Arkiv

juli 2010

Besöker

Jag har en iPhone 4!

Helt tokigt. Den släpptes igår, och jag hade inte en tanke på att jag faktiskt skulle få tag i en. Men jag tänkte att det var värt att testa, och traskade ner när jag trodde den lokala Telia-butiken öppnade. Det visade sig vara en timme tidigare, men jag ställde mig i kö ändå.

En timme senare hade jag min telefon; en av de sista de hade. I rule!

http://gt.expressen.se/nyheter/1.2079352/storvinst-pa-650-000-kronor-var-tekniskt-fel

HAHAHA! Har ni sett ett så ledset par förut? Kvinnan är helt slut efter en natts konstant gråtande, och mannen är sådär macho-upprörd och tittar barskt in i kameran, redo att kavla upp ärmarna.

Det här är nämligen någonting jag älskar. Idioter som inte lägger ihop 1 + 1, och sedan gråter ut i media vid minsta motgång. Det händer allt för ofta. Tyvärr tar inte kvällspressen hänsyn till common sense.

Paret i fråga hade spelat på nätcasinot Mr Green, satt in 225 kr, och sedan spelat enarmad bandit hela natten tills att de var uppe i den hisnande summan 650 000 kr. Ingen tänkte på att de pengar som de satsade inte drogs från kontot. Istället ökade bara saldot. Så de vann pengar utan att förlora något. Allt utan en endaste kritisk tanke. ”Ska det verkligen vara såhär?” tänkte ingen. ”Ska verkligen inte saldot gå nedåt när man förlorar i spelet?” dök inte upp i någons huvud.

Det hela berodde såklart på ett tekniskt fel med spelet, och pengarna folk vunnit har inte räknats. Således springer alla raka vägen till media och darrar på underläpparna.

Jag tycker att såna människor borde bötfällas 650 000 kr pga ren idioti.

Okej, på grund av STOR efterfrågan… Här kommer då äntligen en bild på Dorthe – Kvinnan i mitt Liv™.

Den här bilden knäppte jag igår, efter en session datorspelande. När jag klev ut i vardagsrummet fick jag se henne liggandes där, i denna ställning. Dorthe hade inte sovit på 20 timmar och sedan försökt att läsa en bok. Inte konstigt att resultatet blev som det blev.

Jag fick ta typ fem såna här bilder, varav fyra blev suddiga för att jag skrattade så mycket.

*bilden borttagen pga gnäll från vederbörande. Den föreställde iaf
Dorthe som somnat i soffan, med boken fortfarande uppslagen i handen.*

Halloj! HALLOJ! Det här är en vagel! Vagel! Vagel! Vagel! Vagel, vagel, vagel, vagel! Vagel! Du har en vagel här! Kom ut! Kom titta, kom titta! Du har en vagel här! Ja jo! Kom in! Kom ut! Vi går! Nej nej, vänta vänta vänligen! Du har en vagel! Du dödar vagel! Vagel! Nej kör inte på! Du har en vagel! Det spelar roll! Han tänker inte på vagel! Du har en vagel på dig! Vagel… Ja det är farligt! Du dödar vagel! Kom ut! Kom ut och titta! Du har en vagel!

Ja, jag har fått en vagel i ögat. Den gör skitont, och får mig att se ut som något ur Resident Evil-serien. Vageln och jag ska senare idag bege oss till det lokala apoteket, för att inhandla något att badda oss med.

Mina hörlurar till iPhonen spelar på sista versen. De har under en tid sakta förtvinat av flitigt användande, fram till att de häromdagen slutade spela musik högt för att istället spela den sjukt lågt. Så nu när jag ska lyssna på musik tvingas jag ha på högsta volym, och då låter det ändå som att sångtexterna viskas fram av en lodis två kvarter bort.

Till följd av dessa problem så var jag inne i den lokala The Phone House-butiken idag, och skulle köpa mig ett par nya. Expediten visade mig ett par hörlurar av nyare och troligen dyrare modell från en annan tillverkare, varpå jag bad om originallurarna till iPhone (eftersom jag vant mig vid den ljudbilden och tycker den fungerar bra, oavsett om de andra lurarna på pappret är bättre). Ordväxling uppstod.

Han: Nä originallurarna säljs inte här, det borde väl du veta som jobbar på <censur>.
Jag: Nej, jag jobbar inte med mobiltelefoni.
Han: Förresten är de inte särskilt bra.
Jag: Nja, jag tycker ju det.
Han: Men de är inte bra.
Jag: Nej, men jag tycker ju det, som sagt. Men okej, då vet jag.

På vägen ut gapade han ett MYCKET sarkastiskt ”ha en trevlig dag nu” efter mig, varpå jag svarade ett minst lika sarkastiskt ”detsamma, ha en väldigt trevlig dag”. Efter en sekund tillade jag ”ditt CP” sådär lagom högt, och självutnämnde mig till vinnare av fighten.

Någon mer än jag som minns 100 Kilo Godis, med Thomas Gylling? Jag minns att jag brukade se det på helgmorgnarna och tycka att alltsammans var väldigt märkligt.

Såhär 17 år senare tycker jag fortfarande att programmet är bland det märkligaste jag sett, men nu förstår jag varför. Allt är bara ett enda stort showcase för specialeffekter, när videoredigeringsprogrammen precis hade släppts utanför hollywood. Jesus, programmet är ju film-versionen av min första hemsida. Och min hemsida, ska jag säga er, hade svart bakgrund, röd text, och sedan hundratals blinkande gif-animationer. Det säger en hel del.