Urk. Ibland känner jag mig som en bitter pensionär som spenderar dagarna med att kika fram bakom en gardin, och i tysthet förakta alla lyckliga människor. Det fanns en tid då även denne pensionär var som de. Men sedan dess har han långsamt fallit i resten av världens glömska.

Facebook gör mig sådan. Nyfikenheten får mig att leta upp gamla vänner, men det slutar alltid med att jag tycker att deras liv har utvecklats till en förtjusande fjäril, och mitt eget till en skål med bajs. Kan inte hela alltet bara läggas ner? Jag har inte viljestyrka nog att stänga ner mitt konto för egen maskin, så det vore enklast så.

4 kommentarer

  1. Önskar också att det skulle läggas ner. Jävla piss-folk med sina underbara liv!

  2. Usch ja.Känner likadant me Helgon och facebook. Ljudböcker och sudoko är glädjen i livet. Som en jävla pensionär. Hur kunde jag ha gått i samma klass som en som blev så lyckad ?

  3. Våga vägra Facebook. Sex månader utan och jag är fortfarande lyckligt ovetandes om att min kollega har gått ut med hunden eller hur snygg mitt ex nya kille är.

Skriv ett par väl valda ord vettja!