Just nu känns det som att den här bloggen hostar sina sista dödsrosslingar innan flatline:n är ett faktum. Jag vet inte riktigt varför. Jag har en underbar flickvän – ja, det är sant. Men det förklarar inte varför varken fantasin eller inspirationen finns där. Jag befinner mig i nåt slags brainfog-stadie där det känns ungefär som att det är en blockad i hjärnan som förhindrar mig från att tänka klart. Som att det är ett abstrakt hinder framför mig, och så snart jag kommit över det kommer tankarna att flöda fritt.

Dessutom har jag väldigt svårt att hitta ord, både i skrift och tal. Mest tal; eller det är väl det jag märker allra tydligast. Är det såhär för alla människor? Jag tycker att det är minst tio gånger om dagen jag tvingas säga ”nä, det ordet är försvunnet just nu” mitt i en mening.

Antingen genomlider jag en period av extrem tankspriddhet, eller så är det nån slags hjärntumör på gång. Den som lever får se. Förutom om tumören trycker mot synnerven, då får jag inte se. Haha. Lite humor sådär.

Skriv ett par väl valda ord vettja!