De är hemska, de här mobilsäljarna som står och lurpassar på gatorna. Men vad som är ännu värre, är säljarna för Amnesty.

Det är inte första gången jag möter dem. Varenda gång så är de pushiga och allmänt odrägliga. I morse var vi alltså där igen. Jag var i centrum för att, i mitt miserabla skick, försöka handla lite mat. Säljaren såg mig, och rusade mot mig. ”Har du lust att prata om nånting viktigt?” ropade han trots att han stod alldeles intill mig. ”Nej” svarade jag kallt, och fortsatte att gå. ”Ha en trevlig dag nu!” hörde jag bakom mig. Det var dock inget trevligt i den tonen. Det vara bara syrligt. ”Detsamma” sade jag, om möjligt ännu syrligare.

Kan man inte undkomma dessa människor på något sätt? Finns det något NIX för möten öga mot öga? Måste jag köpa en t-shirt som det står ”ingen reklam tack” på?

(Och ja, jag vet att jag kommer till helvetet för att jag inte skänker bort pengar till varenda välgörande organisation som existerar.)

9 kommentarer

  1. Då lär du hamna i helvetet med mig isf Daniel!
    Jag är också så himla trött på alla försäljare som liksom pushar och pushar, trots man säger nej tack. Vissa ger sig inte ju D:

    KRAMIZ!

    • Daniel Svara

      Exakt! Då ses vi i helvetet, och ägnar oss åt alla dess synder! :’D

  2. Nästa gång kan du fråga vad dom tjänar i timmen för att störa folk med saker ingen orkar bry sig om, och sen be dem skänka dom pengarna! För dom jobbar ju inte gratis direkt… 😀

  3. Om ni skänker några kronor till [whatever] över internet kan ni med gott samvete och ett leende säga ”Jag har redan skänkt pengar idag!”.
    Oerhört effektivt, både för er och deras självkännsla.

  4. Men kom igen, vad är det här för I-landsproblem? Tänk om alla de som är utan mat, vatten, lever i ett land med inbördeskrig och korruption, utan demokrati och mänskliga rättigheter över huvudtaget skulle höra att du klagar på att nån försöker få dig att hjälpa dom LITEGRANN. Du har så mycket att vara glad för bara genom att bo i sverige så att du klagar på nått sånt här trivialt…äcklar mig lite faktiskt.

  5. Jag har jobbat som Amnestysäljare, och jag har full förståelse för att man blir syrlig eller lite otrevlig. Under en dag av säljande får man massvis utskällningar, människor som hånar en, och gamla gubbar som ska berätta ”hur allt egentligen ligger till” med en nedlåtande röst. Anledningen att de är så påflugna är att om man inte får x antal påskrifter/månad får man sparken. Och på Amnesty jobbar man bara som sista utväg, för att man ingen annanstans får arbete som ung.

  6. Det är svårt att komma undan dem. Telefonförsäljare och dylikt är lättare att snoppa av medan välgörenhetsorganisationer har ett litet esse i rockärmen då de kan spela på ens samvete. Jag brukar välja den fega vägen och göra en hastig U-sväng så fort jag skymtar dem. Är man lite kaxigare kan man svara med något syrligt, Rädda Barnen går att komma undan med ett kort ”Nej, jag gillar inte barn”, Amnesty är lite klurigare.

  7. Saker man INTE skall göra efter att ha sett en reklamfilm om Rädda Barnen är att påpeka att det inte rör mig i ryggen och varför bryr sig ingen annan om de vuxna och sedan fortsätta att orera vidare. Är den som lyssnar en som vill ha barn och tycker att det är det viktigaste som finns i livet så blir stämningen lite… Jobbig.

Skriv ett par väl valda ord vettja!