Arkiv

januari 2009

Besöker

På stans kebabställe. Ett gäng killar i 15-årsåldern kommer in och ska beställa.

Kille: Jag tar en kebabtallrik tack. Fast utan sånt där. *pekar på något bakom disken*
Kebabgubbe: Pepperoni?
Kille: Nej, det där andra…
Kebabgubbe: Lök?
Kille: Ja.

Alltså, dagens ungdom… Jag ska inte påstå att jag är särskilt duktig på att laga mat, men var tusan är världen på väg när folk inte ens vet vad en lök är?

Just nu ligger Hanna i min säng och sover, och det tycker jag är en så jääääkla mysig tanke. Även om det inte var världens enklaste sak att slita sig i morse och springa till jobbet.

På pendeln såg jag en tjej som sög på en påse nötcreme. Jävlar vad hon sög på den påsen! Som om hon inte sett mat på fjorton dar. När hon var klar stoppade hon ner påsen i fickan. Det såg så sjukt äckligt ut, nötcreme till frukost… Hon borde skämmas. Tacka vet jag en röd rallybil och några löständer, som från den godispåse jag åt frukost.

Just nu sitter jag här och är… Ja alltså, jag är så sinnessjukt trött att mänskligheten aldrig sett dess like. Allt går i ultrarapid, det känns som jag lever i bullet-time. Det har varit såhär två-tre mornar på raken nu, vilket har fått flera vänner att tro att jag kanske håller på att bli sjuk. Men jag har nog aldrig känt mig såhär frisk förut.

Det är märkligt, i ett års tid har jag sagt att jag är sjuk medan andra sagt att jag är frisk. Och nu säger alla att jag är sjuk, medan jag säger att jag är frisk. Sånt händer bara in Soviet Russia, typ. Men det känns underbart.

Kund: Ja, det fungerar nu. Jag vet inte vilket nummer jag har här bara, vi har fått två uppgifter.
Daniel: Ahaaa, okej. Jag ser vilket som är inlagt i växeln här. Vill du ha papper och penna?

Varför sa jag så? Vad hade hänt om kunden svarat ”ja tack”. Hade jag då skickat papper och penna med posten?