Arkiv

september 2016

Besöker

Visualisera ett stort och förhållandevis tyst lunchrum. Visualisera hur jag sitter för mig själv, bläddrandes bland Instagram.  Visualisera hur jag då plötsligt råkar slå på ljudet, mitt under ett klipp föreställande tre salongsberusade tjejer som flams-skriker ikapp.

Visualisera att alla på mitt jobb nu tror att jag tittade på porr på arbetstid.

En sidådär 100m från lägenheten håller de fram till 2018 på med bygget av ICAs nya huvudkontor. Vilket jag, som självdiagnosticerad Highly Sensitive Person, tycker är jättekul.

Nu har det dock uppstått ett nytt fenomen. Katten brukar nämligen vomera nån gång per månad; alltid vid sämsta möjliga tillfälle. Det är som att han väntar på att man sover, spelar, duschar, eller nånting som inte går att avbryta på stört. Så när jag hör det här rytmiska dunkandet tror jag helat iden att det är kluckandet från en kommande kattspya i soffan.

Herregud. Det borde vara nån slags varningstext på mobiltelefoner.

Idag satt jag på jobbet (ja, jag jobbar helg en gång i månaden – tyck synd om mig och all den smaskiga OB-ersättning som jag får ta del av), lite snett och ledigt på stolen. Vänd mot kollegan. Plötsligt fick jag ett mail, varpå mobilen vibrerade till. Tyvärr lät det exakt som att jag släppte mig åt hennes håll. Och tyvärr insåg jag detta och försökte rädda situationen genom att övertydligt kommentera mailets innehåll. Och tyvärr började jag att skratta åt alltsammans, vilket bara fick mig att framstå som ännu skyldigare.

Ibland märks det så väl att åldern börjar ta ut sin rätt. Jag hänger inte med i utvecklingen längre. Alla nya funktioner på det här ”internnät” eller vad det heter. Det märktes ganska tydligt idag.

Instagram har ju lanserat sin snapchat-ripoff Händelser, där man snabbt kan lägga upp nåt sorts klipp föreställande vad man pysslar med precis i stunden. Så idag när jag hade lunchrast gick jag först på toaletten, och sen stod jag och värmde min mat medan jag fipplade lite med mobilen. Plötsligt fick jag syn på ”Lägg upp en ny Händelse”-knappen, tryckte på den, och fick då se mig själv. Jag stod böjd över front-kameran och såg ut ungefär som en grottmänniska hade gjort om en mobiltelefon fallit från himlen. Grejen var att jag blev så fruktansvärt rädd, för en sekund eller två! Kaklet i köket var nämligen alldeles för likt kaklet på toaletten, så när jag fick se mig själv fick jag panik och trodde att jag lyckats publicera en video på mig själv, sittandes på toaletten. Som tur var figurerade inga könsorgan, så jag insåg snabbt att det jag såg var i realtid.

Snart lär jag väl flytta ut i skogen och ta på mig foliehatten på riktigt.

iphone-7-128-gb

Det blev inte alls det jag tänkte. Ingen blank svart, utan matt svart. Och ingen Plus, utan en vanlig. Lika bra det.

Måste säga att det här gick över förväntan. Telefonen skulle släppas 09.01, så jag satt redo – såhär efter månadens sista nattpass – och uppdaterade sidan. Först 09.12 gick det att komma vidare, och alltså… förutsatt att Apple följer turordningen så måste jag vara bland de 100 första att få min. Det tog bokstavligen mindre än en minut från att de öppnade portarna till att beställningen var klar. Förväntade mig att det inte ens skulle gå att komma in, men det gick inte ens segt. Något går som jag vill; vad är detta?!

Var god far åt helvete, Tradera.

Igår satt jag och slösurfade lite planlöst, timmarna mellan sömnen och till-jobbet-åkandet. Bestämde mig för att ta en titt på Tradera, för att leta fräna samlarprylar som lagts upp av okunniga personer, som jag sen kan sälja för tusentals kronor på ebay (förra månaden köpte jag två statyer för 5 000 kr – kan bevisligen sälja dem på ebay för 10 000 styck).  Men det var då jag såg det. FÖRFALLEN FAKTURA stod det i röda bokstäver i ett hörn, så jag gissade att det inte var så bra. Det visade sig att Tradera hade skickat ut en faktura den 31:a.

Eller skickat ut och skickat ut. De hade meddelat, via siten, att det fanns en faktura att betala. Inget brev, inget mail, bara ett kallt antagande att jag skulle se texten på sidan. Eftersom jag inte hade hängt där på ett tag så hade jag såklart missat att betala. Vilket jag åtgärdade ca FEM SEKUNDER efter jag såg meddelandet. Betalningen var bokstavligen en knapptryckning bort.

”Whatever” tänkte jag i min grova naivitet, och tänkte inte mer på den saken. När jag sen skulle till jobbet slog jag ett öga i brevlådan (jag har såna där New York:iga postboxar i foajén) på vägen ut. Och mycket riktigt hade det kommit ett inkassokrav på skiten. Förstås.

inkassokrav

Alltså: Är det rimligt att saker går till inkasso innan man fått en påminnelse eller nånting via andra medier än själva webbsidan? Och är det rimligt att inkassobolaget ska ha 120,12% mer än ursprungsbeloppet bara för att skicka ett papper? Visst, det kunde ha varit som biltullarna, där man kan missa en betalning på 20 kr och få en påminnelseavgift på 500 kr. Det är ett påslag på 2500%. Men staten ska ju ha sitt (oj, nu är det två inlägg i rad som jag kritiserar samhället – insatsgruppen slår in dörren vilken sekund som helst).

Som tur var så var inkassobolaget hyfsat resonliga och jag slapp betala. Men ändå! Vad fan!