Arkiv

oktober 2009

Besöker

Jag gjorde bort mig idag. Inför både Gud och denna församling. Som tur är så är jag inte religiös för fem öre, så det gör väl detsamma.

Idag är det alla helgons dag, för er som levt i en skokartong hela livet och inte vet om detta. Så därför var jag, mormor och morbror och tände varsitt ljus i minneslunden vid Huddinge kyrka, eftersom morfar dog för snart två år sedan. Det var fint, och vi var snart på väg hem igen, men jag skulle givetvis inte nöja mig utan att först skämma ut mig själv.

Vi hade som sagt köpt varsitt gravljus. Ett tjockt stearinljus med ett mässingslock med hål i. När jag tänt mitt och satt på locket påpekade min morbror att det där locket nog vore ganska varmt. ”Aha, men inte varmt SÅ fort väl” tänkte jag, och var där med fingrarna innan hjärnan hade hunnit reagera och sagt ”nej Daniel, du vill inte känna på det där locket”.

Det var KOKHETT. Det gjorde så IN i helvete ont.

Det hade varit okej om jag sagt ”aj”, och dragit bort fingrarna från locket. Det hade varit lite mindre okej men fortfarande okej om jag skrikit ”aj”, och dragit bort fingrarna från locket. Det gjorde jag inte. Jag skrek ”AJ JÄVLAR” och drog bort fingrarna från locket. Skaran på ca 10 pers som stod vid minneslunden vände sig om och tittade på mig, och jag funderade på vilket land jag skulle emigrera till.

They light their pumpkins up now
They put their costumes on
Parade through the pouring rain
October’s passing by
A marathon of skeletons
Nobody here knows my name

I wear no silvercoat or devilhorn
On this night when they say dead become alive
Oh I

I’ve got no party to go to
Got no friends in this town
I’ve got no party to go to
Just roaming round and round
I’d settle for anyone
Who’d make me not go through this night unseen
I’ve got no party to go to
Got no friends in this town

I don’t know what I’m doing here
I’m just putting my life on hold
And I don’t know
Where the hell I got the idea
That I’d be better off alone

Oh well here I am impersonating someone
Who is very loved and deeply cared about
Oh I’ve

Got no party to go to
Got no friends in this town
I’ve got no party to go to
Just roaming round and round
I’d settle for anyone
Who’d say they’d dance the night away with me
I’ve got no party to go to
Got no friends in this town

Jag tyckte denna passade. När det är halloween och man är ensam… och så. Snyft. *skär sig lite diskret i ena armen*

En dag köpte jag två paket nudlar. Det var såna där nudlar som är färdiga att koka, bara splosh ner i vatten och så koka i tre minuter. Voilà! … Javisst, i rätt händer kanske. I mina händer – njae. Jag lyckades med konststycket att misslyckas med båda dessa paket.

Paket nummer ett: Daniel lägger i nudlarna i kokande vatten. Kokar i tre minuter. Sedan står det att man ska tillsätta den medföljande oljan och kryddblandningen. MEDAN DET FORTFARANDE KOKAR. Daniel läser inte så noga, utan häller av vattnet, lägger nudlarna i en tallrik och blandar sedan i grejerna. Resultatet blir att kryddorna och oljan blir som ett tjockt lager över nudlarna istället för att sugas upp av dem, och det hela smakar fruktansvärt äckligt. Oätligt.

Paket nummer två: Daniel läser fortfarande inte på paketet, utan tänker att han minsann inte ska ha någon kryddblandning eller någon olja ALLS den här gången. Daniel  kokar nudlarna, häller över dem i en tallrik, och äter. Det hela smakar absolut ingenting. Daniel försöker då lösa det hela genom att krydda nudlarna med svartpeppar och salt. Resultatet blir oätligt.

… Vad tror ni, skulle staten kunna sponsra en personlig kock åt mig? Jag kanske kan yrka på en lättare utvecklingsstörning när det kommer till matlagning?

En gång, när jag var sex-sju år, och var uppe i landstället i Dalarna med pappa, så lekte jag med en gammal frisbee vi hade där. Solifer stod det på den, vilket var (och är) ett företag som sålde husvagnar. Pappa jobbade där i början av 90-talet, och hade fått reklamartiklar med sig hem.

Pappa försökte spika fast nånting en bit bort, men det gick inte så bra. Han svor för sig själv. Rätt som det var skickade jag iväg frisbeen åt hans håll – lite väl nära. ”Akt…” ropade jag, men det var för sent. Pang! Rätt i huvudet på min far. ”Aaaaaj! Jäävla unge!” skrek han; eller det var väl snarare frustrationen över spikandet som skrek. Snyftandes gick jag och hämtade frisbeen. ”Förlåt” sa pappa, men det spelade ingen roll. Skadan var skedd.

Jag tror aldrig att jag riktigt kommit över det.

11:00 – Vaknar av att Salahuddin väcker mig mycket ömt genom att vänligt men bestämt jama i örat på mig. Han är hungrig, och då beter han sig alltid lika ohövligt. Man puttar ner honom och somnar om, och så är han där och stångas några minuter senare. Mormors katt brukar bita henne i näsan om hon inte serverar mat halv ett varje natt, men så långt har det inte gått för mig än.

12:00 – Går upp och ger Salahuddin mat. Han tackar mig genom att äta, och sen gå och lägga sig igen, medan jag yrvaket hasar omkring och städar bort gårdagens urdruckna colaburkar.

12:30 – Mor och Bengt kommer. Jag får en 1000 kr, en lampa, en biljett till Rammstein i Globen i Februari, och en Rammstein-tshirt (nu först, när jag skriver detta, kommer jag på en märklig sak. Mammas spontana fråga var ”När ska du ha t-shirten då”, varpå jag svarar att jag inte vet. Jag måste vara väldigt tankspridd).

13:30 – Går ner och handlar två glödlampor till den nya lampan, en vetelängd, och en frukttårta av outforskad karaktär. Givetvis tar konditoriet inte kort (för de har ingen kamera, hö hö) så jag tvingas ställa mig i den tio meter långa bankomatkön, och där genomlida det eviga hostandet från tanten bakom mig.

14:30 – Mormor, farmor, pappa och Peo kommer. Jag får 1500 kr och en kulspetspenna. De var försenade eftersom farmor hade gått vilse. Hon hade glömt att jag flyttat, och var och pratade med någon f.d granne till mig. Efter en timmes skallgång ordnade det upp sig, och truppen kunde sammanstråla till mig. Vi samtalar och äter tårta.

16:00 – Alla går hem till sig,  varpå jag sjunker ner i soffan och börjar se på tv. Reprisen av ”Vem kan slå Filip & Fredrik” är i rutan. Jag slötittar och kan inte hjälpa att tycka det är lite spännande trots att jag några dagar innan redan råkat sett hur det slutade.

18:00 – Handlar middag. Jag beslutar mig för att lyxa till det lite, eftersom jag trots allt fyller år, och går ner till O’leary’s (ja, det är faktiskt Huddinges finaste restaurang typ – rätt illa) och köper oxfilé, pommes och bearnaisesås. Och sen en nachotallrik på det.

18:30 – Går hem och förtär middagen.

19:00 – Förtär nachosen trots att jag egentligen är äckelmätt.

20:00 – Jäser i soffan och lovar för mig själv att aldrig nånsin äta mat igen.

20:30 – Gör dagens Lego-inköp, samt beställer en ritplatta för presentpengarna.

21:30 – Ser på filmen på TV4, ”Little miss sunshine”. Helt okej faktiskt, extra kul att se Steve Carell i en roll som inte är konstant tokrolig utan rätt djup och seriös.

23:30 – Överväger att skriva detta.

00:00 – Skriver detta.