Arkiv

januari 2010

Besöker

Inatt låg jag vaken och tänkte igen. På såna där larviga saker egentligen, men ändå höll de mig vaken.

När jag var typ 12 år så såg jag en annons från RFSU. Jag tror jag var på studiebesök på ungdomsmottagningen eller nåt i den stilen. Jag minns att jag var osäker på om jag ville följa med på det där besöket, eftersom jag trodde att man skulle behöva visa snoppen för nån sköterska där. Hah!

Men iaf, på annonsen stod det DEN MAN ÄLSKAR SKYDDAR MAN, och så var det en bild på en kondom. Jag tyckte den annonsen var så mysig, för jag tänkte att man inte låter sin partner utsättas för eventuella könssjukdomar och oönskade graviditeter eller vad det nu skulle kunna vara. Det var så fint. ”Den man älskar skyddar man” upprepade jag för mig själv, och kände verkligen vilken mysig tanke det var, rent generellt och inte nödvändigtvis sexuellt.

Sedan häromdagen slog det mig, såhär 11 år senare, att det troligen var snoppen de menade i annonsen. Den man älskar skyddar man med kondom. Snoppen. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det är så. Att hela min romantiska världsbild är byggd på en annons som egentligen bara var en humoristisk touch som handlade om en penisjävel.

Nu vet jag inte vem jag är längre.

Alltså, jag är fast i ett moment 22. Ett moment 22 där jag å ena sidan längtar mig galen efter kärlek och tvåsamhet, och å andra sidan inte tycker någon känns intressant. Vad gör man då? Ingenting känns som det kändes de där gångerna när jag började prata med de tjejer jag senare blev tillsammans med. Det var ju en förbannat konstig mening, men den beskriver det hela ganska bra.

Är det jag som är för kräsen och hoppas för mycket på att få tillbaka den där ”ex-känslan”? Är jag inte över mina ex överhuvudtaget? Eller är det bara inte rätt tillfälle just nu, och väntar jag bara lite så kommer den där rätta känslan?

Är det bara jag, eller har det där svarta fåret i Tele2’s reklamer blivit fruktansvärt drygt? Jag VET att det bara är en reklam, men jag finner mig själv med att på riktigt sitta och bli förbannad.

Jag gillade den första som kom, där han blivit retad genom hela livet och nu äntligen hittat Tele2 som de stora frälsarna, som behandlar alla lika. Det var fint. Men nu har det där jävla fåret växt in i rollen och blivit hög chef, och då är minsann det gamla livet som bortblåst. Nu är han arrogant och fruktansvärt självgod, och dissar andra stackars får på löpande band.

Oi, fåret! Det här är Sverige. Här följer vi jantelagen. Fattar du? Skyndar du dig så hinner du till socialen innan stängning.