Arkiv

december 2016

Besöker

Idag hade de ställt fram en skål med godis på jobbet. Jag smakade på en, och det var nog det äckligaste jag varit med om. Den gick ner, men nu börjar jag ångra mig eftersom jag har mått illa sen dess.

Köper eget godis nästa gång.

Jag antar att mitt mobilnummer har börjat figurera på tvivelaktiga hemsidor, för sedan några veckor tillbaka får jag ideliga samtal från ”Microsoft Technical Department”. Varje gång säger de att de har identiferat ett problem med min dator/server och måste remote desktop:a in för att åtgärda det hela. Jag, som är nätverkstekniker och inte helt dum på datorer, fattar att det här är rent skitsnack. Det de vill göra är att remote desktop:a in i min dator, lura mig att jag har något problem, installera s k ransomware som förstör datorn på riktigt, som jag sen måste betala för att få bort.

Varenda gång säger jag att jag vet att de är scammers, och då lägger de på luren. Den här gången ville dock indiern (det är alltid indier) jag pratade med ta fajten.

– Hi sir, I’m calling from Microsoft technical department. The reason I’m calling you is to inform you that there has been a security breach in your server, and I need to…
*mycket sarkastisk ton* Oh right! And you need to remote into my server and fix it, riiiiight?
– Yes, this is…
– Where do I sign up? I will send you all of my money now!
– No, this is free…
– And then I need to pay you to get it working again?
– No sir, this is a totally free service!
*skrattar* I know you are scammers, you know.
*arg* What did you just say, sir?
*artikulerar* I. Know. You. Are. Scammers.
*argare* How can you say that?! Why would I call you if I am a scammer?
– … You should be ashamed of yourself.

Då lade han på luren. Han (eller jag) höll ut rätt länge ändå.

Man tycker ju att de borde lära sig att det inte går att lura i mig sånt här, men de fortsätter att ringa. Lär väl få byta nummer och sluta prenumerera på pornografiska mailinglistor.

Den där härliga känslan av att vara utanför, nu igen. ”Hur många blir vi på lördag?” frågas det runt på jobbet. ”Lördag? Vadå lördag?” tänker jag. En tillställning jag inte är inbjuden till, så mycket står klart. Jag försöker slå bort tankarna genom att intala mig själv att det förmodligen är en väldigt liten grupp som ska hitta på något. Men nä, en sisådär 20 pers ska det bli. Jahapp.

Den senaste privata fest som jag blev inbjuden till var nog Annika Schmitts, i femman. Så ska vi se en tidslinje över min popularitet kan vi säga att det började efter det.

Känslan av att inte vara omtyckt består. Jag vet inte riktigt varför, men jag lyckas aldrig komma någon nära.