Arkiv

december 2007

Besöker

Del 6: Wham bam, thank you… Wern.
Offer: Marie
Plats: Någonstans i Älvsjö
Tidpunkt: Maj 2007

De lärda tvista ofta om huruvida det på riktigt kan kallas en dissning om den dissade överhuvudtaget får komma till. Ändlösa debatter florerar ute i världen och just detta är den näst populäraste anledningen till krig mellan nationer… Det skulle det teoretiskt kunna vara i alla fall.

Hur som helst, enligt undertecknad så var det som hade sitt klimax och fall den femte maj 2007 just detta. En diss. Så därför tänkte jag berätta om ännu en episod ur mitt liv. Personen i fråga kanske läser detta, och ska i så fall veta att jag inte hyser något som helst agg mot henne. Hon har inte gjort något fel, utan det var bara väldigt olyckligt att det inte klaffade. Det var såhär jag upplevde det hela.

Någon månad innan jag blev ihop med Exet med stort E (stort E då det varit det enda i mitt liv som känts riktigt rätt från början till slut), dvs Linnea, under 2006 så träffade jag en söt flicka på helgon.net. Hon hette Marie. Jag minns inte exakt, men hon började skriva eftersom vi båda gillar det tyska bandet Rammstein. Så vi pratade lite om det, lade till varann på msn, och pratade vidare. Jag upplevde hennes sätt som väldigt flirtigt. Detta har senare dementerats av henne eftersom hon då tydligen var upptagen. Det visste jag inte då, och när jag blev tillsammans med Linnea så dog våra konversationer ut. Jag kan inte heller säga att jag var särskilt intresserad. Hon var yngre än jag och detta var något jag då tyckte var något dåligt.

Sen gick tiden. Vi pratade ganska lite, och jag var överhuvudtaget inte särskilt aktiv på nätet de första månaderna med Linnea. Jag spenderade nästan all tid hos henne i Eskilstuna, så det var endast kortare sessioner helgon för att stilla den värsta abstinensen från emokids och fjortonåriga kevlarsjälar.

Men det tog slut, som så mycket gör. Jag får skriva om det en annan gång. Dock inte under rubriken dissningar. Nej, mitt och Linneas förhållande var det jag som sakta men säkert förstörde pga mitt då urusla självförtroende, till hon gjorde slag i saken och dumpade mig per telefon. Men det hör som sagt inte hit. Jag och Marie började hursomhelst prata igen.

Efter nio månader som singel, X antal töser det inte känts rätt med och en hälsosam dos misär hände något som skulle förändra förhållandet mellan henne och jag. Hon blev dumpad av sin pojkvän. Pojkvännen som hon då alltså tydligen varit tillsammans med hela tiden, vilket hade blivit fem år. Hon var förkrossad. Jag tröstade via msn och mobilen. Söta SMS om hur bra hon är och hur han inte var värd henne. Det hade jag själv fått av henne när jag hade varit i samma situation.

På kvällen den fjärde maj satt jag ensam vid datorn. Hon loggade in. Det var tydligen relativt bra, och hon behövde träffa någon för att tänka på något annat ett tag. Vi hade aldrig setts IRL. Efter några minuters betänketid sprang jag ner till tåget. Det var det sista som gick, halv tolv eller något var väl klockan. Jag har nog aldrig varit så anfådd. Jag sprang 200m men var anfådd som om jag sprungit Stockholm Marathon. På tågstationen var jag anfådd. På tåget var jag anfådd. På tågstationen i älvsjö var jag anfådd. På bussen till henne var jag anfådd. Sen gick det över, tur att man har kondis.

Hon kom och mötte mig. Ögonen var rödgråtna. ”Förlåt, jag ser hemsk ut” sa hon, och jag tänkte att det var den sötaste tjej jag någonsin sett. Det gjorde jag verkligen. Vi gick hem till henne och satt i hennes soffa. Vilken klockren människa på att munhuggas sådär härligt. Jag stormtrivdes. Vi pratade om allt möjligt. Till slut sjönk vi ihop bredvid varann där i soffan. Med hennes armar kring min hals och mitt ben fastkilat mellan hennes funderade jag.

”Fan. Jag vet vad som håller på att hända. Jag vet varför, och jag vet hur det kommer sluta. Men aldrig att jag inte tar den här chansen.”

Jag kysste henne. Och hon kysste tillbaka. Det klart jag var kär i henne. Moralmänniskor pratar alltid om hur omöjligt det är att fatta tycke för någon som man bara träffat en kort stund. Men ibland känns det läskigt bra. Sen gick det som det gick. ”One thing led to another” brukar man säga. ”Jag vill inte om det bara är rebound” hade jag sagt om och om igen. Hon svarade inte. Jag visste att det bara var rebound.

Sen sov jag över och morgonen därpå var hon som förbytt. Hon skulle bort senare på dagen och morgonens uppdrag var uppenbarligen att få mig ur lägenheten på så kort tid som möjligt. ”När ses vi igen nu då?” sa jag sådär gulligt ynkligt i dörrspringan. Hon svarade inte. Så någon halvtimme efter uppvaknandet stod jag där, i trappuppgången. Marie hade tagit första plats i SM i onenightstandutkastande. Sen gick jag till bussen. Solen sken.

Men som ni alla vet så är jag själv fyrafaldig svensk mästare i naivitet (viktklass medel), så jag trodde inte att loppet var kört. Jag skulle minsann kämpa för det här. Patrick fick äran att få SMS:et. ”Shit! Första tjejen jag spettar sen exet som det känns rätt med” stod det. Jag vet att jargongen är väldigt tvivelaktig, men så är det ju ofta mellan grabbar. När jag kom hem skrev jag att jag var kär, så det får väga upp grisigheterna.

Men hur som helst, det blev inte några fler barn gjorda där. Det var rebound. Jag försökte få henne att tänka om vid flera tillfällen, men det gick helt enkelt inte. Vi hade pusskalas den där natten i maj, och så var det med det.

Ja, god jul på er. Hur var denna högtid av högtider?

Jag firade i strängnäs hos mor och hennes man, hans barn, hans mamma, och mina två morbröder. Mucho trevligt. Pappa och farmor hade jag ätit middag med fredagen innan. Ja… Vad ska man säga? Julen var väl som jular brukar vara. Ingen Lars Norén-pjäs direkt. Men det är å andra sidan något positivt. Det jag fick i julklapp är som följer:

  1. En elektrisk juicepress.
  2. En upphängningsannordningthingamabob för typ bestick.
  3. Bestick. IKEA brukar kunna sina saker, men dessa ser ut som dasslock allihop.
  4. En DVD-film; ”Masjävlar”. Inte sett än.
  5. En sladdlös borrmaskin.
  6. En necessär full med toalettartiklar. Ja, ”Nivea hudvård för män” och den typen.
  7. Handdukar och badlakan.
  8. 2000 kr insatta på kontot.
  9. 2000 kr till insatta på kontot.
  10. En hel hop med lotter. ”Så många att det är 100% chans att vinna” sa jag. 20 kr vann jag.
  11. En julstjärna på stativ.
  12. En ”Wii Zapper”, en handkontroll till Nintendo Wii.
  13. En t-shirt av Adidas, med någon konstig knapp på ryggen som ingen förstod vad den var till för.
  14. Svarta läderhandskar. Nej, inget sexuellt.
  15. Ett underlakan.
  16. En bok om katter.

… Så därför är min e-penis rätt medellång. 🙂

Idag var jag hos farbror doktorn. Det snurrar i huvudet, och har så gjort i någon vecka. Det kom efter förkylningen (innan vi åkte på kryssning, inget annat) och har suttit i sen dess. Det känns ungefär som jag har flugit väldigt långt och ska sova första natten efter det. Då brukar man känna såhär.

Så jag var till närakuten och fick göra lite tester. De kollade så jag inte hade några neurologiska skador. Jag fick gå på tå, gå på hälarna, sitta på huk, blinka, vifta på armarna, ta på min näsa, skaka på huvudet, och många andra motorikövningar. Phew! Och folk säger att jag aldrig tränar… Efter det tog de blodtrycket. 135/80, se där. ”Helt ok” enligt läkaren. ”If you say so” enligt ack så obildade mig. Han hittade inget fel, utan sa att sånt här är rätt vanligt och brukar gå över efter några veckor. För säkerhets skull tog de min sänka (för oinvigda så är det tydligen något protein man mäter i blodet, vilket brukar vara högt om man har en infektion i kroppen) och han sa att det var det lägsta han sett.

”Krya på dig” sa han på vägen ut. ”Detsamma” sa jag av ren reflex. Sen vände jag i dörren och rättade mig, ”Eeh, inte detsamma utan tack menar jag”. Han log. Vi sågs aldrig igen. Jag undrar vad han gör idag. Kanske skissar han på en målning av en fransk landsbygd. Kanske sitter han och smuttar sig. Det får vi aldrig veta.

Vilka fittiga människor det finns förresten. Apropå ingenting egentligen. Jag måste bara få det ur mig, för det gör mig så arg. Jag träffade en söt tös för några månader sen. Vi pratade, allt kändes bra. Jag skrev t.o.m nåt om det här, men jag orkar inte leta upp själva inlägget. Pratade i telefon, kändes fortfarande bra. ”Härligt”, tänkte undertecknad i ett tillfälle av sinnesförvirring, i något slags naivt hopp om att undkomma ensamheten framöver.

Sen bestämde vi att vi skulle ses. Dagarna gick, ingen kontakt. Det gick inte att få tag på henne. Samma dag när vi skulle ses, det var en lördag, fick jag ett sms om att hon blivit magsjuk. ”Okej, vi leker det” tänkte jag. Men jag sa det inte utan sms:ade tillbaka gulligheter om att hon får krya på sig. Hellre fria än fälla är det ju. Dagen efter fick jag som svar att det nog gått över. Hon trodde att hon fått det av sitt syskonbarn.

Det var det sista sms:et jag fick. Det var lögn i helvete att försöka få tag på henne. Jag skickade ett gulligt sms där jag skrev att jag saknade att prata med henne, och jag skrev ungefär samma sak på msn några dagar efter det. Inget svar.

Så tiden gick. Jag spelade WoW en del, men hon kunde ha skrivit ändå. En dag såg jag i efterhand, när jag slutat spela, hur hon hade varit online och bytt namn till något gulligt om någon annan. Ni vet, hjärtan och sånt.

Fittigt. Ursäkta, men jävligt fittigt. Det är i såna lägen könsorden kommer fram, de brukar jag annars bara använda när jag dör på samma ställe i ett spel för 20:e gången. Några försök innan nästa stadie av ilska, där jag biter mig själv i armen.

Jag har inte varit världens bästa på att ”göra slut” på ett bra sätt genom tiderna, utan jag är också rätt feg av mig tyvärr. Men jag har åtminstone försökt att inte bara ignorera dem. Och det som är sorgligast är ju att det är just den här typen av tjejer som ständigt får mig i sitt våld. Typen som inte bryr sig. Trots att jag känner att jag letar med kompass och pannlampa efter flickor som är mer som jag. Nåja, jag skiter i vilket just nu. Jag har WoW och handkräm.

Till slut: Jag har blivit med katt. Bilder kommer. 🙂

Jag är rätt hemsk ibland. Materialistisk som få.

Jag har en iPod nano 8gb. Men häromdagen har hörlurssladden börjat slitas ut, varav jag tänkte köpa nya hörlurar. Men jag hittade inte några bra. Så då tänkte jag helt sonika ”äh fuck it”, och beställde en iPod touch. Värstingen direkt. Och inte nog med det, för det blev en 16gb:are också (tusen spänn till åt fanders) eftersom de med 8 var slut. Jag lär aldrig ens använda 16gb, säkert inte ens 8. Men… De med 8gb var slut.

… I am a strange and disturbing little man.

I fredags åkte jag på kryssning med jobbet. Vi har jobbat över en del i sommar, så vi fick det som tack för att alla ställt upp. Så efter jobbet drog alla iväg till värtahamnen där vi samlades för att… Tja, för att dra bajsskämt och vänta på båten egentligen.

När vi väl kom på hann vi inte mer än lägga in sakerna i våra hytter innan det var dags att äta buffé. Mängder med mat! Jag har nog inte sett så mycket födoämnen på vykort förut ens. Jag åt köttbullar, prinskorv, janssons frestelse, brieost och en massa annat gott. Chefen bjöd alla på varsin nubbe, Skåne akvavit minsann. I en stunds sinnesförvirring klunkade jag i mig drickat istället för att svepa det, och det var ju väldigt dumt gjort. Mådde väl illa nån timme efter det. Aldrig mer.

Sen gick vi till taxfreen där jag köpte lite lakrits till mig, lite persikor (ja, godiset) till morfar som ligger på sjukhus just nu, och lite parfym till min ömma moder… Ja, och så lite Smirnoff ice till mig. Efter det var det partaj! Drickadrickadrickadricka, skratta, drickadricka, se när patrick spelar blackjack, dricka, se när Gladys del Pilar framför gamla Afro-ditedängor, dricka, sluddra, gå och lägga sig.

Vi gick och la oss ungefär en timme innan de andra. Det blir så när man blir gammal. När de andra skulle sova kom de in och hoppade i våra sängar och tog kort rakt i våra ansikten… Det var trevligt. Så ungefär på den vägen är det, nästa dag kom vi i hamn och återgick till våra liv.

Den tappre kämpen, krampaktigt ihållandes sin Smirnoff.

Ikväll efter jobbet så var jag på konsert. Det brukar jag sällan vara, men det här var en specialare. Jag fick det i födelsedagspresent av mamma. Det var ”Distant Worlds”, kungliga filharmonikerna som framförde stycken ur Final Fantasy-serien (för er oinvigda så är det en av världens största tvspelsserier och min favorit). Oerhört mäktigt. Jag har spelat hela serien utom elvan (eftersom den är enbart onlinebaserad), och det ironiska var att ett stycke ur just elvan var det jag gillade absolut bäst. Annars kände jag igen allting.Det som var tuffast av allting var att det var så bra platser. Rakt framför orkestern på en balkong. Självaste hedersgästen Nobuo Uematsu, mannen som skrivit all musik och i närmast är en gud för de som tycker om Final Fantasy, kom intågande och satte sig två rader framför, tillsammans med en av SquareEnix (företaget som gjort spelserien) chefer. Det var faktiskt häftigt, jag tillhör den skara som mer eller mindre dyrkar honom.

I övrigt så har jag nog aldrig sett så mycket nördar på ett och samma ställe.