Arkiv

augusti 2014

Besöker

Minns ni inlägget där jag berättade om det märkliga fenomen som uppstår när jag behöver uppsöka närmaste vattenklosett? Jag var med om ett sånt TYPISKT exempel på det idag.

Jag märkte att jag blev lite nödvändig att göra nummer två, och det ville sig inte bättre än att jag höll mig en stund. Tillräckligt länge för att stor pepp skulle uppstå. Medan jag var nödig bestämde jag mig för att börja lägga pärlplattor som hobby, och var i princip i färd med att beställa en massa pärlplattematerial från ebay när det tryckte på för mycket för att jag skulle kunna fortsätta. Så fort jag var färdig var hela pärlprojektet inte lika intressant längre.

Jag tänker på den där filmen Långt ner i halsen; jag HAR HÖRT (!!!) att den handlar om en flicka vars klitoris råkat placeras i halsen. Kan det vara så att jag har en bit hjärna i ändtarmen? Jag kanske tänker med röven, bokstavligt talat? Diskutera.

Herregud vad jag har blivit dålig på att blogga. Det är som att huvudet är helt tomt. Visserligen händer det extremt mycket spännande saker i mitt liv nu, men att sammanfatta det i ord på den här sidan, det går inte. Men ni kanske kan ana vad som har hänt. Det som nästan alltid händer när mitt bloggande tvärdör (därmed inte sagt att det är särskilt vanligt).

Jajemen, jag har träffat en tjej. En M. Och den sjuttonde gjorde vi det hela officiellt; passande nog när Werner hade namnsdag. Och jag måste säga att… det känns tokrätt. Det var åratal sedan något kändes så rätt.

Men det är otäckt också. Otäckt för att… Ptja, ju rättare det känns desto räddare blir man ju. Och sedan har jag på nåt sätt byggt upp en trygghet kring att vara singel, singeldeppig och ganska ensam. Sånt ÄR mitt liv, liksom. Jag vill inte ha det så, men nu när det ändrats så kan jag inte hjälpa att tycka att det känns lite ovant. Men på ett bra sätt förstås; jag klagar inte. Det kan faktiskt vara så att jag är lite lycklig nu.

Här kommer anledningen till dåligt bloggande (eller okej, det finns en anledning till, men den ska vi kanske inte nämna här än): Jag är döende! Eller ja, nästan i alla fall.

I tisdags åkte jag bussen hem från jobbet som vanligt. Kände mig väl lite småseg, men inget speciellt. Satt med solen i pannan ganska länge, men tänkte inte på att flytta på mig. När jag klev av bussen så mådde jag piss – enorm yrsel, illamående, huvudvärk, och lite förhöjd temperatur. Och så har det pretty much varit sen dess. Jag har ingen jättefeber, utan det ligger på max 37,5. Men jag kan inte minnas när jag låg över 36,8 sist. Och jag KÄNNER mig ju fruktansvärt febrig. Som att det snarare vore 38,5. Det känns okej om jag sitter med en fläkt rakt i ansiktet, men så fort den är av så känns det som att jag är i klimakteriet. Dessutom har alla symtom utom yrseln försvunnit.

Imorrn ska jag till vårdcentralen, så får vi se vad de säger. Kanske är det bara inbillning? Det kanske bara är värmen? Men det har ju varit varmt i flera veckor nu, och jag har inte känt såhär förrän nu? Märkligt.