Kategori

Katt

Kategori

Katter är kanske världens bästa påhitt. Bra jobbat, skaparen!

Ibland är Salahuddin så tramsig. Som när vi ska sova. Han vägrar bestämt att sova hos mig, utan han kelar en stund och går sen och lägger sig i sitt hörn. Och kvar ligger jag och känner mig utnyttjad. Våldtagen.

Hur som helst, innan han lägger sig i hörnet så brukar han stå och trampa ett tag. Jag vet inte vad han tänker på, men det är vid dessa tillfällen jag tror att han drömmer sig bort.

Notera dessutom vid 03:15, hur rädd han blir av min hand. Han är inget vidare modig, den katten.

Häromdagen läste jag på någon djursida att det är bra att bada sin katt åtminstone en gång om året, även om det är en innekatt man har. Så omhändertagande som jag är bestämde jag mig för att ge Salahuddin ett bad. Jag har trots allt haft honom i tre år utan att han fått doppa mer än ena foten. Så nu jävlar skulle det bli åka av.

Jag har aldrig sett en katt spjärna emot så förut. Han lät som en mistlur! Jag har klippt klorna på honom åtminstone tre gånger, och då krumbuktar han sig i famnen, men det var ingenting mot det här. Det var som att försöka få ner ett uppspänt paraply i en hink. Men efter ett tag lyckades jag. Salahuddin råmade och jag duschade honom ett par varv.

Sen fick han ligga insvept i en handduk. Då var han riktigt lugn, men jag kunde riktigt känna hatet i hans ögon. ”När jag kommer loss ska jag gå raka vägen och skita i din säng” tänkte han. Men det gjorde han inte. Istället tvättade han sig i säkert en timme, kastade sura blickar på mig, och besvarade absolut inga försök till att stångas.

Jag knäppte en fin bild på det hela. Notera den mordiska blicken och att ena tassen är redo att klappa till.

I morse, ca 09.40, väckte Salahuddin mig varsamt genom att lägga två välplacerade spyor vid fotändan av sängen. Som tur var inte i sängen, utan alltså bara vid. Upp och hämta hushållspapper, fettlösarspray, mer hushållspapper, och sedan lägga mig igen. Det tog inte många minuter innan Salahuddin ville upp och gosa. ”Nähädu” tänkte jag och puttade ner honom. Efter ytterligare några minuter kom han upp och pep på det sätt som han gör av endast en orsak. Hunger. ”Nähädu” tänkte jag igen. Jag tänker ju inte kasta fotogen på en eld jag precis har släckt.

Och så har han fortsatt ungefär hela dagen. Små beklagande pip följt av lite argare pip. ”Piiiiiiiiiiiiip… PIP! … Piiip!”. Det är min Salahuddin, det!

Har ni sett en så vacker katt nån gång? Det har jag. Och det var nyss, när jag såg Salahuddin senast.

Dessutom syns min manligt lila PSP i nederkant. Ni ser! Jag ljög inte om den för att få bundsförvanter hos RFSL. Jag är ärlig mot er, bloggfans!

Igår morse var det lite stressigt när jag skulle till jobbet. Tåget går alltid kvart över, och när jag sömndrucket tittade på klockan var hon två över. Då blev det fart. Jag klädde på mig i ilfart, knäppte skjortan fel, blev arg, struntade i skjortan och tog en sliten t-shirt istället. Det blev en tvärnit utanför toaletten då jag såg att Salahuddin varit god nog att lämna en vacker liten spya precis utanför.

Fort in i köket, hämta två snuttar papper (en för spyan och en för eftertork – man är väl ambitiös) och torka upp presenten. Spola ner. Sen drog jag på mig rocken och halsduken, och upptäckte till min stora glädje – och med några minuter kvar innan tåget skulle gå – att jag lagt handen i kattspya eftersom Salahuddin även kräkts ner hallsoffan där halsduken legat. Härligt. Arg som ett bi lade jag ifrån mig iPhonen, slängde min före detta halsduk i badkaret, och plockade upp iPhonen igen. Även den kräkig eftersom jag lagt den ifrån mig på hallsoffan. Telefonen gick inte att vara utan så det fick bli en snabb avtorkning där.

Ibland hatar jag mitt liv lite. Men jag hann till jobbet iaf. Ha! Success!