Arkiv

maj 2007

Besöker

Del 5: Då går jag ner i min fruktaffär
Offer: Mia
Plats: ”Björns” i Haninge, MediaMarkt, Stockholms innerstad
Tidpunkt: Oktober 2006

Kort efter att det tog slut mellan mig och Linnea så hängde jag med min kompis Robert till Haninge. Han pluggar på KTH där och de har en kvarterskrog som heter ”Björns”, där man kan inmundiga diverse läskande drycker och den fruktade björndräparen.

Hursomhelst, Robert och hans flickvän hade gett sig den på att hitta mig någon, så de hade dragit dit flickvännens kompis Mia. Och ja, det funkade rätt bra mellan oss. Vi pratade hela kvällen, och spelade fyllespel tillsammans. Det var något kortspel där man skulle fylla ett glas med 25% av det man drack om man fick upp en kung. Och den som fick upp sista kungen fick dricka upp allt. Och det blev självklart jag, och Robert är nykterist och drack mjölk… Det var inte kul. Ett glas med öl, mjölk, cider och annan öl. Men vi hjälptes åt att dricka upp det, hon och jag. Så det var ungefär så det var. Alla bara satt en bit bort och tittade på oss och fnissade. De var fullständigt övertygade om att kvällen skulle sluta i bingen hos nån av oss, med både BJs, HJs, HDTVs och Cleveland steamers.

Men så blev det inte. Istället sov vi båda över hos Robert och hans tjej, i deras lägenhet. Vi låg bredvid varann och pratade hela natten. Och dagen efter hängde vi med till MediaMarkt och valsade runt där. Det var ungefär då intresset svalnade, jag försökte söka kontakt hela tiden men blev avvisad. Tyvärr lider jag ju av det kroniska och ack så svårartade syndromet att jag inte kan förstå tjejer. Så när dagen kom till sitt slut bjöd jag likförbaskat ut henne på en dejt. Och ”visst, det kunde vi göra”.

Så dejt blev det. Vi spelade biljard och jag pratade. Och åt på McDonalds där jag pratade. Och gick till T-Centralen medan jag pratade. Och… Vänta, var tog hon vägen? Hon hade helt plötsligt, utan att säga till, gått och köpt frukt på Tempo där. Väldigt märkligt, i vissa kulturer brukar man säga till när man ska gå någonstans. Inte Mia. Ooookej.

Missade pendeln gjorde vi också. ”Neeeej” var hennes spontana reaktion. Då insåg jag att det inte fanns något slags intresse. Det finns ju ingen som njuter av ens sällskap som längtar efter att få komma hem. Så jag frågade om jag borde känna mig dissad. Och då fick jag veta att det fanns någon annan. Och så fick det vara med det. Vi kramades, kom överens om att vara vänner, och sågs aldrig igen.

Igår var jag och min kompis Robert på Heron City och dansade dansmatta och sköt lite terrorister. Det behöver man göra ibland.

Jag kom precis att tänka på en sak, apropå det. En gång för länge sedan när jag var där så hade vi precis ätit på mcdonalds innan vi skulle spela lite arkadspel. Så jag hade med mig min stora mcdonaldsbägare med fanta som jag ställde ifrån mig bredvid förarstolen. Vi skulle nämligen köra lite bil, förstår ni. När åkturen var över hade jag givetvis glömt bort allt vad fantan hette och slog omkull den. Inte så mycket att göra åt, tänkte jag och gick därifrån.

Precis när vi gick så kom en småbarnfamilj och skulle köra bil även dem. Då hörde man hur de förtvivlat pratade med varandra angående om deras ettåriga dotter precis kissat ner golvet eller inte.

😀

För några månader sedan gjorde jag bort mig på bussen hem från jobbet. I vanlig ordning satt jag och var sjukt trött efter en hård arbetsdag, så jag satt med öppen mun och snarkade. Det var ganska mycket folk på bussen, kan tilläggas. Jag vaknade till precis innan jag skulle kliva av, torkade bort dreglet från mungipan och skulle gå av. Dock fanns där ett enormt högt trappsteg vilket jag givetvis snubblade till på. Och eftersom jag hade musik i hörlurarna så jag visste inte hur hög min röst var. Resultatet blev att jag formligen skrek ”OJ!!!” rakt ut.

I förrgår gjorde jag det igen. Jag klev på pendeln hem och det var extremt trångt. Jag mindes då hur det tidigare varit när det varit trångt på pendeln. I mitt tidigare, perversa, liv. Jag skulle då viska detta till min kollega, men han hörde inte. Då struntade jag i allt och sa det rakt ut. Det blev dock lite väl högt…

”Nu får jag bånge!”

Folket skingrades fort alltså. 😀

Sedan har det hänt saker på jobbet, minsann. Min kollega, mentor och allmänna Yodaprofil Staffansson slutar idag. Och jag har fått ta över en liten leksak som ger ifrån sig ett ”boink boink”-ljud. Jag svor dyrt och heligt på att förvalta hans arv på ett bra sätt. Arvet från Staffansson.

1. … Har varit medlem på Spraydate sedan… Tja, typ sommaren 2004 eller så. Dock hatar jag det stället, och nu för tiden har jag gett upp helt. Det formligen kryllar av golddiggers och stureplanstjejer som enbart vill ha stora biffiga killar som kan skämma bort dem och spöa upp folk. Fyfan. Så jag loggar inte in längre.

2. … Var med om min första och hittills enda livskris precis efter gymnasiet. Eller tja, livskris låter så melodramatiskt. Men inte fan mådde jag bra. Jag hade i stort sett ingenting. Inte så många vänner, och de jag hade gjorde lumpen. Ingen flickvän, hon hade gjort slut långt tidigare. Inga föräldrar, mamma hade precis flyttat till sin sambo i strängnäs och pappa hade jag knappt kontakt med. Men mest av allt hade jag inget jobb. Inget att göra. Det är fascinerande det där, många klagar på att det är mycket jobb, men då var det länge sedan de var med om hur det kändes att inte ha någonstans att gå. Det handlade bara om mellan juni och november, men det var vidrigt. Sedan fick jag jobb på Com Hem, och då började livet.

3. … Blev småmobbad i högstadiet. Speciellt av en tjej faktiskt. Emelie. En gång på hemkunskapen så hade jag hällt soppa direkt i soppåsen istället för via vasken. Hon tog chansen direkt. Hon skrek rakt ut hur dålig jag var på hemkunskap och vilken usel människa jag var. Hon hånskrattade rakt i mitt ansikte. Det kanske inte verkar så farligt, men efter år av retande och skitsnack var jag inte glad. Det är en av få gånger i mitt liv jag verkligen fått lust att klappa till någon. Men det gjorde jag såklart inte, utan satte mig ner med huvudet i händerna, och lät ilskan rinna av.

För några månader sedan sågs vi på pendeln hem. Min kompis Mattias tyckte att jag skulle ha ställt mig upp framför henne, dragit ner byxorna och fisit henne i ansiktet. Men det blev inte så. Istället satt vi och ignorerade varann. Orka bry sig ändå, hon får nog sitt straff senare i livet istället. Annars är det orättvist.

4. … En gång bet mig själv i armen när jag spelade Zelda Twilight Princess. Detta var några månader sedan bara. Jag dog på samma moment tjugonde gången i rad, och då var jag tvungen att göra något drastiskt för att inte förlora förståndet. Jag klarade det på nästa försök.

5. … Berättade en fullkomligt lysande tolkning av dikten Romeo Olsson läser i varan-tv, för att få godkänt i Svenska C. Komplett med konstpauser precis som det ska vara. Fråga mig inte hur jag har kunnat memorisera denna ordagrant helt utantill, men det har jag.

”Jag mötte en man igår.
Han kom gående över de smaragdgröna kullarna i Brösarp.
Likt en ängel uppenbarade han sig framför mig,
tryckte min hand och bad mig sitta ner.
Han sade att han vandrat från Smygehuk,
och att han kommit för att fisa mig i ansiktet.
Jag ryggade tillbaka, men inom bråkdelen av en
tiotusendels sekund fann jag mig liggandes på marken,
med hans snövita skinkor smärtsamt nära mitt anlete.
Sakta sakta förde han dem närmare och närmare mig,
precis så nära att hans ringmuskel näst intill snuddade vid min vibrerande nästipp.
Sedan låg vi så, i flera minuter, och bara andades.

*konstpaus*

… Och sedan fes han.
Det var som om jag försvann för en stund,
och när jag vaknade igen, då var han försvunnen.
Jag tror mig ibland se honom komma gående där på landsvägen.
Tycker mig ibland kunna höra ljudet av hans varma luft mot min kind.
Men han är borta. Borta likt en vind.”

6. … Nyser när jag tänker på mysiga saker. Det är bland det konstigaste med mig. Det kommer alltid när jag har lagt mig på kvällen. Kramar kudden i vanlig ordning. Tänker på hur mysigt det vore med en söt flicka istället… ATCHOO! … ATCHOO! Det kommer alltid två gånger också, no more no less. Märkligt. Det var med på ”Fråga Olle” en gång för många år sedan, men då var det en snubbe som hade samma sak när han tänkte på sex. Ingen hade hört talas om det. Men jag, jag kände igen det. Men mysteriet fick ingen lösning.

Men om ni nånsin ser mig nysa så behöver det nödvändigtvis inte betyda att jag just tänkt på mys och gos, för jag har aldrig varit med om att det hänt någon annanstans än i sängen. Och om ni nu är så lyckligt lottade att ni får följa med mig dit och jag nyser där så behöver det inte betyda något för det, ty jag har aldrig varit med om att det hänt när någon annan varit med. Så är det.