Arkiv

maj 2012

Besöker

Hej, kvinnor i lämplig ålder (typ 20-25).

Finns det någon som vill gå på en dejt med undertecknad? Jag har lite problem med en halvdålig självbild just nu, och så tycker jag inte om att äta mat bland folk, men bortsett från det är jag en ganska rolig grabb med ett stort hjärta och funktionsduglig penis.

Får denna poetiska text ert hjärta att stå i brand, så maila gärna mig på:

Mvh
Bloggägaren

Nu trodde ni allt att jag stod och heilade på bästa bloggartid! Usch. Sjuka jävlar.

Nä. Istället är det dags för det ni gillar bäst. Gillar gillar gillar allra bäst. Nämligen dagens outfit. Och här är den!

T-shirt: Starcraftmotiv från Team Liquid, specialbeställd från USA. Lite för att vara cool, lite mer för att jag gillar Starcraft, och mest av allt för att jag är lat nog att vilja få alla mina kläder levererade till brevlådan.

Passerkort: Ett mycket vackert, från en känd teleoperatör som vi inte ska nämna närmare vid namn. På passerkortet finns en bild på mig, men på grund av dålig utskrift så är hela jag i en grön nyans. Jag ser ut som en leprechaun, minus guldet.

Skärp: Det syns inte på bilden, så det var ju onödigt att ta med. Men nu gör jag det ändå. Det är nog samma skärp som sist jag gjorde ett sånt här inlägg. Köpt någonstans för extremt länge sedan. Jag köpte ett skärp för några år sedan, men det råkade jag dra i för hårt, så det gick av på mitten.

Byxor: Ett par stackars trotjänare till jeans, inköpta på JC med hjälp av en säljkåt expedit.

Nyckelkedja: Inköpt i London, av min far. Extreeeeeeeeeeeemt länge sedan.

Strumpor: Svarta. Dressmann. Jag brukar köpa mina underkläder där.

Kalsonger: Inte heller de syns, som väl är. Men de är också från Dressmann. Svarta boxershorts. Det står ”Man Basic” på dem, och det är ju lite som jag. Jag är en man, basically.

Skor: Svarta converse. Wow, de enda märkeskläder jag äger. Vill ni hångla med mig nu?

Det händer mycket i den unge Werners liv. Idag var det fint väder, så undertecknad tog sin bleka lekamen ut i solen. Där inhandlade jag en glass av typen Twister, och satte mig sedan och tittade på dagens underhållning. Det var en skolklass som samlade in pengar till sydamerikanska barn, genom sitt ”Operation dagsverke”. Jag kommer ihåg att min klass körde något liknande för en herrans massa år sen, men då gick jag mest omkring och åt godis. Det var andra tider då, säger vi.

Hur som helst, barnen spelade Gyllene tiders eviga klassiker ”Sommartider”, och jag har aldrig hört en låt misshandlas så. När de spelat klart sprang de omkring och skramlade med sina bössor. Och det var då nånting annat fick fokus ett tag. En afrikansk tant satte sig bredvid mig. Det fanns många lediga platser, men hon valde att sätta sig precis intill mig. Tätt intill. Det kändes inte direkt som vi satt och åt glass i solen, utan snarare som vi myste i soffan till en film, jag och tanten. Lite märklig stämning uppstod, och jag kände mig sådär svenskt obekväm med det hela.

”Herregud…” sade jag för mig själv, men tydligen lite för högt. På andra sidan om mig (dock en bit bort) satt en finsk tant, som tydligen tolkat mina ord som att jag blev oerhört rörd av barnens spelande. Hon frågade om det väcker minnen från när jag var liten, varpå jag svarade att jag minns ”Sommartider” från alla skolavslutningar där denna var ett stående inslag.

Sedan pratade vi en bra stund, jag och finskan, med bland annat höjdpunkter som dessa:

Tanten: Har du skänkt några pengar?
Jag: Nej…
Tanten: Du kan väl skänka en krona åtminstone? Så ett barn kan lära sig läsa?
Jag: Jag har inga kontanter på mig, bara kort.
Tanten: Nej det förstås, då blir det svårt… Men billigt!

Tanten: Förr i tiden spelade folk i folkparkerna. Finns det ens folkparker nu för tiden?
Jag: Nja, det känns lite som att folkparkernas tid är förbi.
Tanten: Folk är väl för fulla, ho ho ho!

Tanten: Jag ska träffa mitt barnbarn här, men jag vet inte hur han ser ut.
Jag: Jaså, är det första gången ni ses?
Tanten: Nej, vi har setts en gång för länge sen. Men han varken super eller svär, så han borde vara lätt att känna igen.
Jag: Haha, ja, de flesta sysslar ju med sådant nu för tiden.

Sen gick jag tillbaka och jobbade. Jag och tanten syns nog aldrig igen. De är märkliga, livets alla nyck.

Det går knappt en dag utan att jag får mail om att jag ska visa hur det går till när jag rakar mig i ansiktet. ”Snälla rara Daniel, kan du inte visa en video på när du rakar dig? Snälla? En bild åtminstone? Du får vad du vill! Jag suger på dina tår!” brukar det låta.

Jag har tidigare inte känt mig bekväm med att visa upp så pass mycket av mig själv. Skäggrakning är nånting intimt som är mellan mig och Jesus. Men okej. Här får ni. Och jag menar, omotiverad nakenhet är ju alltid kul.

Här är nånting jag avskyr. Folk som är politiskt korrekta in absurdum. Folk som inte kan tänka det minsta själva, utan följer strömmen. Den allmänna åsikten är att något är skit, och då måste man tycka precis likadant. Något är antingen gott eller ont, det existerar inget mellanting.

Ikväll hade jag en kort debatt med en person på Twitter, angående Jimmie Åkessons medverkande i Betnér Direkt på Kanal 5. Det var allmänt raseri över att han fick vara med i TV, denne 2010-talets Hitler. Även den gode Alex Schulman twittrade argt om att Betnér inte ska ge Åkesson så mycket programtid. Slutsatsen är alltså att Schulman är för politisk censur, och emot demokrati där samtliga partier över 4% får vara med och debattera.

Jag vill inte på något sätt framställa Sverigedemokraterna eller Jimmie i varken bra eller dålig dager med detta inlägg. Jag tycker personligen att SD är ett oseriöst enfrågeparti. Det är bra att de finns eftersom de förmedlar en populär åsikt i Sverige, men jag skulle aldrig rösta på dem.

Hur som helst, Jimmie pratade om att det är negativt att några svenska simhallar har infört speciella badtider för män respektive kvinnor, efter påtryckningar från muslimska folkgrupper. Han tog även avstånd från att en del muslimska män tvingar sina kvinnor att bära slöja, mot deras vilja. Båda dessa saker håller jag med honom om. Bara för att Jimmie Åkesson har en del (well, många) rätt skeva åsikter så innebär inte det att 100% av det han säger är dåligt. Vissa verkar tro det, och det tycker jag är så avskyvärt.

Såhär gick konversationen, som slutade med att jag blev blockad av personen i fråga, samt avföljd av (hittills) en av hennes vänner. Kvinnan i fråga är 27 år. Jag hade tippat på 15-16 med tanke på mentaliteten.

Jag byggde lite lego i helgen.

Såhär ser man ut när man uppgivet letar efter ”THAT FUCKING PIECE” som man såg tio gånger när man inte behövde den.

Mindfuck! En bit var kvar efter att allt (dittills) var hopbyggt. Det visade sig vara en liten, ful och helt osynlig bit i ena foten som jag missat. Perfektionist som jag är var jag givetvis tvungen att ta isär allting, och sätta dit den.

Resultatet blev att det var ett rent helvete att få ihop sakerna igen. Lego har ju som en hemlig agenda att det bara ska gå att bygga ihop deras saker en gång. Bitarna kilas fast värre än IKEAs prylar.

Men efter mycket stånkande och stönande, och kanske en och annan svordom, var jag klar. Vackert. Majestätiskt.