Nu ska vi frossa i ett riktigt bittert inlägg som omväxling.

Det går inte så bra på kärleksfronten. Jag trodde att det gjorde det, men det gör det inte. Bara att inse. Nu var det visserligen inte allt för länge sedan som jag blev singel, men jag skulle bli tokig av att bara sitta hemma och vänta på att någon sorts kärlekskarantän ska upphöra. Jag avskyr när livet står stilla, så jag måste så sakteliga ge mig ut igen och småglutta lite för att fungera. Man måste kunna lita på sina känslor, och jag känner ingen större sorg över det som hände (längre). Jag anser mig väl redo.

Jag har i alla fall kommit fram till något bra. Nästa gång tänker jag inte nöja mig. Jag tänker inte acceptera en avsaknad av det som är viktigt för mig. Jag tänker inte blunda för varningssignalerna. Jag ska träffa någon som är söt, intelligent OCH väldigt kelig. ”Men det är ju tre önskningar i ett?” Ja, det är det. Och hon ska finnas där ute någonstans. Och hon ska jävlarimig tokragga på mig.

Jag tänker aldrig någonsin vara med om mitt standardförhållande igen, där jag ger utan att någonsin få något tillbaka. Där jag blir förd bakom ljuset med löften om mysiga framtidsutsikter, bara för att en kort tid senare tvingas inse att det inte finns mycket till känslor kvar.

Aldrig mer.

4 kommentarer

  1. Jobbigt de där. Tjejer kan ju vara ganska sega med att visa "sitt rätta jag". Men det är klart att det finns såna. Frågan är ju bara var de håller hus… Kram på dig, skönt att höra att hjärtesorgen i alla fall har lättat!

  2. Få är vi som är förunnade en flicka som är söt, intelligent och väldigt kelig, men jag hoppas du hittar ditt alldeles egna Kinderägg. 😉

Skriv ett par väl valda ord vettja!