Nu tänkte jag att den här bloggen skulle ta en annorlunda vändning, åtminstone för ett tag. Jag ska försöka bli kvitt den hemska självbild som jag under många år plågats av. Någonting som gör en väldigt ledsen är känslan av att man inte tycker om sig själv. Att man inte är något bra. Att man, jämfört med alla andra killar, inte har nå-gon-ting att erbjuda. Det är en vidrig insikt; man har ju trots allt bara sig själv egentligen. Därför ska jag försöka skriva av mig om min väg tillbaka till ett drägligt liv utan röster som påminner mig om att jag är värdelös.

Just nu väntar jag på samtal från vårdcentralen. Jag ringde så fort telefonväxeln öppnade, och ändå så ska de ringa upp kvart över tolv. Säkert Alliansens fel.

Sedan lär jag väl få en remiss till någon fin psykologisk inrättning, vänta i veckor på att få svar därifrån, och sedan boka in tider som bara finns mellan 8-17. Ett effektivt sätt att säga ”nej Daniel, du kan inte tro att du ska kunna jobba heltid och gå i terapi samtidigt”. Det lär nog bli en del tjat om mediciner också, precis som vanligt. Jag har varit där, jag tänker inte ta sådant något mer.

Jag önskar bara att jag hade någon att dela det här helvetet med. En flicka att åtminstone dejta, som en liten ljusglimt i misären. Men det är väl just det jag inte ska ha. Det är min låga självkänsla som får mig att känna att livet inte är roligt när jag är ensam, och det är just därför jag måste lära mig att klara av det. Visserligen kan man väl tycka att jag redan utsatts för ensamhet så det räcker, efter två år. Men det kanske krävs mer. Jag måste lära mig att sluta längta, vare sig jag vill eller inte. Precis som en heroinist behöver heroin för att orka med avgiftningen, behöver jag någon för att orka med att sluta längta efter någon. Skillnaden är väl att heroinisten åtminstone får metadon. Jag får köra det här cold turkey.

Man borde kanske börja med såna där mediciner, trots allt. De har ju den roliga biverkningen att man tappar sexlusten totalt, och det skulle jag nog gagnas av just nu. Jag skulle vilja bli som en kastrerad hankatt, och bara äta och sova. Så mycket enklare allt hade varit.

12 kommentarer

  1. Vissa saker är lättare att ta sig igenom på egen hand… Jag minns när jag hade en pojkvän som inte kunde komma in till sin bil i garaget och inte kunde han ta ett tåg som tog en kvart. Det slutade med att mitt ex var snäll nog att komma över till det elände som var jag och han fann sig i att moppa upp blod fån golvet. Det hade varit så mycket enklare om jag hade varit ensam då för det slet inte bara på mig utan på de andra.

    • Daniel Svara

      Fast i ditt fall verkar det ju som att det hade varit lättare för honom om du inte haft honom. Jag menar att det skulle vara lättare för MIG om jag har någon. Alla behöver ju något stöd, och kärleksmässiga relationer är det viktigaste för mig.

  2. Det e bra daniel klarar man sig inte själv så kommer en relation med nån annan säkert ändå inte bli nåt bra(klängig, svartsjuk osv)

  3. Bra där Daniel! Jag följer din blogg och kan sätta mig in i hur du känner, den där låga självkänslan och hopplösheten. Det enda man kan göra är att sikta in sig på förändring. Ingen förändring att du ska träffa någon, ingen ide att tänka på det hela tiden för det fuckar up en, utan att DU faktiskt förtjänar att må bra och känna att livet har så jävla mycket att ge. Om du går in med den inställningen kan saker bara bli bättre och tillslut kommer man till den punkten då man känner att hell yeah, jag betyder faktiskt något i denna värld och saker blir mer möjligt.

    Allt löser sig. Ett bra motto.

  4. Happerdapper Svara

    Kul att höra! Det kan nog vara en poäng i att använda bloggen och skriva mer positiva saker också, jag brukar använda det när min självkänsla är i botten. Skriva om i dag har jag minsann pluggat 100 sidor, eller lagat matlådor för hela veckan. Då vet man att dagen inte varit helt värdelös liksom.

  5. Daniel, det suger att känna sådär. I know, been there, done that. Men du ÄR bra, vad du än själv tror. Eller tänker.

    Och jag hoppas att du någon gång ska förstå det, för det är den viktigaste insikten. Angående en flicka att dejta kan det nog antingen hjälpa eller stjälpa, kruxet är ju att det är lättare att hitta någon när man tycker om en själv. För det må vara klyschigt, dock är det även sant. Det lyser faktiskt igenom. Hur man mår alltså. Om man tycker om sig själv.

    Men äh. Vad jag ville säga var väl mest att jag hejar på dig!

  6. Vad ballt att läsa. Det är mycket jobbigare än man tror att börja fläka ut sig sådär som man tvingas och måste hos en psykolog. Jag hoppas verkligen för allt i världen att du kommer att må bra tillslut. Det är otroligt smärtsamt för mig att veta att någon som är så snäll, så omhändertagande och framför allt som har så väldigt mycket kärlek att ge, inte kan få leva så lyckligt som du förtjänar.

    Du ska fokusera på det du är duktig på, har du svårt med det så läs bara några av dina positiva kommentarer så ska du nog snart påminnas om att det finns många fina egenskaper hos dig. Du är rolig, smart, och besitter ett fantastiskt språkbruk.

    Du är snygg också, även fast du själv inte tror på det.
    MASSOR MED PUSSAR OCH KRAMAR!!!!!!!!!!

  7. Grabben, skärp dig! Du har för det första en blogg som är galet rolig, välgjord, intressant och one of a kind att vara stolt över! Alltså har du vist någonting att ge! Du ger till andra så fort du skriver och det du gör uppskattas av en hel hög människor! Varför i hela vida världen skulle du vara världelös?? Vet inte varför du inbillar dig det, kanske är det någon som sagt det en gång i tiden, men guess what, dom har så jäkla fel! Och det är upp till dig att bevisa det! För att kunna älska någon annan och för att någon annan ska kunna älska dig, måste Du börja med att älska Digsjälv för den du är här och nu! Ta för guds skull inga mediciner som du sen ska bli beroende av, hitta andra sätt som får dig att känna lycka ist! Alla har vi till och från dessa förbaskade inre röster som bara vill tränga sig på och ta över, men om vi inte tillåter att det händer kommer dom bli svagare och svagare och tillslut är dom i princip obefintliga! ”Gör nånting åt det, ta tag i saken” Ja vist fasiken är det väl det enda självklara, men hur lätt är det då på en skala? Det är oerhört, jättemega svårt! Vad som för andra kanske ses som självklart kan för den enskilda upplevas lika svårt som att bestiga Mount Everest! Men till sanningen hör att det är vad som krävs, självdisciplin och att man, i sin egen takt, sakta men säkert börjar komma in i andra tankebanor. Daniel Andreas Werner, hitta styrkan och visa lite jävlar anamma nu! You know you can do it!

  8. Pingback: På psykfronten intet nytt | Daniel Werner - Den unge Werners lidanden

Skriv ett par väl valda ord vettja!