Arkiv

maj 2012

Besöker

Jag råkade se att Webhallen har börjat sälja knästrumpor med motiv från Diablo 3. I egenskap av nörd kände jag spontant att den flicka som har sådana ganska troligt skulle få mig på fall.

Sen insåg jag att jag spenderat en lång stund med att googla på bilder på knästrumpor.

Jag har aldrig känt mig så pervers fö… Äh, det var inget.

Hörni… Efter att ha lagt upp ”Matlagning med Daniel, del 4” så har många människor hört av sig till mig. Det har varit väldigt mycket förfrågningar om att jag ska komma hem till dem och laga korv. ”Snälla Daniel, du som är en sådan mästerkock i korvdjungeln, KAN inte du lära mig att steka en rejäl bratwurst?”. Det har tydligen blivit en tittarstorm efter programmet, och jag har förvandlats till rikets främste korvlagare.

På förekommen anledning vill jag då att ni ska veta sanningen, kära läsare. Jag är inte så proffsig som jag verkar. Och för att förklara detta så måste jag berätta fortsättningen på lördagskvällen.

Omkring midnatt, efter intensivt Xbox 360-spelande, gjorde hungern sig påmind. Undertecknad steg då upp och började, iförd endast kalsonger, att steka på ett par korvar. Det blev inte chorizos denna gång, utan endast två hotdogs från Dennispaketet (fun fact: när jag var liten trodde jag att Dennispaketet, som alla politiker pratade om, handlade om korvarna).

Och det visade sig ju bli en enda stor cirkus. Först placerade jag stekpannan i läge, och kladdade i en klick olivolja. Sen gick jag tillbaka och spelade ett tag, eftersom jag vet att det där med att värma upp pannan brukar ta tid.

Så blev det givetvis inte. Efter ungefär tio minuter drogs min fokus åt annat håll, när hela köket var rökfyllt. Jag har aldrig varit så glad över att jag inte äger någon brandvarnare! Istället rusade jag fram, tog bort stekpannan där oljan legat och gosat till sig ett bra tag, och begick sedan det ödesdigra misstaget att försöka duscha den i diskhon. ”FFFFSSCCCHHH” lät det, medan rökutvecklingen blev ännu värre. Det var bara att krypa till korset och öppna ett köksfönster.

Efter att ha ”fisfläktat” ut röken ur fönstret, försökt skrubba bort den gravt inbrända oljan, och slutligen diskat alltihopa, skulle jag försöka mig på korvstekandet. Lite olja i pannan och sedan två korvar. Inom sekunder var de båda fastbrända. Gud så jag svor där, i min nakenhet.

Jaha. Jag slet loss korvarna, och sedan var det bara att göra om proceduren med skrubbandet och diskandet. Sedan i med två nya korvar. Dessa fick jag rulla runt i stekpannan i princip konstant, men det gick ju det också. När korvarna fått hyfsad färg, men mest för att jag tröttnat, tog jag ur dem. Sen åt jag.

Så… Ja. Nu vet ni. Det här med korvar är egentligen inte min grej.

Häromnatten låg jag vaken och lyssnade på ”Vaken med P3”, passande nog. Där hade de nån slags tävling där man skulle skicka in foton man själv tagit, så skulle allt betygsättas av någon fotograf där.

Jag skickade in nedanstående bild. Jag skrev att jag hade valt att kalla bilden ”Minnen från ett lavatorium”. Men de svarade aldrig.

Vad är det med den här trenden att göra tv-program där man som tittare sitter och blir förbannad? Kanal 5 och TV3 är absolut värst när det gäller sånt. Kalla mig fascist, men jag vill inte se på människor som får vara med i TV enbart på grund av deras låga IQ. Ett axplock:

Svenska Hollywoodfruar
Ung & Bortskämd
Kungarna av Tylösand
Ullared
Böda Camping
Svenska miljonärer
Lyckan i LA
Djungelns drottning
En stark resa med Morgan och Ola-Conny

Jag antar att vissa kan titta på det som underhållning, men jag blir bara ledsen.

Det finns stunder då jag känner mig som en pensionär när det kommer till datorer och internet. Häromkvällen blev jag satt på pottan ganska rejält.

För några månader sen laddade jag ner ett program som skulle kolla ens externa hårddisk efter fel och saker som kan indikera att den håller på att gå sönder. Eftersom jag har halva mitt virtuella liv på ett gäng sådana hårddiskar så tänkte jag att det vore en bra grej. Så efter att ha sett tips på något forum laddade jag ner S.M.A.R.T HDD, ett program som skulle göra detta. Jag diagnostiserade, allt var okej och jag var i princip glad som en speleman.

I förrgår kom payloaden av det hela. Plötsligt dök det upp varningar till höger och vänster om att min hårddisk höll på att balla ur. Skärmen fullständigt fylldes av felmeddelanden, och alla filer var försvunna. Lite ångest uppstod här hemma, innan jag började googla runt. Det visade sig att S.M.A.R.T-programmet var ett virus som dolde ens filer och gjorde datorn långsam, för att endast återställa allt om man betalade pengar för ”fullversionen” av programmet.

Fy satan.

Under några sekunder övervägde jag faktiskt att betala för att få bort helvetet, men nej. Icke. Efter en hel del googlande, några svordomar, en mus slagen i bordet, och stora mängder svett, löste jag faktiskt problemet. I en guide tipsades det om ett annat program, för att ta bort ovan nämnt virus. Och tro faan att även detta var ett virus!

Jag ska inte ha någon dator.