Arkiv

november 2011

Besöker

Ni vet att jag inte tycker om att skryta. I don’t kiss and tell. Men nu måste jag bara få berätta.

Jag har träffat någon. En kvinna. Hon är några år äldre än mig, har hur härliga kurvor som helst, och är världens snällaste. Det märks verkligen hur mycket hon högaktar mig, det lilla livet. Ärligt talat känns det lite konstigt att bli så dyrkad. Jag menar, jag är blott en simpel dödlig, men hon verkar tycka annorlunda. Varje gång vi möts så berättar hon hur fin jag är och hur söt jag är. I helgen sa hon att jag var välkommen till hennes födelsedagsfest, men tyvärr kunde jag inte komma.

Men ändå, det känns rätt. Jag vet att allt har gått fort, men jag står fast vid det. Det här kan mycket väl vara kvinnan i mitt liv.

Det finns bara ett litet, yttepytte, mikroskopiskt problem…

Hon har 47 kromosomer, och bor i gruppboendet på våningen under.

Igår klarade jag då äntligen Zelda, och kan konstatera att det var ett episkt spel. Hör ni det? EPISKT! Däremot innehöll spelet en  hel del… ska vi säga, enerverande moment. Bland annat fanns det ett extra-uppdrag där man skulle spöa åtta bossar på raken för att få den bästa skölden i spelet. Och den skulle givetvis jag ha.

Så jag påbörjade utmaningen, väl medveten om att det skulle ta hus i helvete om jag misslyckades. Efter att ha dödat fyra bossar så tryckte jag på fel knapp och valde att jag ville börja om från början. Det var roligt bara det. Jag bet hårt i insidan av kinden, och satte mig sedan och började om. Försök nummer två kom jag faktiskt till boss nummer sju av åtta, men förlorade för att jag gjorde en sak samtidigt som spelet ville göra en annan sak. Då orsakade det hela en bugg, och det jag gjorde registrerades inte. Så kan man väl säga, utan att gå in på nördiga detaljer.

Så då förlorade jag igen, och tog väl det hela ganska bra. Här är resultatet:

  • En handkontroll i golvet. Den höll.
  • Ett bett i min egen axel. Den höll också.
  • Ett krossat glas, mest för att få ha sönder något. Det höll också, men efter några upprepade kast slutade det att hålla.

Nu får ni inte tro att jag är helt sjuk i huvudet bara. Som någon som slår sönder halva lägenheten när han förlorar i ett simpelt tv-spel. Så är det faktiskt inte. Tvärt om; jag har full kontroll hela tiden. För det första så var glaset i fråga ett McDonalds-glas jag fick gratis. Och för det andra så kastade jag det mot botten av en papperspåse, för att slippa behöva plocka upp alla skärvor efteråt.

Det, mina vänner, är kontroll.

För några år sedan jobbade jag på en bredbandssupport för privatkunder. Vissa av dessa… hade inte så bra koll på grejerna, och genererade ganska långa samtal. Men det positiva är ju att man får roliga minnen. Här är ett axplock ur ett samtal med en och samma tekniskt vilsna kund.

Daniel: Så, om du klickar på start-knappen.
Kund: Då stänger jag ju av datorn?
Daniel: Nej, på skrivbordet.
Kund: Mitt skrivbord?
Daniel: På skrivbordet på skärmen.
Kund: Jaha!

Kund: Är du påväg hit?
Daniel: Nej nej, jag gör tyvärr inte hembesök.
Kund: Nähä…
Daniel: Det skulle förstås vara bra ibland. Men jag sitter i Stockholm här.
Kund: Ja, jag också. På Ekerö.
Daniel: Oj ja, det var ju inte så långt. *nervöst skratt*

Daniel: Nätverkskabeln, kan du koppla in den?
Kund: *kund ropar åt sin fru i bakgrunden, som verkar prassla med något* Nu, Gun, får du vara tyst med pappret! Vad sa du?
Daniel: Nätverkskabeln. Den behöver vi koppla in.
Kund: Ja det är massa sladdar här…
Daniel: Det ska vara ett fyrkantigt uttag ungefär, bak på datorn.
Kund: USB? Ska det vara det?
Daniel: Nej, det ska vara en rätt tjock kabel. Den som följer med vårt modem är gul.
Kund: Den här är blå.
Daniel: Ja det kan nog vara den.
Kund: Hmm… Det satt en mus på andra änden av den här…
Daniel: … Då är det nog inte den.

Jag var på posten idag, och såg att det börjat en ny tjej där. Jag tittade på henne en stund, medan hon hjälpte en annan kund, och kom på mig själv med att ha ganska… speciella tankegångar. Jag kan verkligen inte avgöra om hon är gothare eller zigenare.

Har någon människa i världshistorien överhuvudtaget tänkt en sådan tanke förut?