Arkiv

maj 2009

Besöker

Om jag inte visste att en stor del av min släkt läser den här bloggen så skulle jag låta följande bild representera aftonens sinnesstämning:

Men nu vet jag ju som tur är att de läser bloggen, så därför publicerar jag inte bilden, och hänger ut mig så förfärligt. Phew!

I fredags var jag ute med jobbet. Vi skulle hitta på något skoj, eftersom det var konsulternas sista dag. De har fått gå pga omstruktureringar i vår grupp.

Så vi var på Underbara Bar, någonstans på söder (jag har inte och har aldrig haft något lokalsinne). Där förtärdes goda rätter; själv åt jag oxfilé tournedos med potatisgratäng. Himmel vad gott det var! Efter det började drickandet. Mina kollegor beställde in den ena drinken efter den andra; de hade ett system där en kollega beställde in drinkar till alla, sen var det kollega nummer tvås tur, osv. Jag smakade på alla, och inte en enda var god. Speciellt vidrig var den som hette ”Lucifer” – den smakade gammal spya.

”Nähej, här blir det inga barn gjorda” sa jag och beställde in en lakritsshot. Den första av många, var det tänkt. Tyvärr hade bartendern en skev syn på lakrits, så det jag fick smakade tandkräm med en svag salmiaksmak. Fy fan! Jag smakade lite, höll på att kräkas över hela bordet, och gav sedan bort den. Där gick 86 kr åt fanders. Snart beställde jag in en sambuca istället, efter tips från mina kollegor att det skulle kunna vara något för mig. Fy satan. Den smakade lakrits, fast var så söt att jag nästan svalde mitt eget ansikte på kuppen. Sambucan hällde jag i resterna av min cider, i hopp om att det skulle bli drickbart. Resultatet? En odrickbar cider också. Jaha, ja.

Sen gick vi vidare, gänget och jag. Tvärs över gatan faktiskt, till Carmen. Ett helt okej ställe faktiskt. Allt utan hög dunkadunkamusik är bra grejer enligt mig. Jag beställde äntligen in en Smirnoff Ice, det enda i spritväg som är GOTT. Sen satt vi där och snackade ett tag, innan vi gick till nästa ställe.

På väg dit hände det som alltid händer när jag är ute, och har druckit lite alkohol. Jag blev sjukligt trött. Ögonen gick knappt att hålla öppna. Så jag och några till for mot hemmet per pendeltåg. På pendeln tänkte jag samma tankar som jag alltid gör när jag varit ute. Det var absolut trevligt att umgås med kollegorna lite, men krogen kommer aldrig att vara min grej. Folket på krogen kommer aldrig att vara min typ. Och själva berusningen kommer aldrig att vara något jag tycker är roligt.

När jag kom hem gjorde jag det som är det absolut bästa med att vara berusad. Nej, ingen onani, utan fyllekäkande! Jag stoppade i mig en kebabtallrik trots brakmiddagen bara timmar tidigare. Det  satt fint.

Morgonen efter vaknade jag inte bakis, men däremot med magont pga det sena intaget av kebaben. Magont, och med en känsla av att jag aldrig mer ska gå på krogen. Det gäller att komma ihåg det den här gången.

Hade en intressant internetkonversation med en okänd 22-årig kvinna på Helgon.net ikväll. Här får ni en inblick i hur det kan vara på nätet. Förstår ni varför man tappar lusten ibland?

Hon: Jag tappar hoppet om mänskligheten när jag läser din blogg.
Jag: Ojdå. Hur kommer det sig?
Hon: Jag dör av dess tomma innehåll.
Jag: Ah, okej. 🙂 Hoppas din egen blogg blir bättre.
Hon: Haha, ja den var ju bra.
Jag: Ja, folk brukar tycka att jag är rätt rolig. 🙂
Hon: Ja, du är nog lätt att skratta åt. Det kan jag faktiskt köpa.
Jag: Jajemen vettu. Jag går faktiskt en teaterkurs just nu, så det blir bara bättre och bättre.
Hon: Usch, teatermänniskor. Jag gick faktiskt på en teaterkurs för ett år sen, och jisses vad jag blev avtänd.
Jag: Du verkar må bra. :*
Hon: Det var ju verkligen ett relevant svar.
Jag: Det var inget svar, det var min reflektion av en tjej som inte mår så bra och finner nöje i att förolämpa folk utan anledning.
Hon: Jo, jag förstod det. Fortfarande inte speciellt relevant. Men människor som inte kan ta kritik brukar ju försvara sig på de mest tarvliga sätten.
Jag: Jag tycker inte direkt att det har något med att jag inte kan ta kritik att göra. Du gillade inte min blogg, det gör mig inget. Men du märker väl själv hur du greppar efter halmstrån för att kunna dissa mig så mycket som möjligt? Hihi.
Hon: Tror du på det själv så, ja. Då är ju precis så korkad som jag befarat.
Jag: Haha. Känns det bättre nu, när du fick lätta ditt hjärta lite? 🙂

Jag hoppas verkligen att hon mår bättre nu, det lilla livet.

Som tur är tar jag inte åt mig särskilt mycket, eftersom jag ganska ofta får höra att min blogg är rolig och att jag skriver bra. Det gör mig lika glad varje gång, så stort tack till er alla. Ni motiverar mig. <3

För några månader sedan skrev jag ett inlägg där jag klagade på folk som röker offentligt, och att jag av ren självbevarelsedrift borde ha rätt att gå fram och fimpa deras cigarett. Sen blev det en sjuhelsikes debatt.

Idag mötte jag ännu en sån där idiot, som stod och blåste rök rakt i ansiktet på en.

Och okej. Jag förstår att jag inte får gå och förstöra någon annans egendom. Men borde inte jag ha rätt att gå fram till rökaren, tydligt fisa åt vederbörandes håll, fläkta lite mot denne, och gå därifrån? På vilket sätt kan någon klandra mig?