag, och jag har varit en duktig pojke och dokumenterat allting.

Först vaknade jag klockan sisådär 10:30, av P3. Det var nån rysk techno på gång, och när det är det vet man ju alltid att dagen kommer att bli bra.

Det är för övrigt en helt autentisk gäspning ni ser på bilden. Så om någon skulle tro att jag gör mig till inför kameran så är det bara ont förtal. Jag fångar ögonblicket, men jag fabricerar ingenting!

Inom sekunder var Salahuddin där, och ville göra mig medveten om att han var hungrig. Detta gjorde han genom att stå på mitt bröst och jama. När han stod så nära att jag kände andedräkten varje gång han skrek så gick det inte längre att ignorera.

Efter att katten fått lite mat så intog han tvätt-position. Här kom jag på honom med att helt ogenerat slicka sig i skrevet, mitt på ljusa dagen. Han är lite rolig, den gossen. Om jag så bara ger honom en torrfodersbit stor som en lillfingernagel så måste han tvätta sig i typ en halvtimme. Jag anar att det är något kompulsivt beteende. Finns det rehab för sånt?

… Fast å andra sidan, man kanske inte ska laga något som inte är trasigt? Han kan ju sluta att tvätta sig överhuvudtaget, och bara sitta i soffan i nätbrynja och rapa. Fy fan.

Sen spelade jag tv-spel, närmare bestämt Xbox. Detta avnjöts med en kall cola.

Som en chef spelade jag, om någon undrade. AWW YEAH!

Tyvärr gick det åt en påse chips under spelandet, eftersom den låg för nära. Det är farligt, sånt där.

Men trots mättnaden av chips så fick jag laga mig lite middag, som en anständig karl. Pasta carbonara blev det, dels för att det var enklast och dels för att det var det enda som fanns i skafferiet.

Sen kom abstinensen. Colan var slut, och jag kände mig i princip som en man som befunnit sig i öknen i flera dagar. Jag var förlorad utan cola! ”Cola… Cola…” kravlade jag omkring och skrek, hest. Något i den stilen i alla fall. Därför bestämde jag mig helt enkelt att gå ut i natten och köpa lite sådan.

Som tur var så hade den lokala videobutiken öppet.

Håll i er nu… Jag hittade MER på burk! PÅ BURK! Herregud. Det kändes konstigt. Jag har aldrig i hela mitt liv druckit något på burk som inte haft kolsyra förut. Det kändes som jag gjorde något förbjudet. Lite snuskigt.

När MER-burken var slut så begav jag mig till duschen. Där duschade jag, förvånande nog!

Sen iklädde jag mig de ”nya” kalsongerna som jag fick av mormor i julklapp, men som råkat försvinna in bakom hallsoffan varpå jag hittade dem först häromdagen.

Extremt vackra! Ser ut som en lusekofta.

(Nu har jag för övrigt tagit steget att visa mig själv i underkläder på bloggen. Det finns ingen återvändo. Nästa steg är väl nakenbilder. Tragiskt.)

Och ja, här är jag nu. Bra va? Jag förstår bara inte varför jag får så extremt röda läppar på vissa bilder. Jag HAR INTE läppstift på mig, honestly!

Nåja. God natt på er, gott folk.

Så var klockan äntligen 18.30 slagen, och den unge man ni är van att kalla ”Daniel Werner” – och som också heter så, så det vore ju märkligt att kalla honom något annat – var på väg in till stan för att se Rammstein.

Först åkte jag blå linjen, tillsammans med gräddan av Stockholmseliten. Tänk er på julafton, när Karl-Bertil Jonsson går ut i natten och ger paket till hemlösa människor. Ungefär så såg det ut i vagnen jag satt och krampaktigt höll i mig för att inte bli rånad och våldtagen.

… Okej, förlåt, det var väl en lite väl cynisk överdrift. Så farligt var det faktiskt inte. Jag var förmodligen för gammal för deras smak.

Sen bytte jag till gröna linjen vid Fridhemsplan, dit enorma mängder människor vallfärdat för att byta till olika linjer. Så även jag, och efter några minuters studerande av folks allmänna fredagsglädje, klev jag på mot Globen.

Här är en bild på mig där jag sitter i djup koncentration. Egentligen skulle jag ta kort på något annat, men jag hade ställt in iPhone-kameran fel så det blev på mitt eget ansikte istället. Som synes på bilden så är den naturligt sensuella unge man från mitt förra inlägg som bortblåst. Kvar finns bara en extremt utmattad spillra. En spillra som helst av allt vill åka hem och sova, istället för att gå på tyska spektakel.

Här är väl bilden det skulle bli. En bild på folks knän, för att understryka hur jag satt på tunnelbanan.

Det fick mig dock att fundera över en grej. Är det hett att se folks knän sådär? Jag brukar tänka på det ibland. Jag tycker inte om när jag har för raka ben, så själva ”knäbullarna” syns. Då brukar jag istället dra ihop dem lite, så bullarna försvinner in i själva benmassan. Då ser det snyggare ut, tänker jag. Är det någon mer som funderar på sånt? Är det överhuvudtaget en rationell tanke? Bör jag sys in på livstid?

Hur som helst. Efter att ha stått och frusit en stund (eftersom jag själv i vanlig ordning var extremt tidig), gått till fel Globen-ingång, gått tillbaka, nojat lite över att stöta på mitt ex och hennes nya pojkvän, funderat på huruvida jag behöver gå på toaletten eller ej, och sett två poliser, så träffade jag mitt sällskap – morbror och mina kusiner. De beställde varsin korv och dricka, innan vi gick in.

Först var jag lite missnöjd med platserna. ”Bra sittplatser” var beställt, men vi hamnade på scenens vänstra sida. Visserligen såg man allting, men från sidan. Men det fick väl vara godkänt ändå.

Sedan följde extrem väntan. Vi var väl där ungefär 19.10. Förbandet, de svenska Deathstars (som jag hört lite av förut), började 19.30. De spelade för halvfulla läktare ungefär. De var visserligen bra, men lite småskränigt sådär.

Strax efter 20-tiden var de klara. Förväntan var enorm.

Sen kom Rammstein in, med dundrande sirener och domedagspukor. De kom från en av sidoingångarna, samtidigt som en metallbro sänktes ner från taket. Jubel från folket.

Vilken show! De spelade i stort sett alla låtar man kunde önska, t.ex mina favoriter Du riechst so gut, Engel, Keine Lust och Pussy. I den senare sprutade, precis som i konserten 2010, sångaren Till Lindemann skum från en penis-kanon över publiken. I låten Mein Teil, som handlar om kannibalism, hoppar keyboardisten ner i en stor gryta, som sångaren sedan flamberar med en stor eldkastare. Helt normalt fredagsnöje!

Sen blev det lite nya saker, bland annat en favorit i repris från 1998, Büch Dich! En låt som i stort sett handlar om sodomi. Där sliter sångaren sönder keyboardistens (det är hela tiden han som blir utsatt för saker, det är ett ”running gag” som bandet har) byxor, drar fram sin penis (som i själva verket är en dildo med en slang till), simulerar sex ett tag, och sprutar sedan fransk likör (enligt bandet själva) över publiken.

Och där står 15 000 personer och är helt lyriska. Mäktigt och väldigt märkligt.

Jag spelade in en video också, från Ich Will, som nog är den låt med högst publiktryck. Rammstein frågar ”Könnt ihr uns hören/sehen/fühlen” (Kan ni höra/se/känna oss) varpå hela publiken svarar ”Wir hören/sehen/fühlen euch!” (Vi hör/ser/känner er!). Se ovan!

Jag ångrar dock att jag inte filmade mer. Det blev ju helt okej kvalitet ändå, right?

På det stora hela en fruktansvärt bra konsert. Jag tyckte att Rammstein showade loss förra gången, men det här tog priset. Fem Jan Guillou i betyg! Bra jobbat.

Idag ska jag gå och se Rammstein i Globen. Något som varit inbokat sen i Oktober, och som undertecknad sett fram emot ganska så rejält.

Dagen till ära tänkte jag att jag skulle försöka publicera någon slags dag i bilder. Vad sägs om det?

Det här är jag, ägaren och skribenten på bloggen ni just nu läser. Känner ni er sammankopplade med mig just nu? Visst känns det läskigt?

Idag är jag dessutom iklädd en tröja så fin att jag skulle kunna gifta mig i den. Om jag inte minns fel så var den en födelsedagspresent när jag fyllde 23. Jag hade den säkert bara en gång, och sen har jag inte sett den på ett tag. Efter intensivt morgonletande – sättet man letar på när man är yrvaken och väldigt stressad – så hittade jag den längst in i garderoben. På garderobsplanet högst upp dessutom, dit jag med min begränsade längd knappt når.

Jag anar att det är något ex som varit i farten och lagt in mina kläder på detta vis. Tröjan var dessutom fint pressad, vilket talar för samma teori.

På den här platsen sitter jag och jobbar, glad i hågen och redo att felsöka datanät.

Ganska peppad ändå. Lite wild and crazy sådär.

Fortsättning följer…

Idag var jag med om min 25:e jul i detta liv. Och det var inget fel på den, men inte fanns där någon särskild julstämning direkt. Det beror nog mycket på att inte kommit nån snö.

Men det var trevligt ändå. Jag gick upp ungefär vid elvatiden. Sen spenderade jag förmiddagen med att slötitta på Alexander. Det är inte någon homosexuell älskare alltså, utan hollywoodfilmen om Alexander den store. Hängde inte med i handlingen överhuvudtaget, en sekund var person 1 tillsammans med person 2, och nästa sekund var person 3 ihop med person 1 och dödade person 2. Ungefär samma dramaturgi som gamla testamentet.

Sen blev jag upphämtad av min morbror, för gemensam färd till mormor. Min mor är som många vet belägen i Sydafrika i några år till, så därför blir det några rätt stillsamma jular ett tag. Men jag och morbror och mormor åt god mat. Jag fick bara plötslig-kräkning-över-hela-bordet-ångest en eller två gånger, så på det stora hela var det lyckat.

Sen såg vi på Kalle Anka. Eller, det var snarare på i bakgrunden. Nu för tiden är Kalle Anka mest något irriterande som man måste genomlida. Fast det är fortfarande så mycket av en tradition att jag vägrar låta bli att se det.

När Kalle Anka var slut var det julklappsutdelning. Jag fick en skjorta, aftershave, ett par strumpor, ett par kalsonger, och en sån där jullott med fem olika triss-lotter på. På den vann jag hela noll kronor, eftersom jag har en medfödd genetisk mutation som orsakar att jag har otur i BÅDE spel och kärlek.

Ungefär här glömde jag att ta fler bilder, så det blev inte så mycket mer. Men som plåster på såren bifogar jag en sexuellt suggestiv bild på en ung naken karl, liggandes i soffan.

Själva då? Hur var er dopparedag? Fick ni doppa? Vad åt ni för mat? Hur smakade den? Grät ni när askungen fick se sin klänning? Fick ni några fina julklappar? Var de vad ni önskat er eller ska ni byta dem så fort affärerna öppnar? Vad gör ni nu? Hur känns det? Vad ska ni göra sen? Vill jag veta? Kommer jag bli avundsjuk om jag får veta? Tänker ni berätta ändå bara för att jävlas?