Arkiv

augusti 2012

Besöker

Ja, ni läser rätt! Det har skett en uppgradering här på bloggen! Numer finns det en sprillans ny kommentarsfunktion där man kan logga in med Fecesbook och Twatter. Är inte det awesome så säg?

Tar gärna emot input på det hela. Fungerar det överhuvudtaget att kommentera? Hur fungerar det? Är det buggigt? Sparar den ert namn mellan sessioner, som förut? Känns det kul? Ligga? Ser jag tjock ut i den här klänningen?

Jaha, så har det hänt igen. Gick och lade mig igår med förhoppningen att inte sova bort hela dagen. Och det gick ju sådär. Vaknade av att larmet ringde klockan 11. Stängde av det, men kände mig så pass pigg att jag naivt tänkte ”äh, jag kommer bara sova nån halvtimme till, det är lugnt”. BAM! Nästa gång jag tittade på klockan var hon 13.44. Horliv.

Dessutom drömde jag någon väldigt märklig dröm som gick ut på att jag och mamma satt vid min dator då jag skulle visa en bra bild på mig. Men allt som kom fram på skärmen var bilder där jag tagit kort rätt in i mitt eget arsle! Vad i helv…? Går det ens att tolka såna drömmar?

Hur som helst. Jag har spenderat ett par dagar med det utomordentligt braiga Darksiders 2 till PS3. Kul spel! En hel del svordomar har yttrats i den Wernerska residensen, men ändock. Kul spel!

Lite för ärligt, bara.

Såhär ser man ut ikväll. Skäggig likt en vilde, men med en personlighet som endast kan tillhöra en äkta svärmorsdröm. Eller något i den stilen.

För övrigt borde jag skapa något slags kollage av alla misslyckade iPhone-bilder jag tagit genom åren. Ni förstår, när jag ska ta en bild på mig själv med min iPhone händer nästan alltid något av följande två scenarion:

  1. Jag råkar filma mig själv istället, eftersom jag glömt att jag har film-läget på.
  2. Jag råkar komma åt vänd-kamera-knappen och tar kort på det som finns på kamerans framsida (sidan som är vänd från mig) istället.

Och ja, jag vet att framsidekameran finns av just den anledningen, att man lättare ska kunna ta kort på sig själv. Men Apple, de svinen, har ju medvetet gjort framsidekameran i typ VGA-kvalitet = 0,3 megapixlar = Stenålder.

Hur som helst, detta hände även idag. Kvällen till ära blev det en video av mig själv (i tre sekunder där jag besviket inser att jag filmat istället för tagit kort) och tre felvinklade bilder. Starkt jobbat, PG!

Ikväll var jag med om mitt livs första (tror jag) skamliga förslag från någon.

En 25-årig kvinna skrev till mig på det här onämnbara communityt för BDSM-folk som jag ibland besöker, på grund av min obotliga sjukdom som innebär att jag måste finnas på internets samtliga mötesplatser. Hon gick vid smeknamnet ”Miss_Sanna_BBW_Dominant”, och av hennes profilbild att döma är hon en kraftigt överviktig person. På presentationen kunde man läsa att hon lider av ADHD och letar efter en man eller kvinna i Stockholmsområdet att ha som slav.

Hennes mail lämnade inte heller många frågetecken.

Hur mår du?
Vill du bli min slav?
Exempel på saker du kommer få vara med om, städa, laga mat, hjälpa mej ändra om saker i min lägenhet, betala i visse mån, handla, göra saker med mej, sex slav, m.m.
Du kan läsa min profil, kinks & dagbok så vet du lite mera.
Du verkar som en hellt underbar kille, jag lär gärna känna dej utanför det här också.
Jag skulle uppskatta svar även om du inte är intresserad.
Miss Sanna.

Herregud. Jag orkar för fan inte ens laga mat till mig själv, ska jag göra det åt någon annan nu också? Gratis? Till någon jag inte finner attraktiv ens med en påse på huvudet och en pipa hasch i munnen? Endast med belöningen att känna att jag är en duktig slav? Och sen få den stora äran att betala henne pengar?

Nej.

Tänkte dock vara artig och svarade att detta tyvärr inte är nånting jag är intresserad av men att jag hoppas att hon hittar någon. Fick följande till svar:

Tacka fan att ingen skriver till dej, du är ju för fan bara rent slöseri med tid.
Hej då.

Sen blockerade hon mig. Där fick jag.

Jag vill bara säga en sak till er kvinnor, tjejer och töser där ute. Om det är den här sortens bemötande ni får av raggande killar så erkänner jag att jag har haft en romantiserad bild av internet-uppmärksamhet, och ber ovillkorligen om ursäkt.

Jag blev precis uppringd av nån slags säljaraktig person från Linas Matkasse. Ni vet, en sån där matkasse med recept och råvaror som det är meningen att man ska laga några slags rätter av. Detta abonnerade jag i ett svagt ögonblick på, för några år sen. Jag fick väl hem en sisådär fyra-fem matkassar (á fem rätter) under perioden, varav jag lagade noll av dem. Jag tror att Dorthe, min exflickvän, lagade två eller tre.

Nu ringde det i alla fall en ung tös och ville fråga lite om det hela. Det slutade i vanlig ordning med att jag blev grinig som en gammal eremit-gubbe.

Hon: Hej, jag heter nånting-nånting och ringer från Linas Matkasse. Vi ser här att du haft oss under 2010 men gjorde en paus i medlemskapet, så vi ringer runt och frågar lite om vad du tyckte och varför du valde att sluta.

Jag: Okej. Ehm… Ja, jag vet inte riktigt. *försöker svara diplomatiskt* … Nä det fungerade väl bra.

Hon: Det fanns inget speciellt du var missnöjd med?

Jag: Njaej… Jag tyckte väl möjligen att det var lite avancerade rätter. *vill lägga på luren nu*

Hon: Avancerade?

Jag: Ja, typ… Uh… Lite konstiga rätter ibland. Och man orkade inte laga dem alla. *försöker undvika att säga att rätterna var extremt märkliga och allmänt äckliga, typ linser och bönor och andra nyttigheter*

Hon: Hmm, jag förstår. Men har du sett att vi har en ny matkasse för familjer, med lite mer lättlagade rätter som barn tycker om? Man kanske inte har så mycket tid om kvällarna.

Jag: Njae, det är ju sant, men…

Hon: Eller du kanske inte ens har barn?

Jag: Näe, jag har inga barn.

Hon: *fnissar* Men som anledning till att du pausade medlemskapet står det att ”det var för få barn-anpassade rätter”.

Jag:  *lite irriterad över att ha blivit tagen på sängen* Ja… Haha… Nä, jag ville nog mest bli av med skiten antar jag.

Hon: Haha, okej…

Jag: Jag minns inte riktigt vad jag fyllde i där.

Hon: Okej.

Jag: … Äh, ska jag vara ärlig är jag för lat för att laga mat, det är nog där skon klämmer.

Hon: Okej… men, eh, ja då vet vi läget. Tack så mycket!

Jag: Tack själv! Ha det bra! Hejhej.

Jag har insett att jag avskyr vuxna män som väljer ordet ”tja” när de hälsar på andra. Eller, det är okej om de hälsar så när de är med sina grabbpolare. I en kontext där alla leker machomän.

Men när de går in på posten, säger ”tja” till den unga tösen bakom disken, och sedan nonchalant börjar mala på om deras ärende utan att ens lyssna på svaret… Jag vet inte vad det är, men jag tycker det låter så fruktansvärt larvigt. Det låter som att de försöker spela tuffa. Ett sånt litet ord, liksom.

Ja, herregud. Daniel Werner är trött ikväll. Vi ska nog ta och lägga Daniel Werner snart, tror jag.