5 kommentarer

  1. Hennes föräldrar är fan mongopuckade i rövhålan.
    Hon var typ mobbad i fan 3 år och de gör inte jävla skit utan ska trösta henne.
    Mammans sätt att handskas med henne är typ det dummaste som finns.
    Snacka om att empatistörning. Förminska hennes känslor och självförtroende till under noll.
    Och pappan som ska läsa den jävla dikten ger mig på allvar rävskabb i hjärnbarken.

    Hur kan man inte förstå att sin dotter mår dåligt och behöver hjälp?
    Då menar jag skolan gör något och att de flyttar? Att föräldrarna ringer runt till de andra päronen och ser till att skiten slutar? Åker på semester får henne på andra tankar?

    Så jävla mesighet vissa besitter är ju helt jävla sanslöst.

    Fucking Åmål är fruktansvärt viktig film.
    På alla sätt och vis.
    Visar Sverige som det är. Och detta pågår varje dag inte bara i Åmål.

    Hoppas du verkligen inte känner dig så. Livet har mycket att erbjuda.
    Allt gott/ Baba Jaga.

    • Daniel Svara

      Verkligen inte! Mamman är väl en sak, men pappan är så himla underbar! Han är extremt tafatt, men han försöker verkligen. Han vet inte vad han ska göra, men han visar det han kan.

      Så där håller jag inte med dig. 🙂

  2. Pappan är snäll. Sådär nästan overkligt snäll.
    Han borde sagt till henne att nu ställer vi de här vidriga mobbarna mot väggen. Inte ”intressera” sig hennes hobbies.
    Hon behöver någon som ryter till. Och det är det som Moddyson försöker gestalta.
    Familjens brist att ta hennes problem på allvar. Utan de ursäktar sig och försöker försiktigt lägga plåster på såren. Och visar total flathet.

    Det först när hon får prata med med Elin som någon ”ser” henne.

    Filmen är så otroligt bra på att visa den här ”svenska” konflikträdslan som finns.
    Allting utan att behöva trampa någon på ömma tår.

    Bättre att man fixar en fest än att för en gång skull göra något som faktiskt hjälper mer än att vara föräldrar som ”hänger med”.

Skriv ett par väl valda ord vettja!