Ung ilsken gamer är ung och ilsken

Igår klarade jag då äntligen Zelda, och kan konstatera att det var ett episkt spel. Hör ni det? EPISKT! Däremot innehöll spelet en  hel del… ska vi säga, enerverande moment. Bland annat fanns det ett extra-uppdrag där man skulle spöa åtta bossar på raken för att få den bästa skölden i spelet. Och den skulle givetvis jag ha.

Så jag påbörjade utmaningen, väl medveten om att det skulle ta hus i helvete om jag misslyckades. Efter att ha dödat fyra bossar så tryckte jag på fel knapp och valde att jag ville börja om från början. Det var roligt bara det. Jag bet hårt i insidan av kinden, och satte mig sedan och började om. Försök nummer två kom jag faktiskt till boss nummer sju av åtta, men förlorade för att jag gjorde en sak samtidigt som spelet ville göra en annan sak. Då orsakade det hela en bugg, och det jag gjorde registrerades inte. Så kan man väl säga, utan att gå in på nördiga detaljer.

Så då förlorade jag igen, och tog väl det hela ganska bra. Här är resultatet:

• En handkontroll i golvet. Den höll.
• Ett bett i min egen axel. Den höll också.
• Ett krossat glas, mest för att få ha sönder något. Det höll också, men efter några upprepade kast slutade det att hålla.

Nu får ni inte tro att jag är helt sjuk i huvudet bara. Som någon som slår sönder halva lägenheten när han förlorar i ett simpelt tv-spel. Så är det faktiskt inte. Tvärt om; jag har full kontroll hela tiden. För det första så var glaset i fråga ett McDonalds-glas jag fick gratis. Och för det andra så kastade jag det mot botten av en papperspåse, för att slippa behöva plocka upp alla skärvor efteråt.

Det, mina vänner, är kontroll.