Arkiv

januari 2010

Besöker

Jag registrerade mig på en av nätets många dejtingsajter häromdagen. Jag vet, förlåt, jag tycker ju egentligen att alla såna ställen är fullständigt vidriga, men samtidigt så händer det så otroligt lite i mitt liv ibland. Åtminstone om kvällarna. Nåja, det tog bara några dagar, sedan svor jag återigen på att aldrig sätta min fot på ett sånt ställe igen.

Anledningen är människorna. Alltså, jag FATTAR inte. De är som skyltdockor. Finns de överhuvudtaget på riktigt? Alla har en rejäl uppsättning modellbilder i olika poser. Alla skriver att de har ”skinn på näsan” och ”båda fötterna på jorden”. Jag menar, herregud. Alla som inte spenderat för lång tid i en lägenhetsbrand har skinn på näsan. Och alla som inte tvingats amputera något efter samma brand har båda fötterna på jorden.

Dessa eviga klyschor liksom. Det är ungefär som Gillette Venus-reklamen som gick för några år sen. Ni vet, Gillette Venus? Rakhyvlar för kvinnor. I en reklamen var det ett tjugotal modelltjejer som galant svängde på deras nyrakade och gyllenbruna ben på nån jävla brygga. Assexigt tycker säkert vissa. För mig framstod de som… saker. Som ett hav av barbiedockor utan vare sig skavanker eller egna åsikter. Helt perfekta, på ett dåligt sätt. Bleh! Och så är det på dejtingsajterna.

Men! Jag är inte den som är den, så jag skrev lite fina anekdoter till en sisådär tio tjejer som var potentiellt intressanta. Det var två som svarade, resten läste brevet, tittade min profil, och vände på klacken. Den ena tjejen svarade ”hehe”, och redan där insåg jag att det inte var någon mening. Den andra tjejen pratade jag lite med på MSN. ”Woohoo! High score! Ligga!” osv. Nä, faktiskt inte. Min utförliga studie med ett stickprov på hela en person visar att de är precis likadana där.

Daniel:
*tokvinkar*
Random tös:
hehe hejhej
Daniel:
Hur står det till i afton?
Random tös:
hehe de e bra. sj?
Daniel:
Härligt att höra! Jo tack, det är fint med mig, slötittar lite på program X och äter godis. Vad gör du? 🙂
Random tös:
hehe typ inget

Gah. Förstår ni vad jag menar? Jag är kanske inte världens roligaste stå-i-centrum-och-underhålla-människa, och jag har säkert mina riktigt tråkiga stunder också. Men jag är hyfsat social, och jag tror nog att jag generellt är ganska rolig att prata med. Men vad är det där för något? Det är ju ingenting. Det är ju inte en tillstymmelse till social kompetens, eller ens intresse att prata med mig. Antingen det, eller så cybersexar hon redan med tio andra uppumpade greker som hann före i nätraggandet.

Nej. Jag vill faktiskt slå ett slag för intressanta diskussioner, det är iaf något som är viktigt för mig om det ska finnas nån chans till dejtande.

***WINNING NOTIFICATION***‏
Från: British National Lottery (balaviji@singnet.com.sg)

This is to inform you that you have been
selected for a cash prize of 1,000,000
(British Pounds) held on the 22st of January
2010 in London (United Kingdom). The
selection process was carried out through
random selection in Our computerized email
selection system (ESS) London Uk.

Fill the below:

1.Full Name
2.Full Address
3.Marital Status
4.Occupation
5.Age
6.Sex
7.Nationality
8.Country Of Residence
9.Telephone Number

Agent Name: Mr. Fred Peters
Tel: +44 703 190 3544
Email: (mr.fredpeters20@yahoo.com.hk)

OMFG!! Jag har vunnit en miljon pund! Det är typ femton miljoner kronor! Fattar ni? Jag kommer aldrig behöva jobba igen! Aldrig behöva smöra för nån igen! Aldrig behöva betala min polska städerska i natura ig… Eh, ja.

Helt sjukt asså! Mr Fred Peters från London och hans magiska Datoriserade E-mailurvalssystem™ bara väljer just MIG av alla miljarders miljarder mail-adresser som finns på internet, och så mailar han mig från sin gratismail från Yahoo Hongkong! Va? Vad sägs om det? Så himla coolt! Tycker lite synd om britterna bara, deras nationella lotteri verkar lotta ut pengar till resten av världen också, vilket kanske ger dem lite dåliga odds. Dessutom verkar det vara problem med företagets mail, eftersom det brittiska lotteriet skickar från en adress registrerad i Singapore. Men men, strunt i det, mer pengar till mig!

Ska ge dem alla mina kontouppgifter ASAP och sen inkassera kosingen. Så börja slicka min bakdel redan nu!

Vaken inatt igen; det är tamejtusan omöjligt att sova längre. Dessutom har jag torrhosta – ni vet, sån där hosta där det känns som hela luftrören vibrerar som om det vore tal om en amatörmässigt påspikad reservdel på en skrotfärdig folkvagn. ”Host host horrrrrrrrrgh” låter det när jag hostar. Alltid de två vanliga hostningarna först, och sedan bara vet man att den tredje kommer göra ont. Och då hoppas man att ingenting lossnar från folkvagnen. Host host horrrrrrrrrgh! Nej, det gick bra den här gången med.

Jag funderade lite där jag låg i sänghalmen. Jag funderar tyvärr väldigt mycket när jag ska sova nu för tiden. Antar att det är överskottsenergi som måste göras av med. Man kunde ju önskat att det hade varit fina tankar, men icke, mestadels tänker jag på varenda litet tillkortakommande jag har. Och sen är det väldigt mycket ex. Dessa ständiga ex som hemsöker mig. Försvinn! Det brukar vara ungefär ”åh, period X var en mysig tid, och händelse Y var en härlig stund, jag lär väl aldrig få känna den glädjen igen” trots att jag vet att det inte är sant. Vore enklare att slippa tänka alls när man ska sova. Finns det något litet lobotomi-kit man kan ta innan läggdags varje kväll?

Sen tänkte jag också på att jag vill köpa en ny mobiltelefon. Just nu har jag en iPhone 3G (när jag köpte den var det coolt, men nu har alla en) som har närmare två år på nacken. En HTC Hero eller HTC HD2 hade suttit fint. But then again, no. Det blir en iPhone 4 istället, när den (troligen) släpps under året.

… eftersom jag är JÄTTESJUK fortfarande. Flera hundra graders feber, eller åtminstone en halv. Hela natten har jag svävat mellan liv och död och… äsch, nu har jag väl mjölkat min normalt manliga hypokondri tillräckligt länge. Poängen är att det blir inget kul skrivet så länge jag inte kan tänka.

Men! Ikväll går det en bra film på fyran; Johan Falk – National Target. Tredje filmen i serien som försöker få folk att tro att det händer spännande saker i Sverige.

De här bloggningsvisionerna gick ju lite i stöpet nu, eftersom jag gått och blivit förkyld. På grund av denna förkylning ligger jag mest i soffan och tycker synd om mig själv. Ingen annan människa har nånsin varit så sjuk som jag är nu, och utgången är ännu mycket oklar. Läkarna kanske blir tvungna att amputera hela mig. Fan också. 🙁

Nähej! Nu har jag läst andra bloggar litegrann och känner mig sådär mysigt motiverad. Nu ska vi jädrarimig börja blogga ordentligt igen. Mindre depp, mera pepp. Men i så fall får ni ta och kommentera lite bättre, för de senaste veckorna har skam gått på torra land. Inte ok.

Är ni med mig?!