Kategori

Sex

Kategori

*fladdrar förförsikt med ögonfransarna*

Hej, alla barn. Jag har inget att blogga om, så därför tänkte jag dra en måndagsfräckis. Varning för snusk dock. Alla kör med fredagsfräckisar, men jag är så alternativ så det går inte. Så… här kommer den! Säg inte att jag inte varnade er.

Lille Kalle, 7 år, springer in till sin mamma.

Kalle: Mamma, mamma, farmor har en räka mellan benen!
Mamma: Ehm…

De går båda och tittar, och där sover farmor i hammocken, med benen isär så hela härligheten syns.

Mamma: Men Kalle, det där är ingen räka. Det kallas för ”klitoris”.
Kalle: Jamen det vet jag väl, men den smakar räka.

Den gillade ni va? Era sjuka jävlar…

Jag och Camilla har diskuterat och funderat på en sak.

Män är genetiskt kodade att sprida sin säd och således ligga med allt som rör sig. Kvinnor däremot, kan bara bli befruktade en gång i taget, och är därför kodade att bara ta emot säd från män med bra gener. Vem tänker på de stackars beta-hanarna som blir över? Var ska de ta vägen?! Fy fan!

Lite tragiskt att det är sånt jag sitter och tänker på när jag är påväg hem en fredagkväll.

Okej, jag tar tillbaka att det var världens roligaste sida.

Stranger: SHOW ME UR COCK
You: Show me your face first 😀
You: You may be a dude
You: who knows
Stranger: a dude
You: yeah :O
You: With bitch tits

*hon visar ansiktet och visar sig vara en gammal tant*

You: lolz
You: What are you, like 50?
Stranger: 52
You: Cool!
Stranger: yeah
You: You don’t look a day over 13
Stranger: yeah right
Stranger: cheers
Stranger: ur cock?
You: Yeah I have a pic
You: wait
You: *visar en bild på en tupp*
Stranger: no wanna see the real thing
Stranger: coke
You: *visar en bild på en coca cola-burk* thats coke
Stranger: the real thing
> You disconnected.

Inatt låg jag vaken och tänkte igen. På såna där larviga saker egentligen, men ändå höll de mig vaken.

När jag var typ 12 år så såg jag en annons från RFSU. Jag tror jag var på studiebesök på ungdomsmottagningen eller nåt i den stilen. Jag minns att jag var osäker på om jag ville följa med på det där besöket, eftersom jag trodde att man skulle behöva visa snoppen för nån sköterska där. Hah!

Men iaf, på annonsen stod det DEN MAN ÄLSKAR SKYDDAR MAN, och så var det en bild på en kondom. Jag tyckte den annonsen var så mysig, för jag tänkte att man inte låter sin partner utsättas för eventuella könssjukdomar och oönskade graviditeter eller vad det nu skulle kunna vara. Det var så fint. ”Den man älskar skyddar man” upprepade jag för mig själv, och kände verkligen vilken mysig tanke det var, rent generellt och inte nödvändigtvis sexuellt.

Sedan häromdagen slog det mig, såhär 11 år senare, att det troligen var snoppen de menade i annonsen. Den man älskar skyddar man med kondom. Snoppen. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det är så. Att hela min romantiska världsbild är byggd på en annons som egentligen bara var en humoristisk touch som handlade om en penisjävel.

Nu vet jag inte vem jag är längre.

Idag skulle jag göra ett klamydiatest. Jag vet vad ni tänker: ”Nu är han sådär sjukligt självutlämnande igen”. Och JA – det är jag, för det är den här bloggen i ett nötskal. Och NEJ – jag har inte klamydia vad jag vet, utan det var blott ett test för säkerhets skull. Man vet aldrig säkert, och då är det bättre att vara safe than sorry.

Så jag vaknade tidigt i ottan och gick och såg på televisionens allra finaste utbud, sånt som de sänder just tidigt i ottan. Typ Days of our lives-marathon, dokumentärer om ishavsfiske, och Sjunde himlen. Planen var att gå till ungdomsmottagningen, som har öppet hus mellan 08.30 och 09.30 varje morgon. Helt tokigt kissnödig var jag, eftersom man inte får ha urinerat inom två timmar innan man testar sig. Så jag trippade praktiskt taget runt på tå i lägenheten för att inte kissa ner mig, i väntan på att börja avfärden.

Så kom stunden då klockan var cirkus 08.15, och undertecknad gick ut i den bistra vinterkylan, mot mitt mål. När jag kommit dit var det såklart ingen där, så en sisådär tio minuters kyla fick jag uthärda innan någon välvillig människa släppte in mig. Jag fyllde i en blankett, och fick sedan reda på att jag inte var välkommen där då jag fyllt 23. Mellan 13 och 23 stod det på deras hemsida, vilket jag tolkat som att vi 23-åringar också kunde få utnyttja de tjänster vi trots allt betalar skatt för. Men icke. Jag blev utsparkad i den bitande snöstormen igen, med information om att testa vårdcentralen. Kissnödigheten var nu fruktansvärd, men jag lät bli att släppa lös allt bakom någon buske. Dels för att saker som inte ska frysa till is troligen hade frusit till is om jag försökt, och dels för att folk runt omkring säkert tyckt det hela vore obehagligt.

Så mot vårdcentralen styrde jag kosan. Väl där fick jag stå i kö ett tag, och gick sen fram till receptionen.

”Har du besvär?” frågade receptionisten. ”Nej, jag ska bara testa mig” sade jag, och önskade innerligt att jag skulle få komma in och kissa så snart som möjligt. ”Ajdå, vi tar bara emot de som har besvär, annars…” började hon, men jag började prata i munnen på henne. ”Jamen jag har besvär” ljög jag medan jag knep ihop PC-muskeln för att inte ställa till med en scen. Hon fortsatte som om jag inte sagt något. ”… får vi hänvisa dig till din husläkare”. ”Jamen jag har besvär” ljög jag igen, något ljudligare denna gång.

Sen fick jag prata med en syster, som snabbt kollade igenom sin och andras kalendrar, och konstaterade att det inte fanns någon tid idag. Så nu måste jag gå upp samma okristliga tid även imorgon.

Så, det var min historia. En ung man i nöd av sjukvård, som blir slussad mellan instanser för att ingen vill ta ansvar. Nu dör den ännu späda pojken i sviterna av svårartad klamydia, och först efter han fått sätta livet till inser myndigheterna att detta aldrig får hända igen.