Nu vill jag gå på dejt hörni. Med nån riktigt vettig tjej, alltså (inte ”vem som helst, bara jag får hångla nuuuu!!!”, vilket folk alltid tror så fort man meddelar att man längtar efter nånting relationellt). Men det händer ingenting, och jag känner inget större intresse från någon jag pratar med. Bara ytliga diskussioner om hur läget är och hur helgen har varit. Håll käften och bjud ut mig istället! Det verkar som att det finns nån generell uppfattning om att killen hela tiden ska ta alla initiativ till att ses. Antingen det, eller så är jag helt enkelt inte så intressant på marknaden. Oavsett så får det mig att känna mig väldigt, väldigt oattraktiv.

Nu har tre personer med potential sagt samma sak inom loppet av några månader, och det skrämmer mig. De har sagt att de inte är säkra på att de vågar träffa mig, eftersom de är rädda för att bli uthängda på min blogg. De tror på fullaste allvar att de måste prestera, för om det blir konstig stämning eller om de gör bort sig på något vis, då kommer jag att skriva elakt om dem. Det är helt sinnessjukt. Så här kommer fem viktiga punkter som man måste förstå:

1. Jag skulle aldrig blogga om någon jag träffar, om hon inte är med på det.

2. Det jag tidigare skrivit om dejter har liksom utspelat sig för runt tio år sedan. TIO ÅRS preskriptionstid måste väl vara okej i alla fall?

3. Jag har alltid försökt att vara så diskret som möjligt. Tidigare har jag skrivit ut förnamn, i fortsättningen blir det bara första bokstaven i namnet.

4. Det jag skrivit på den här bloggen har ALLTID varit med fokus på humor och självdistans. Jag har med handen på hjärtat aldrig försökt att vara rent elak mot någon.

5. Hur elak och dum i huvudet tror ni att jag är egentligen? Jag är ingen empatilös sociopat. Jag har själv läst saker om mig själv som gjort mig ledsen. Jag vet hur det känns. Hur illa jag än tycker om någon så kommer jag aldrig att känna något behov av att hämnas på bloggen.

Nu kommer säkert någon scanna igenom alla 2026 inlägg för att hitta ett inlägg där jag brutit mot ovanstående. Sorry i så fall. Jag har bloggat sen 2005, även jag har mognat en del sen dess. Vid ETT tillfälle vet jag att jag bloggade om en tjej som hade aspergers, och skrev att jag aldrig vill gå på dejt med nån med aspergers igen. Det var att gå över gränsen, och jag har både tagit bort inlägget och bett om ursäkt till henne. Det här var kanske 2009 eller nåt.

Poängen är hursomhelst att jag inte kommer att hänga ut en enda människa som umgås med mig, det kan man känna sig trygg med. Nu kanske ingen vill skeda med mig ändå, men nu vet ni alla fall hur det ligger till.

7 kommentarer

  1. Du ÄR mycket, mycket attraktiv! Tro inte en sekund på annat.

  2. Erkänn, den här ”stackars lilla mig” rutinen är bara ditt knep för att få tjejer att tycka synd om dig. Egentligen får du ligga smycket 😉

    • Alltså, jag bloggar pretty much om hur mitt liv är. Det är inte menat som nåt självömkande. Tror inte tjejer finner sånt attraktivt, i allmänhet. Men jag är en rätt känslig ung man, med stor längtan efter kärlek, så det vore dumt av mig att försöka låtsas vara nån annan.

      Vissa grejer gör mig ledsen bara, och då skriver jag om det. Tjejer och killar som tycker sånt är töntigt kan helt enkelt sluta läsa bloggen. 🙂

  3. Verkar väldigt sympatiskt när jag vet att minst en av de brudarna du hänger ut här på bloggen har bett dig ta bort texten flera gånger men du vägrar. Du är känd i hennes vänkrets som ”Sajko-Danne”. Vem vill bli Dissar vi minns nr 9-10-100? Det verkar ju som att man riskerar rätt mycket med tanke på hur respektlös du verkar när man läser om din kärlekshistoria.

    • Va? Vad pratar du om? INGEN har bett mig ta bort något jag skrivit om henne, såvitt jag vet. Åtminstone inte så tydligt att jag förstått detta.

      Och Malin, eftersom du har kommenterat med din egen mail så antar jag att det är dig själv du syftar på? … Sajko-Danne? Really? Bättre än så förtjänar jag väl.

      Självklart plockar jag bort Dissar vi minns-inlägget om du vill. Just say the word! Dessa berättelser har alltid varit att lägga fokus på hur dålig JAG varit på kärlek, inte att svartmåla nån annan.

  4. Låter snarare som en dålig ursäkt. Som sagt det är DIN blogg om DITT liv. Och tjejer som träffar dig ingår i ditt liv. Tycker inte du skrivit nått uthängande. Du skriver om situationer och DINA upplevelser av situatoner du varit med om. Det är ju vad bloggande är?
    Eller är de rädda att det ska komma fram nå som de inte vill folk ska veta?

Skriv ett par väl valda ord vettja!