Arkiv

december 2009

Besöker

I morgon är det nyårsafton.

Det här året har varit vad jag ärligt kan säga mitt livs värsta. Jag har förlorat två flickvänner och en bästa vän, mitt jobb, massor med internetvänner och bekanta, och en stor del av mig själv. Jag kan inte påstå att det är första året som jag mår såhär, dessa känslor har kommit smygande under säkert fem år nu. Men nu får det vara nog. Den senaste tiden har jag varit paranoid, blivit arg och brutit kontakten med många som mer eller mindre – oftast mindre – förtjänat det. Ingenting har varit roligt, det enda jag gjort utanför dörren är handlat mat och hämtat Lego på posten. Jag har inte känt igen mig själv, och har på allvar börjat känna mig som att jag håller på att förlora mitt förstånd. Jag har alltid sagt att den här ständiga ensamheten håller på att ta kol på mig, och det är ganska nära sanningen nu.

Nu ska jag spendera Nyårsafton ensam. Inte för att tycka synd om mig själv, utan för att det får markera slutet (hoppas jag) på den här depressionen. Det är dags för nya tag. Jag ÄR en bra kille som förtjänar att må bra, det gäller bara att försöka inse det själv. Det får jag göra 2010. 2010 ska bli ett jäkla bra år. Det bästa någonsin, helst.

Jag ritade en liten graf på hur året har varit. Igen, inte för att folk ska tycka synd om mig, utan kanske för att förklara lite mer målande hur det har känts. Visst har det hänt några bra saker också, men det är svårt att se dem i sitt rätta ljus just nu.

Idag hade jag köpt mat från mataffaren.se, så en ung man som hatade sitt liv kånkade in åtta bärkassar med matvaror till min hall, varpå jag började stoppa in dem. Då såg jag nånting svart längst inne i kylskåpet. Nånting svart och äckligt, liggandes bredvid några gamla godisklubbor inköpta på Ö&B för två-tre år sedan.

Jag tog det svarta oidentifierade föremålet och förde det i ljuset, och såg då att det hade en väldigt tunn plasthinna, och inuti denna hinna var det en svartgrön sörja. ”Vad i helsike är detta…?” mumlade jag, och vände på plastförpackningen. ”Svenskt Sigill – Gurka” stod det. Sen tappade jag matlusten.

Den gurkan skulle jag nog kunna åldersbestämma till över ett år, och det är sannolikt något gammalt ex som ska få skulden för det hela. Folk borde veta bättre än att stoppa in GRÖNSAKER i min kyl.

Haha, jag kom just på en sak. I natt drömde jag att jag ropade ”Mamma! Varför har jag fått tjackballe för? HORA!!!”, varpå mamma svarade ”men sådär säger man inte”. Sen vaknade jag. Och jag bor som sagt ensam.

Vad säger Freud? Peniskomplex, eller hur var det?

Jag hittade det här klippet när jag planlöst surfade på Youtube häromdagen. Jag vet inte riktigt vad det är, trots att låten är dålig och videon högst amatörmässigt gjord (påminner om mina vanliga webcam-kreationer) så är det något med tjejen som gör mig helt klistrad. Jag är KÄR i henne! Jag vill att hon ska föda mina barn! Jag vill skaffa radhus i Enskede med henne!

Sen läste jag i kommentarsfältet att flera av tittarna säger att det är en man i klippet. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Är det en man eller kvinna? Om det är en kille, betyder det här att jag är gay nu och måste gå ut i den bistra vinternatten och ragga upp minst fyra inoljade män i läderkepsar?

Ja, vet ni vad det är? Att X antal procent går i kyrkan varje söndag? Att det fortfarande anses som fult att svära?

Nej, faktiskt ingetdera. Det slutgiltiga beviset på att Sverige fortfarande är ett religiöst land är att det inte visas porr på TV1000 på julafton. Och faktiskt inte i mellandagarna alls, om inte jag minns fel.

Skandalöst, tycker jag. Tänk på de stackars själarna som ger bort dildos i julklapp till exempel, dess mottagarare kan då inte använda sina gåvor så fort som de vill. Vad säger diskrimineringsombudsmannen om detta? VA?!