Jag har precis sett 500 Days of Summer. En romantisk dramakomedi om obesvarad kärlek. Och… alltså… jag finner inte riktigt ord för hur mycket den filmen handlar om mig. Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit hela historien, från början till slut.

I filmen så vill inte tjejen ha något förhållande, utan bara umgås. Det här accepterar killen, trots att han egentligen vill mer. Trots att han egentligen, innerst inne, är en hopplös romantiker som är övertygad om att hon är den rätta. Det här fick mig att börja tänka lite på Mimmi, och huruvida jag kastade bort hela mitt s k förhållande med henne. Hade det kunnat bli något om jag tagit det för var det var? Hon ville också bara träffas, och jag ville mer. Om jag kvävde henne eller ej vet jag inte, förmodligen gjorde jag det, men det slutade med att jag märkte att hon på ett uppenbart sätt hade tagit avstånd från mig. ”Nyhetens behag” hade lagt sig, sa hon. Jag förklarade att jag inte kan fungera så, och att jag ville att hon skulle höra av sig när ”nyhetens behag” hade kommit tillbaka. ”Jag hör av mig” var det sista jag hörde, och det var fem månader sen nu.

Många har nätterna varit då jag legat vaken och funderat på att SMSa att jag saknar henne. Men så har jag övertygat mig själv om att hon måste få den tid hon behöver, och så har jag låtit bli. Hon hör nog av sig när hon är redo, har jag tänkt. Först för någon månad sen insåg jag att det inte kommer att bli så, och tog bort hennes nummer. Det känns tungt att inse att någon som betydde mycket för en inte riktigt kände samma sak tillbaka. Jag trodde faktiskt att det var den rätta tjejen för mig. Det har jag trott om andra också, men den här gången… Hon förstod mig. Jag kunde berätta för henne om mina rädslor över att bli lämnad, och hon förstod. Sen slutade det ändå på samma sätt, och jag blev lämnad.

Men jag kan ju inte klandra henne för något, och det är väl just det man måste lära sig. Ibland känns det helt enkelt inte rätt, och då spelar det ingen roll vad man gör. När det är rätt så vet man bara. Det finns en miss right för mig, men hon är någon annanstans.

Se 500 Days of Summer, och tänk på mig.

7 kommentarer

  1. "Ibland känns det helt enkelt inte rätt, och då spelar det ingen roll vad man gör." Så sant som det är sagt att jag faktiskt tänker citera det där på msn.

  2. Jag såg den när jag flög mellan Paris och Johannesburg och tyckte det var en riktigt vacker film. Däremot så har jag lite småsvårt för att acceptera hans perspektiv; de hade ju kommit överens om att de "inte hade ett förhållande".

  3. Breki: Jag tog bort lite spoilers, din spoilernoob. 🙂 Nä, men jag håller med. Delvis. Utan att själv spoila kan jag väl säga att jag tror att samma saker hade hänt förr eller senare ändå. Det kändes helt enkelt inte rätt.

  4. Daniel, i all välmening, jag tror du måste sluta leta efter Den Rätta.
    Jag tror hela idén om en själsfrände ställer till med massa problem. Hitta någon du älskar, som du trivs med och släp tanken på att hon skulle vara den enda du behöver för resten av livet. Det finns många människor som kan ge dig vad du behöver, lägg inte hela den bördan på en enda person – det brukar leda till att personen känner sig kvävd.

  5. Håller lite med Mia här, "Miss Right" är en abstraktion som jag tror ytterst få hittar. "Miss Right Now" är nog ett bättre mål. 😉

  6. Vänta har jag förstått det här rätt?
    Raka armar = gay
    Titta på gayfilm = ej gay

    miss right finns visst där ute, men hon är som allt annat här i livet en bitch. Så fuckem, ha roligt och bedriv hor vänster och höger tills miss right slutar bitchar sig och presenterar sig istället.

  7. Mia: Fullt så extremkräsen är jag inte, men jag vill att det ska kännas rätt. Jag har träffat vad jag trott varit miss right fyra gånger de senaste tre åren. Så det är inte tal om att jag letar efter någon som ska vara PERFEKT på alla punkter, för det tror jag inte finns. Men du känner säkert också igen den där känslan av att det känns rätt, och det är en hint om att det kan vara "miss right" för mig.

Skriv ett par väl valda ord vettja!