Arkiv

maj 2014

Besöker

Idag, kära barn, har jag köpt en cykel. En DBS-nånting, norsk damcykel med tre växlar. Duger åt mig. 2999 kr fattigare blev jag i alla fall, så jag köpte alltså i princip en cykel istället för ett Playstation 4. Fattar ni vad vuxet?! Sen cyklade jag hem på åbäket också. Och det hela gick väl helt okej förutom att sadeln förmodligen är tillverkad av tyska sadomasochister, samt att jag helt hade glömt hur jobbigt det faktiskt är att cykla.

Däremot kom jag på varför jag slängde min gamla cykel för en sisådär tio år sen. Detta djävulska halsont när man cyklar. I synnerhet när det är lite småkallt ute, vilket det var idag. HERREGUD, det känns som att andas in kväve! Halsmandlarna fryser till minst 273 minusgrader. Jag undrar om det beror på att jag har nån form av astma (fattas bara i min färd mot att bli George Costanza till fysiken), lungcancer pga att jag hånglade med en rökare för fem år sen, eller att jag helt enkelt har väldigt väldigt VÄLDIGT dålig kondis.

En cykel har jag i alla fall köpt, så det så. Go me! För att fira att jag cyklat bort typ tre kalorier idag så låste jag in cykeln i det pansarrum som är föreningens cykelförråd, och gick sedan med darriga ben och köpte en chipspåse och en kebabtallrik. Magrutor är ändå överskattat.

dbscykel

Alltså, jag känner mig ungefär som universums största nörd just nu, men den här videon gör mig fan ERIGERAD! Det är en instruktionsvideo om hur en så kallad Tunnel Boring Machine fungerar. Alltså en jättelik maskin som borrar tunnlar i urberget. Sjukt häftigt.

Nu har jag sett hela videon tre gånger. Det är seriöst sånt här jag spenderar mina dagar med. Förstår ni varför jag behöver en dejt eller tre? Steget är liksom inte långt till att jag stannar hemma och leker med modelltåg om kvällarna. Bara DU kan stoppa det från att hända!

Nu vill jag gå på dejt hörni. Med nån riktigt vettig tjej, alltså (inte ”vem som helst, bara jag får hångla nuuuu!!!”, vilket folk alltid tror så fort man meddelar att man längtar efter nånting relationellt). Men det händer ingenting, och jag känner inget större intresse från någon jag pratar med. Bara ytliga diskussioner om hur läget är och hur helgen har varit. Håll käften och bjud ut mig istället! Det verkar som att det finns nån generell uppfattning om att killen hela tiden ska ta alla initiativ till att ses. Antingen det, eller så är jag helt enkelt inte så intressant på marknaden. Oavsett så får det mig att känna mig väldigt, väldigt oattraktiv.

Nu har tre personer med potential sagt samma sak inom loppet av några månader, och det skrämmer mig. De har sagt att de inte är säkra på att de vågar träffa mig, eftersom de är rädda för att bli uthängda på min blogg. De tror på fullaste allvar att de måste prestera, för om det blir konstig stämning eller om de gör bort sig på något vis, då kommer jag att skriva elakt om dem. Det är helt sinnessjukt. Så här kommer fem viktiga punkter som man måste förstå:

1. Jag skulle aldrig blogga om någon jag träffar, om hon inte är med på det.

2. Det jag tidigare skrivit om dejter har liksom utspelat sig för runt tio år sedan. TIO ÅRS preskriptionstid måste väl vara okej i alla fall?

3. Jag har alltid försökt att vara så diskret som möjligt. Tidigare har jag skrivit ut förnamn, i fortsättningen blir det bara första bokstaven i namnet.

4. Det jag skrivit på den här bloggen har ALLTID varit med fokus på humor och självdistans. Jag har med handen på hjärtat aldrig försökt att vara rent elak mot någon.

5. Hur elak och dum i huvudet tror ni att jag är egentligen? Jag är ingen empatilös sociopat. Jag har själv läst saker om mig själv som gjort mig ledsen. Jag vet hur det känns. Hur illa jag än tycker om någon så kommer jag aldrig att känna något behov av att hämnas på bloggen.

Nu kommer säkert någon scanna igenom alla 2026 inlägg för att hitta ett inlägg där jag brutit mot ovanstående. Sorry i så fall. Jag har bloggat sen 2005, även jag har mognat en del sen dess. Vid ETT tillfälle vet jag att jag bloggade om en tjej som hade aspergers, och skrev att jag aldrig vill gå på dejt med nån med aspergers igen. Det var att gå över gränsen, och jag har både tagit bort inlägget och bett om ursäkt till henne. Det här var kanske 2009 eller nåt.

Poängen är hursomhelst att jag inte kommer att hänga ut en enda människa som umgås med mig, det kan man känna sig trygg med. Nu kanske ingen vill skeda med mig ändå, men nu vet ni alla fall hur det ligger till.

Vilken sjukt bra dag hittills. Först ett besök hos mormor tillsammans med föräldrarna, sedan hem och ta en promenad till Vallokalen. Då ser man ut såhär! Visserligen tagen innan promenaden, efteråt blev jag så sensuellt svettig att jag behövde ta en dusch så fort jag kom hem. Men skit nu i det.

danielvaldagen

Kanske världens mest citerade rad. Känner mig som en klyscha, men det kan jag väl bjuda på. Snart är det ju i alla fall skatteåterbäring! Vad fick ni tillbaka (eller betala), och vad ska ni hitta på för pengarna?

Själv fick jag tillbaka en del, mest eftersom jag har bolåneräntor man får tillbaka på. Men våga inte påstå att jag inte är en ansvarsfull ung man! Jag är faktiskt vuxen nu. När jag får lite pengar över springer jag ju inte och slösar bort dem på onödiga saker. Nej för tusan! Jag investerar dem i vettiga och långsiktiga lösningar, med rejäl avkastning.

Så… Ska jag köpa ett Playstation 4 eller en Boba Fett-kostym?