Arkiv

oktober 2008

Besöker

”… och du har chans att vinna en av femhundra tandundersökningar” säger de i Colgate-reklamen på tv.

Jag har svårt att se det som en vinst faktiskt. Ge mig en resa till Burkina Faso, en ukulele gjord av mänskligt hår, en byggmodell av Empire state building i skala 1:1… Men inte en tripp till tandläkaren.

… är tydligen nånting jag ska testa. Verkar lite flummigt, men ska bli spännande.

Men men, nu ska jag försöka undvika att tala om mitt känsloliv på ett tag. Det är det ingen som är intresserad av. Jag är lite fucked up helt enkelt. Men det är väl de flesta. Lite ensam, lite dålig självkänsla, lite kåt. Inget fancy.

Så, annars då?

Om… Tio dagar flyttar jag till nya lägenheten.
Om… Åtta dagar får jag nycklarna till nya lägenheten.
Om… Två dagar fyller jag år.
Om… En kvart ska jag gå och lägga mig.

Det är ungefär vad som händer i mitt liv just nu. Om vi ska vara busiga och säga nånting som redan hänt så kan jag stolt meddela att jag precis skrev upp mig på en nybörjarkurs i teater, med start i december. Ska bli sjukt kul, om än nervöst.

Daniel säger:
jag är ju inte så rolig just nu
Michaela säger:
äsh inte vi heller
Michaela säger:
kom med
Michaela säger:
vi kan lyssna
Michaela säger:
😀
Michaela säger:
o så äter vi lite glass o annat gottis
Michaela säger:
😀
Daniel säger:
Men då kommer jag bara börja grina
Daniel säger:
sen kramas vi
Daniel säger:
och så tar jag i hårdare
Daniel säger:
så tafsar jag en massa
Daniel säger:
så släpper ni taget och ger mig en örfil
Daniel säger:
och kastar ut mig
Daniel säger:
så kommer jag på att jag glömt mina nycklar hemma hos dig
Daniel säger:
så får jag inte komma in och hämta dem
Daniel säger:
så blir jag hemlös
Daniel säger:
och måste sova på en parkbänk i tantolunden
Daniel säger:
så kommer det ett gäng fulla ryska bögsjömän och våldtar mig
Daniel säger:
så får jag aids
Daniel säger:
så dör jag
Daniel säger:
Och jag är för ung för att dö 🙁

Det är tungt just nu. Vet inte riktigt vad jag ska säga… Det är väl den där känslan av att man i hela sitt liv stoppat huvudet i sanden, tills man kommer till en punkt där man inte kan göra det längre. Och då inser man att man har större problem än man trodde. Den punkten har jag nått nu, och det tar kol på mig.

Det har varit jobbigt en längre tid, fram till att bägaren rann över igår. Rätt rejält. Det känns lite bättre idag, men jag har en del att jobba med. Jag måste ta reda på varför jag inte tycker att jag förtjänar att må bra. Och varför jag innerst inne inte tycker om mig själv.

Well… En dag i taget.