Kategori

Tankar

Kategori

Sånt där som ockuperar ens ack så sjuka sinne.

Jag tittade på debatt i SVT ikväll. Gudrun Schyman var med, och jag fann mig själv med att faktiskt tycka att hon var riktigt vettig! Jag höll med om typ allt. Galet. Nu är det ett sånt tillfälle mot typ trettiosex stycken där jag känt motsatsen. Men ändå. Det finns hopp för henne, den goda Gudrun.

Till 2018 kallar jag väl alla för ”hen”, twittrar om hur jag river sönder SDs valsedlar, och har kanske helt slutat att förtrycka kvinnor.

gudrunschyman

Här har vi avdelningen ”Inlägg som får vissa människor att sluta läsa min blogg totalt”. Men då får det väl vara så.

Först och främst: Jag tänker inte rösta på SD. Jag är inte SDare. Jag är inte rasist, nazist, antifeminist, kvinnohatare, långtradare, kanot, dräng eller nånting annat. Däremot är det tragiskt att man ska behöva klargöra det överhuvudtaget. Jag önskar att man kunde få tycka som man vill utan att riskera vänskap, relationer, bloggläsare (just det!) och i vissa fall tillochmed sitt jobb.

Snart är det ju EU-val, och alla partier skickar ut valsedlar och gör reklam. Alla partier utom ett får ha sin reklam oskändad. Sverigedemokraternas reklamaffischer klottras ner, och på twitter ser jag hur Özz Nujen glatt meddelar att han har stoppat deras valsedel i toaletten. Och det är hans åsikt, det respekterar jag. Men sen ser jag dussintals kommentarer där folk skriver att de skickat tillbaka SDs valsedlar utan porto, enbart för att SD själva ska behöva betala. Och visst, man kan argumentera att det är okej eftersom valsedlarna kan betraktas som reklam som ingen bett om. Men vi vet alla att det inte är anledningen. Hur många tror ni kör samma taktik med t.ex sossarnas valsedlar? Nej, det handlar om att ge SD en ekonomisk smäll.

När SD håller torgmöten så sluter hundratals ”motdemonstranter” upp för att med hjälp av grytlock och tillhyggen försöka skapa så mycket oljud som möjligt, för att störa mötet. Och på Mariatorgets tunnelbanestation (och säkert andra ställen) ser det ut såhär (snodde bilden av Michael):

sdsabotage

Alltså… Så jävla dåligt. Igen, jag sympatiserar inte med detta parti, men jag är 100% för demokrati. En vis kvinna sa en gång: ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” I Sverige har vi ett par saker som heter yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Det är en sak att inte hålla med om något. Man får hata Sverigedemokrater och deras åsikter, det är inget fel med det. Men de antidemokratiska människor som medvetet försöker sabotera ett riksdagspartis möjlighet att sprida sin politik, de är på väldigt djupt vatten i min värld.

För ert krig via diskussioner istället. Argumentera. Men framför allt: Låt folk fucking få tycka som de vill, och rösta som de vill! Det är meningen att detta ska vara ett fritt land, kom ihåg det.

Japp. Nu blev det en sån kväll. En sunkhelveteskväll.

Sen jag sålde lägenheten i Huddinge och flyttade till Bromma så har jag förvandlats till något jag inte riktigt känner igen mig i. Jag gick med lite vinst i försäljningen och såg plötsligt vad man kan göra med pengar. Man kan köpa sig bättre lägenheter. Bättre liv, i mina ögon. Jag är medveten om att det här är ett enda stort I-landsgnäll, det finns folk som inte ens hittar ett förstahandshyreskontrakt i den här stan. Men jag kan inte hjälpa det; jag finner mig själv med att önska att jag hade mer pengar. Jag vill bo närmare stan. I en större lägenhet. Men det har jag inte råd med. Och plötsligt känns den här lägenheten så klaustrofobisk.

Hur gör man då för att tjäna pengar? Jag funderade på att lära mig programmering, och skapa en mobilapp. Men jag förstår inte programmering. Jag fick IG i den mest grundläggande programmeringskursen som existerar (Visual Basic) i gymnasiet. Så det går ju inte. Sen slog det mig – en webbsida! En webbsida om nördprylar i alla former. Det ska jag göra. Men först måste man skaffa sig ett domännamn, och det är där det ALLTID fallerar. De flesta .com-domäner är upptagna, eftersom giriga företag köper upp miljontals och sen säljer dem till ockerpriser. Och allt som inte är upptaget tycker jag låter dumt. Alltså, jag kan utan tvekan nämna trettio namn jag registrerat för att dagen efter tycka de låter idiotiska.

Och sen, om jag faktiskt hittar ett namn, då kommer jag att ge upp eftersom inte halva jordens befolkning besöker min sida den första kvarten. Jag har liksom skeva förväntningar på folks intresse av mig och min sida.

Det är just det här som alltid är problemet med mig. Varför tror jag inte på mina egna projekt? Varför ger jag upp så fruktansvärt lätt? Det hade varit enkelt om jag haft låg självkänsla med bra självförtroende (fast då hade jag å andra sidan varit betydligt odrägligare som person). Men icke.

Apropå det här med människor som man trodde gillade en varpå det visar sig att det är precis tvärt om.

Det blev lite diskussioner angående låten som tillägnats mig, huruvida jag är utsatt för hån eller idoldyrkan på det forum jag hängde på för en sisådär tio år sedan. Det är nämligen så att jag och min blogg diskuteras ganska ofta, fick jag veta. Av ren nyfikenhet gick jag in där och sökte på mitt namn. Så Schulmanskt av mig! Det jag fick se var förvisso inte så förvånande, men ändå ganska trist.

werner1

Att hamna i samma kategori som mig är tydligen något att skämmas för. Och tjejen: Varför sa du aldrig nåt?! VARFÖR?!?!?!?!!!

werner2

Här hängs tydligen mina Skype-konversationer med damer ut av någon okänd välgörare. Men visst, det är inga påhitt, ibland startar jag mina konversationer med ”Ligga?”, ”Vad har du på dig?” eller nåt annat sexistiskt eftersom jag råkar tycka att det är roligt.

werner3

Ja, jag är sämst på att laga mat. Jobbar på saken!

werner4

Det här var som replik på att jag hade skrivit en grinig kommentar på Nanna Johanssons inlägg där hon hånar kontaktsökande män på dejtingsajter. Jag tyckte helt enkelt inte att det var kul, och skrev att jag tyckte att hon betedde sig illa. Min kommentar hånades sedan på forumet, varav den person som förmodligen är mest anti-den-här-bloggen skapade en hel tråd tillägnad mig.

Så bara för att jag ogillar när man driver med taffliga dejtingsajts-killar så är jag alltså kvinnohatare. Bara så ni vet. Att kalla mig korkad är däremot helt okej, enligt författaren.

werner5

Nån har sett mig i centrum, förmodligen tillsammans med M. Samma person tycker om att ta smygfoton på mig i tid och otid, och sen publicera på Facebook. Jag vet ju inte anledningen till detta, men det känns inte superroligt efter tre-fyra bilder.

Det här är alltså bara fem av en större mängd inlägg om mig. Är det någon som vill påstå att tonen är vänlig? Inte det minsta hånfull? Jag menar ju inte att tycka synd om mig själv, utan bara påtala att det kaaaanske inte är så kärvänlig stämning som vissa försöker få det till.

Men för all del, fortsätt. I och med den här bloggen, och mitt ständiga självutlämnande av mig själv, så är jag i viss mån en offentlig person (och detta säger jag inte med någon hybris i tonen; jag får ju knappast gå före i kön på valfri innekrog). F-kändis, på sin höjd.

Hur som helst: Jag kommer att fortsätta med mitt trista, patetiska, sexistiska och misogyna bloggande, var så säkra!