Kategori

Sex

Kategori

*fladdrar förförsikt med ögonfransarna*

I natt drömde jag snusk. Jag och kärestan hade åkt utomlands, fast av okänd anledning kunde vi inte åka samtidigt. Så hon var redan där när jag kom efter några dagar. Sedan hade vi sex på en offentlig fikabänk, under ett stort paraply. Jag gjorde ”min thing”, utan att fråga först, och jag minns det hela väldigt tydligt.

Shiiit.

Hmm… Jag läser min senaste sexnovell och jämför den med den första, och inser att det har blivit mindre och mindre humor och mer och mer sexuellt innehåll. Jag skräms av detta. Jag tänker INTE skriva några sexnoveller på riktigt, det kan ni glömma. 😀

Vad säger ni? Stämmer denna trend, eller är det bara jag som har skrivartvivel? Har sexnovellerna blivit sexigare men tråkigare? Eller kanske bara tråkiga?

”Hej ja tänkte bara säga att du va jätte söt hihihihi va görs ikväll?

Kram Rebecka”

Så såg det ut, inlägget i Einars gästbok. Han hade varit medlem på Emotionellkontakt.se i flera år, men aldrig fått ett så ljuvligt meddelande förut. Och av en så vacker ung kvinna dessutom! Einar tittade på profilbilden och möttes av en sprudlande glädje. Flickan på bilden var blott arton år fyllda, men begåvad med en kropp som från en sjuttonåring. Han kände direkt hur han ville gifta sig, skaffa barn och köpa matchande träningsoveraller med denna varelse.

Fingrarna gick som lärkvingar över tangenterna när han funderade över vad han skulle svara. Till slut blev det ett så nonchalant ”hej”, ”du också” och ”inte så mycket, ser lite på tv” som han kunde prestera under det pågående kärleksruset. Det vill säga, nonchalant i Einars mått. Han bjöd hem Rebecka för att koka pasta och se på film. Att spela svårflirtad hade aldrig varit Einars grej riktigt.

Kvart över tio på kvällen ringde det på dörren, och det var ungefär i samma stund Einar kom underfund med vad som precis hänt. Han hade bjudit hem en vilt främmande kvinna till sin lägenhet. Hon kunde ju vara yxmördare. Eller ha HIV. ”Tänk om hon har HIV” mumlade Einar oroligt för sig själv. Det ena mardrömsscenariot avlöste det andra. ”Tänk om hon våldtar mig? Tänk om hon tar mina kalsonger och säljer på ebay? Tänk om…”

Mer hann han inte tänka, för nu var dörren öppen, och Rebecka stod där framför honom. Hon hade en treliters Åkessons rödvin i händerna. ”Helt klart snott av en försupen styvfarsa”, tänkte Einar fördomsfullt; ”Ingen dricker Åkessons frivilligt.”

Rebecka gav Einar en kram, och snart satte de sig i soffan. Han synade henne grundligt medan hon pratade om sin dag, hur det är att plugga design, någon kompis Lina som tydligen var en slampa, och sånt tjejer i allmänhet brukar prata om. Han lyssnade inte så noga, utan var som sagt fullt upptagen med synandet. Rebecka hade en tajt röd topp och en rutig kjol på sig. Kjolen slutade strax innan knäna vilket enligt Einar var minst en decimeter för långt. Men detta sa han naturligtvis inte. Håret var kolsvart och knutet i två långa flätor. Under den röda toppen fanns ett par fylliga och väldigt fasta…

”Är det okej om jag tar ett glas?” avbröt Rebecka mitt i tankarna.
”Ja ja, absolut!” sa Einar till Rebeckas bröst. Han log lite för sig själv, och lite dregel hann rinna längs ena mungipan innan han reflexmässigt slickade upp det.

Rebecka drack. Glas efter glas hinkade hon i sig, medan Einar drack fanta. Faktum var att det enda Rebecka gjorde bättre än att dricka var att prata. Hon pratade om allt, den tjejen! Och Einar nickade och såg intresserad ut, trots att det bara fanns en sak i hans enkelspåriga hjärna. Hans egen pockande kärleksstav som inte ville annat än ut från sitt dunkel och rakt in i käften på henne. ”Nu tänker jag okristliga tankar igen” försäkrade han sig själv om, och försökte slå bort tankarna. Detta gick hyfsat bra, men tankarna kom tillbaka både en och två gånger under kvällen.

När två av de tre litrarna vin var uppdruckna, och alla samtalsämnen sönderpratade, så lutade Rebecka sig mot Einar, och viskade något i hans öra. Einar blev helt till sig när hans hjärna uppfattade vad det var hon hade sagt. Hon sväljer, och hade typ ingen kräkreflex alls. Tydligen. Det var så hon sa, även om Einar inte riktigt visste hur han skulle förhålla sig till det hela. Men det visste Rebecka. Hon drog av honom både byxorna och kalsongerna i ett enda svep. Det var inte utan att han kände sig lite utfläkt när han satt där i soffan, med bara sin manslem och dess nyfriserade könsbuske att försvara sig med. Som tur var kände han inte detta obehag särskilt länge, eftersom Rebecka var en hejare på att få honom att slappna av. Tungan gick som en sprillans ny elvisp från Electrolux runt hans illröda ollon, och Einar var övertygad att det var precis såhär det kändes att få snoppen målad i regnbågens färger av fyra välmenande änglar.

Snart skulle dock Rebecka få för sig andra saker. Nu skulle hans utrustning ner till botten av svalget. Något Rebecka inte riktigt behärskade, trots hennes tidigare försäkran om motsatsen. In och ner och hosta och klökas. In och ner och hosta och klökas. Inte världens mest tändande behandling tyckte Einar, men han var inte den som var kräsen efter flera veckor utan samlag. Efter några minuters upprepade kväljningar drog Rebecka till slut ut hans apparat, med en tjock tråd halsslem hängande från den. ”Plats!” röt hon, och sparkade honom ifrån sig, och ner på golvet.

Einar såg frågande ut medan han låg där på rygg, med byxorna vid fotknölarna och ett stånd som inte var av den här världen. Hon satte sig gränsle över honom, blinkade retsamt, och inom loppet av några sekunder upptäckte han att han inte längre kunde ge ifrån sig några ljud. Rebeckas redan våta trosor var intryckta i hans mun. Han förstod inte hur hon lyckats få av sig dem, men det hade hon uppenbarligen. Såvida hon inte hade ett par extratrosor med sig, men huruvida så var fallet eller inte brydde han sig inte om, eftersom han hade på tok viktigare saker att tänka på. ”Mmmnffgh” lät Einar med trosorna i munnen, medan hon sakta red honom som en liten rödskäggig ponny. Sakta… Och snabbare… Och ännu snabbare. Hon skrattade rått åt de grimaser Einar ofrivilligt gjorde för att hålla tillbaka orgasmen. Men hennes flickaktiga skratt gjorde bara processen ännu kortare. Det gick för honom, inuti henne. Vare sig han ville det eller inte så var det dagens sanning.

Rebecka saktade långsamt ner farten tills hon helt slutade att guppa på honom. Hon såg besviket på den patetiske mannen som låg där under henne, med svetten lackandes i pannan. Hon skakade långsamt på huvudet, och blåste bort lite hår från ansiktet.

”Åh… Din jävel… Du kunde väl ha sagt nåt?” fräste hon argt, medan hon torkade av sig hans avkomma.
”Gnnghf?” sa Einar ledset, och pekade på sin mun för att försäkra henne om att han omöjligt kunde ha sagt något som kunde liknats vid mänskliga ord.

Rebecka brydde sig inte. ”Om jag blir gravid… då gifter vi oss till hösten, det kan du ge dig fan på” sa hon innan hon försvann i dörrhålet. Kvar låg Einar, kladdig och med ståndet sakta vissnande. Han var inte helt säker på vad som precis hade hänt.

Far till Rebeckas barn blev han aldrig, men det tog många år innan Einar slutade fantisera om deras möte den där kvällen.

Ikväll har jag lust att skriva en uppföljare till den mytomspunna och internationellt erkända sexnovellsamlingen med Einar i huvudrollen. Jag tänkte mig att kvällens kapitel skulle gå i BDSMens tecken, och innehålla ett par riktigt grova scener.

Vad säger ni? Sexnovell ikväll? Ja eller nej? Ju fler positiva kommentarer jag får desto mer motiverad till att skriva ihop något riktigt sjukt snuskigt kommer jag att bli! Får jag däremot inga fina kommentarer så finns det en överhängande risk att jag blir deprimerad och sätter mig i ett hörn och runkar med en sax istället. Och det blir inte kul för någon.

Detta är den officiella fortsättningen på den omåttligt populära ”Einar och Pernilla – Sexnovellen”. Varför skriver jag sexnoveller? Hur kan jag göra något så perverst? Borde jag ens få vistas bland folk? Ja, jag tycker det. Jag skriver sexnoveller för att det är roligt helt enkelt. Jag skulle aldrig kunna skriva för att någon på allvar skulle bli upphetsad, men när jag gör det på mitt eget humoristiska sätt så tycker jag att det är väldigt kul. Så om ni vet med er att ni inte förstår ironi, medvetet politiskt inkorrekta saker, och dylikt… Ja, då gör ni troligen bäst i att gå in HÄR istället. Men jag hoppas att ni andra uppskattar mina små historier.

Så sjunk nu riktigt djupt ned i favoritfåtöljen, slut ögonen… Nej vänta, gör inte det förresten, då kan ni ju inte läsa. Men kisa lite sensuellt vettja. Kisa, läs och njut. Och glöm inte att det inte är personen i filmen som har skrivit brevet.

Danielwerner.se presenterar…

~ Einars Äventyr, del 1 – Mötet med Jennifer. ~

”Det blir fyrtionio och femtio, tack.”

Kassörskan på ICA Maxi i Hägersten gav Einar en lång blick. Han skrattade till av nervositet, och lämnade darrhänt fram den ihopknycklade femtiolappen med Jenny Lind på. Efter bara några sekunder tryckte kassörskan femtioöringen i hans hand. Einar hade aldrig förr fått växel på ett sånt kärleksfullt sätt. ”Hon bara måste tycka om mig”, tänkte han medan han tog sitt sexpack Heineken och försvann hemåt.

Einar hade varit där många gånger förut. Visst var det en omväg, Coop Forum låg säkert en kilometer närmare, men han visste vad han hade att vinna på att välja ICA framför Coop. Coop hade en tant som hette Barbro, med en skäggig vårta på hakan. ICA hade Jennifer. Ja, hon hette så. Det hade Einar redan listat ut, genom att skickligt iakta hennes röda namnskylt på bröstet. Denna Jennifer, som hade förhäxat Einar i flera års tid. Hon var säkert 25 år, med långt böljande hår och ett gnistrande leende. Hon hade kurvor på alla de rätta ställena, och inte ens den stramt åtsittande röda ICA-kavajen dolde tillräckligt av hennes fylliga barm. Denna barm kunde Einar sällan eller aldrig hålla ögonen ifrån.

När Einar kommit hem ställde han ölen på bordet, satte sig i en stol och bara blundade. Tankarna snurrade vilt i hans huvud, och mest av allt behandlade de sådana ämnen som varför en pangbrud som Jennifer skulle vara intresserad av hans finniga anlete, och hans feta hår. Kunde han ha sådan tur? Nej, troligen inte.

*rrrriiiing*

Einar vaknade till ur tankekoman med ett ryck. Han drog upp mobilen ur fickan, men den var tyst och utan vibrationer. Det tog inte lång tid innan han förstod att det var på dörren det ringde. Han öppnade den försiktigt, och i springan kunde han se att det var Jennifer som stod där, med andan i halsen. Hon öppnade självmant dörren och klev in, medan Einar gapande reflekterade över det faktum att hans drömtjej just nu stod i hans egen hall.

”Du glömde kvittot” ropade hon, precis som om hon blivit halvt döv av att ha jagat honom hem. ”Oj, tack” sa han småchockat, men innan han hunnit säga något mer så tryckte Jennifer sin hand i hans, och presenterade sig. ”Jag vet vad du heter” sa Einar och pekade på namnbrickan. ”Jag har tittat på ditt bröst många gånger” sa hans mun, och så snart hjärnan hade hunnit med insåg han vilken enorm fadäs han precis gjort. Nu var det över, tänkte han. Han skulle få en örfil och en stämningsansökan. Besöksförbud på ICA, minst. Ja, hon kanske rent av skulle döda honom på fläcken, han visste ju inte om hon kunde Kung-fu eller något.

”Hihi… Du kanske vill känna också?” fnittrade hon, och utan att lyssna på svaret förde hon hans hand mer än lovligt djupt under kavajen. Rent reflexmässigt började hans pek- och långfinger bläddra över de styva bröstvårtorna, och hon gav ifrån sig ett svagt stön. Einar blundade och log för sig själv, och när han öppnade ögonen så fann han sin objudna gäst i färd med att dra av honom läderbältet och sedan jeansen. Jennifer formligen slet av honom byxorna, så fort att hans stenhårda organ fjädrade tillbaka och daskade henne på hakan. Hon tjoade till av förtjusning, och började strax massera glans penis med sin blöta tunga. Det var helt obeskrivligt skönt; Einar var tvungen att tänka på kvantmekanik och överkörda grävlingar för att inte komma efter bara några sekunder.

Efter ett tag slutade hon med den underbara behandlingen. Här var det minsann hon som bestämde. Hon ställde sig upp igen, spände ögonen i honom, och beordrade honom att betäcka henne bakifrån. Sagt och gjort. In trängde Einar, med både åderpåle och några fingrar på köpet. Till en början kunde ordet ”lågmält” beskriva Einars sexuella prestation, men efter en stunds ihärdigt juckande fick han det att börja kittla till rejält i hennes kropp. Jennifer bet ihop med händerna mot väggen, och innan hon visste ordet av så kunde hon inte hålla emot den väldiga orgasmen längre. Hon älskade det. Hon älskade honom. Hon älskade livet!

De rytmiska kramperna var för mycket för Einar. Nu skulle det gå för honom. Han drog sig ur henne, och befläckade skrikandes hennes svettiga rygg. De långa strålarna av säd färgade hennes rödflammiga kropp, likt hur en amerikansk flagga pampigt vajar i horisonten. Med en sista kraftansträngning gav han Jennifer en avslutande kyss, och föll sedan ihop på golvet. Snart sov de där, tätt intill varann. Einar och Jennifer. Paret mot alla odds. Nu var det de mot världen.

Han hade inte mer än sagt hejdå till sina arbetskamrater och stängt av datorn när han började planera inför kvällen. Det var fredag, och Einar skulle på dejt. ”Trevlig helg”, ropade kollegorna bakom hans rygg. Han svarade inte. Blicken var fäst mot ytterdörren, och ena handen knuten i fickan. Såhär målmedveten hade han nog aldrig varit förut.

Han hade träffat Pernilla, som han skulle på dejt med, på en kontaktsida på nätet för alternativa själar. Det hela började med en oskyldig kommentar av hennes ärrbeklädda underarmar, men skulle visa sig ge dem båda så mycket mer.

Hela tunnelbaneresan hem var Einar nervös. Sådär extra nervös man kan bli när man inte vet om man ska bajsa på sig eller inte på grund av alla fjärilar i magen. Det gjorde han lyckligtvis inte, och begav sig till matvaruaffären för att införskaffa aftonens proviant. En flaska rött, en ask skagenröra som han glömt köpa dagen innan och två paket Okeido-kondomer (”extra rymliga” stod det på förpackningen) då han sett att de han hade gick ut i Februari 1997.

Klockan 20.09 ringde det på dörren. Einar fick avstyra en nervositetskväljning innan han hängde upp förklädet, och öppnade dörren. Där stod alltså Pernilla, vacker som en dag med en kort rutig kjol och ett något acnefyllt anlete. Dessa två saker vägde upp varann, tyckte Einar. De kramades. Han kunde känna hennes fylliga barm mot sin kropp, och reagerade på två sätt. Dels tänkte han att Pernilla var ganska välsvarvad för sin ringa ålder av 19 år. Och dels fick han genast erektion, och fick så diskret som möjligt avbryta omfamningen. Fem månader och nio dagar utan sex kan göra det med en man.

Inom kort satt de båda där vid bordet, och iaktog varann medan de sensuellt förtärde det Einar lagat. Han var en skicklig kock, inget snack om saken. Helstekt Chateaubriand med perfekt kokta vaktelägg, med en halv skiva skagentoast på sidan om. Pernilla smuttade på vinet och Einars ögon sökte sig mot hennes röda läppar som stramt omfamnade glaset. För en sekund föreställde han sig hur det skulle vara om rödvinet i hennes ena mungipa inte vore rödvin, utan istället hans egen säd. Men dessa tankar var han tvungen att slå ifrån sig, dels för att det inte passade hans annars välordnade psyke, och dels för att hans nu pulserande organ inte skulle välta bordet.

Tankarna var dock bara borta i högst någon minut. På stört var de tillbaka när Pernilla åter igen förde glaset till sin mun, drack tre stora klunkar av oxblodet, och slickade ena hörntanden. ”Neej, nu går inte detta längre”, tänkte Einar. Hon spände ögonen i honom och fnittrade till, som bara en ung och mycket sexuellt frustrerad kvinna kan göra. Detta såg han naturligtvis som ett tecken. Han reste sig, torkade munnen med tygservetten med hans ingraverade initialer, vikte den sedan noggrant, och lade den ifrån sig. Pernilla tittade lite konstigt på honom när han bara stod där en stund. Han tog sig för pannan, och slog sedan av allting från bordet. Alla tallrikar, alla bestick, och all mat föll likt höstlöv från Einars köksbord och fläckade ner hans gröna tapet. Hon gapade lite, men verkade förstå vad det var frågan om. Han närmade sig henne, tog ett stadigt tag om hennes höfter, och inom några nanosekunder låg hon där mitt på bordet, flämtandes.

Einar försökte slita upp hennes blus, men det visade sig att knäppningen satt på ryggen. Han löste det hela med att hämta den stora kökskniven, och efter ett par välplacerade snitt var både blusen och kjolen blott slamsor på golvet. Han förlorade lite sexighet, men ståndet bestod i alla fall. På det stora hela ett val som hade tjänat honom tid.

Hon hade någon slags gördel på sig. En korsett skulle man kanske kunna säga. Den var betydligt mer lättöppnad, men så snart dess skatter avslöjats tyckte Einar att det kändes som att han öppnat Pandoras ask. Det var inte bara bysten som hållits uppe av korsetten Pernilla hade på sig. Åh nej, verkligen inte. Valkarna föll ner på varsin sida om henne, och bildade vad som i närmast kan beskrivas som en pöl av mänsklig hud. Einar fick panik för en sekund. Det tidigare så pilska leendet stelnade till och han mumlade något ohörbart för sig själv. Tankarna trängdes i hans för närvarande blodfattiga hjärna, tills han insåg att detta trots allt var hans stora chans. Skulle han neka denna varelse hennes livs upplevelse? Skulle han köra ut henne på gatan i bara Hello Kitty-trosorna? Och framför allt: Skulle han låta det bli fem månader och tio dagar utan sexuellt umgänge… Eller kanske ännu mer? Nej.

Det tog inte många sekunder innan kondomen var på och han var djupare inne i hennes sumpmark än någon man hade varit förut. Hon tog ett stadigt tag om hans skinkor medan hans ihärdiga juckande fortskred, och stönade högt. Faktum var att hon lät så högt att han vid upprepade tillfällen funderade på att gå och stänga innerdörren för att inte störningsjouren skulle kontaktas av hans gamla, fula, bittra och framför allt opåsatta grannar.

Han var överallt. Inuti, utanpå, uppe, nere, framme, bakom. Orgasmen var snart ett faktum. Varenda muskel i hennes mjuka kropp krampade oerhört, och hon kunde inte göra annat än att skrika ut sitt välbehag. Nu var Einar nöjd. Han hade fått henne att komma innan honom själv, och var således inte en mansgris. Och är man inte en mansgris så slipper man skärselden, tänkte han, och log medan han närmade sig sitt mål.

Einar hade tittat mer än lovligt mycket på pornografi i sina dagar, så han visste vad han skulle göra, och vad flickor uppskattar. När hans klimax var nära gjorde han det som förväntades av honom, drog sig ur henne så snabbt att gummit flög av, tryckte ner hennes huvud mot sin svettiga apparat och lät det susa i säven. Satsen sköljde över henne som ljummen oboy ur en termos en julidag.

Han bet sig sensuellt i underläppen medan de båda höll om varann. De var överens. Det här skulle de göra om många gånger.

~ Fin. ~

Einar och Pernilla heter i själva verket någonting annat. Alla kopplingar till verkligheten är helt och hållet tillfälligheter.

Fyra nunnor stod vid himmelrikets portar och väntade på att träda in. ”Ingen släpps in om de någon gång haft kontakt med det manliga könet”, sa Sankte Per. Den första nunnan erkände att hon en gång nuddat abbotens nedre regioner med ena fingret, men att det var av misstag. ”Jaha”, sa Sankte Per, ”då får du gå till hinken med vatten där borta och tvätta fingret, så får du gå in sen.” Det gjorde nunnan. Den andra nunnan hade även hon råkat nudda abbotens pillevink med ena fingret, och fick samma order från portväktaren. Den tredje nunnan trädde fram, men innan hon hunnit säga något sprang den fjärde nunnan förbi henne, och fram till hinken med vatten. ”Vad sysslar du med?!” frågade Sankte Per, varav den fjärde nunnan svarar: ”Ja, jag vill ju bara hinna skölja munnen innan hon doppar ner hela arslet!”

Den bjuder jag på ikväll.