Nyckelord

Aftonbladet

Besöker

På pendeln hem idag fick jag en impuls att klappa till en tant. Jag gjorde det givetvis inte, men den där korta känslan – även om den nu bara varade en tiotusendels sekund – gjorde mig rädd.

Scenariot var som följer. Hon sitter och läser aftonbladet. Jag kommer och sätter mig framför henne, och börjar läsa en väldigt intressant artikel om en kvinna som nästan blev mördad av en okänd man. Hela tiden tycker jag mig känna hur tanten blir obekväm med att jag läser. Som att jag vajolejtar hennes pörsonal spejs när jag olovligen smygläser hennes tidning.

Efter ett tag viker hon ner tidningen, så jag nu ser början av den artikel hon läste, medan hon läser vidare där nere. Så behövde hon ju inte göra! Jag tar det hela som en oerhörd förolämpning, och stirrar argt på henne. Och det är då jag får denna kortvariga men ändå obehagliga lust att bara ge henne en örfil och säga att hon ska ge fullständigt faan i neka mig mig att parasitera på henne.

Detta kan inte vara helt normalt va? Jag skyller på att jag har jobbat över, och är trött.

Aftonbladet berättar idag om en 14-årig pojke som, efter att ha satt sig på rulltrappskanten och försökt åka ner, ramlade sex meter ner och slog i huvudet. I tisdags avled han av skadorna.

– Han var en så kärleksfull kille. Han brydde sig om andra människor. Det här är så sorgligt, säger mamma Helena.

I går besökte hon gallerian tillsammans med brodern Mathias. De placerade blommor och en bild på Joakim vid en minnesplats utanför entrén.

Där hade många andra falubor tänt ljus och lagt en blomma till minne av 14-åringen.

Okej… Alltså, jag beklagar. Mina kondoleanser till grabbens nära och kära, och självklart är det tragiskt att han själv inte fick leva längre än så. Men ändå. Han framställs som en martyr som fallit offer för en massmördare som löpt amok. Så är det ju inte. Jag fattar inte ens att Aftonbladet väljer att skriva om det.

Tur att jag är här och kan berätta sanningen, istället för att vara politiskt korrekt och trippa på tå runt ämnet: Den 14-åriga pojken har varit dum i huvudet och satt sitt eget liv i fara, och förlorat det. Det är väldigt tragiskt, men det beror inte på något annat än ren dumhet.

Det var ju ett väldans tjat om att jorden skulle gå under igår. Jag, som aldrig orkar sätta mig in i tabloidpressen, visste inte ett dugg förrän en flicka sa det till mig på msn.

De har ju inte fattat nånting. Forskarna som gör de här testen är 100% säkra på att deras experiment inte kommer att försätta jorden i fara. Men i en liten hydda djupt inne i Borneos djungler (eller liknande obskyr plats) har någon människa sagt att det är jättefarligt, och då har media blåst upp det något så otroligt.

Idag utfördes testen, och tro fan att vi alla fortfarande är här. Jag hade gärna sett en ursäkt från Aftonblandet, där de säger att de bara hittade på allt för att sälja tidningar. Och helst ett uttalande från VDn där han erkänner att de bara håller på med blajnyheter nu för tiden, och att Lars Johan Hierta skulle snurra flera varv i sin grav om han visste.

Men icke. Istället vinklar de det hela på ett nytt sätt. ”Barnen: Sluta skrämmas!” säger rubriken, och hela artikeln handlar om att ge dessa forskare dåligt samvete för att de skrämt upp så många människor i världen… Förutom en liten detalj. Forskarna har inte skrämt upp jack shit. Det är aftonbladet själva, och alla liknande blaskor, som ska ha den kängan. Inga andra.